loading...

2015

Nytt, och redan älskat, motiv i blom!
Nytt, och redan älskat, motiv i blom!

Oj vad den där försommaren gick med en hiskelig fart! Riktigt svepte förbi gjorde den, stormig, kall och jävlig om vi ska vara helt uppriktiga. Knappt så att man märkte att det var juni som hände utanför fönstret, var det inte fortfarande sen april, måntro? Men, ska sanningen riktigt fram har jag, förutom chocken över den tidiga bladvändningen i almanackan, knappt hunnit reflekterat över att juni redan har passerat med det dåliga vädret. Och det må jag väl säga känns som en högst angelägen företeelse. Jag har nämligen.. trumvirvel..  blivit med butik under juni månad! Det otroligt härliga gänget kreatörer som drivit design-, konst- och mathantverksbutiken Made in Medelpad sedan 2,5 år tillbaka, handplockade (jamen visst, så fint är det allt) nämligen mig och duktiga keramikern Åsa Hellhoff in i sin fina gemenskap. Erbjudandet var ett himlarns stort steg att ta, men lika hedrad som jag är ödmjuk inför uppgiften kunde jag givetvis knappt tänka tanken på att inte tacka ja - vilken fantastisk chans!
Planeringen av detta har givetvis pågått sedan ett tag tillbaka, den första hinten till en inbjudan fick jag för några månader sedan, men den stora invigningen och därmed offentliggörandet av nya, expanderade butiken i ny, fin lokal skedde under Sundsvalls stora nationaldagfirande den 6 juni.

Unik Butik-ballonger Pride-veckan till ära!
Unik Butik-ballonger Pride-veckan till ära!

Efter öppningen har butiken redan hunnit medverka under bland annat Sundsvalls Pridefestival, vilket vi valde att ära genom att färgkoordinera våra stora skyltfönster. Som ny medlem i butiken blev jag nämligen tillfrågad om att ta rollen som skylt- och marknadsansvarig, vilket såklart känns helt obeskrivligt roligt! Jag tog min roll på största allvar och gjorde en loppisdykning helgen innan, i jakt på färggranna fynd med cool charm att kunna använda som rekvisita till skyltningen. Tur är det allt att jag har skattkammar-kompisar i gänget som sitter på lite av det ena och det andra, för lite klen blev jaktens vinstutdelning. Jag kom dock hem med en vackert kornblå, gammal stol och en grön resväska, vilket som tur var kompletterade just där det fattades en extra färgboost.
Den nya butiken har nu funnits i en dryg månad och hittills har jag blivit varmt välkomnad och haft så mycket roligare på jobbet än jag någonsin varit med om.
Ser verkligen  med spänning och förväntan fram emot butikens fortsatta liv framöver!

Vad som dessutom kom till som grädde på moset under min värvning till butiken, var att de tidigare medlemmarna efterfrågade min pappa Anders, som numer går under namnet Kallsmedens Hantverk, möbler och inredning till butiken. Så. Himla. Kul! Bara ett par veckor efter sin första utställning någonsin blir han representerad i stans finaste (jaa, faktiskt) butik mitt i anrika stenstan. Fint ska det vara - och ingen förtjänar det bättre än vad han gör! Det är på tiden att hans omåttligt coola och formsäkra saker äntligen får den plats i ljuset de sannerligen förtjänar :)

En fantastiskt snygg pall skapad av gamla golvåsar. Återbrukade på ett nytt, kreativt och formsäkert sätt. Älskar, älskar, älskar!
En fantastiskt snygg pall skapad av gamla golvåsar. Återbrukade på ett nytt, kreativt och formsäkert sätt. Älskar, älskar, älskar!

Nu när butiken är på plats, jag är inslussad i hur det funkar och en del andra jobb snart är inrodda i hamn kan jag.. tänkte nästan säga "ta ledigt", men kanske inte helt och fullt. På riktig heltid tar man väl kanske aldrig som företagare ledigt, men åtminstone njuta av något lugnare dagar. Och sen när solen tittar fram, när den nu kan tänkas känna för det, då ska jag vara redo.. ;)

Vilken ära - från två håll har jag blivit nominerad till Apollos tävling som Årets reseinspiratör i kategorin Storstad! Då det senaste året har kretsat runt jobb och studier, på hemmaplan i min medelstora, svenska stad, minns jag tillbaka till min senaste storstadscrush och the apple of my eye - New York! 
New York var det sista stoppet på vår tre månaders resa i USA förra våren, en mellanlandning som vi utökade till en knapp veckas vistelse i drömstaden, miljonstaden vi fantiserat så mycket om. New York var verkligen en sådan där plats jag bara visste i magen på förhand att jag skulle älska. Innan hade vi tillbringat tid i både Los Angeles, San Francisco och San Diego som större städer, men New York, trots att det var det sista vemodiga stoppet på vår långa semester, såg jag nästan mest av allt fram emot. I vanliga fall skulle rädslan över att förväntningarna var för på tok för höga ligger över mig, men vid sidan av den stora längtan fanns ingen plats till något sådant kvar...

Infriades så mina förhoppningar? Var det lika bra som jag föreställt mig? Lika stökigt, lika grönt, skulle de karakteristiska stadsdelarna jag sett framför mig kännas lika genuina väl på plats, Times Square vara lika grymt i verkligheten och brownstone-trapporna lika förförande som jag tänkt mig? Ja, ja, ja, ja och jaaa! Helt plötsligt, efter några rätt långa flygtimmar från LAX airport - befann jag mig mitt i det jag längtat SÅ mycket efter - staden som ju aaaldrig, just det - gör en besviken. 

För att både spara på reskassan, som vid detta laget ändå inte var den största vi varit med om efter tre månaders gott leverne, och samtidigt få känna oss någon procent eller två som riktiga new yorkes, hyrde vi en helt underbar lägenhet i ett charmigt brownstonehus i det karakteristiska Harlem. Vi hade en bestämd, men kärleksfull och kortvuxen kvinna som hyresvärd, med en helt fantastiskt god smak för det gamla, värdefullt bevarandet av stadens arkitekturhistoria. Förutom en lätt läckande gasspis (som vi efter lite dessa-fjolliga-turister-himlande med ögonen från nämnd kvinna fick avstängd, hon skulle ändå byta ut den några dagar senare bör tilläggas), var hela lägenheten renoverad till en dröm med originalkakel, stuckaturer, slingriga trappor, spegeldörrar och högt i tak. En annan fördel med att hyra lägenhet på inhemskt vis, är den stolthet varenda amerikan verkar besitta - samt viljan att hjälpa till. Vi fick restaurangmenyer, tunnelbanetips, förslag på det bästa haket där de största Harlem-killarna beställde varsin hel kyckling ur ett osigt krypin och ett och annat överlendadstips för den som ännu inte greppat de antropologiska förhållningsreglerna som skiljer de olika stadsdelarna åt. 

Dagarna spenderade vi under många vandrade kilometer på vackra, vackra gator, hummandes och åh-andes över det ena mer fascinerande än det andra, sittandes på bänkar i nån park, vid ett fönster i ett litet café eller på toppen av the Empire. De få dagarna vi ändå hade på plats, i motsats till de månader vi tidigare varit van vid, ville vi inte lägga på hetsshopping eller hetsjakt efter nästa sevärdhet på måste-listan. Biljetten vi fick till båtresan förbi Frihetsgudinnan valdes exempelvis bort för att spendera sista morgonen med en påse varm, nygjord frukost i ett soligt Central Park. 
För hur det än är, kan det vara just de där stunderna som är de bästa. Mitt absolut starkaste minne från denna stad, infann sig nämligen då vi var som allra tröttast. Vi hade gått och gått, ätit oss mätta på god mat, druckit oss fulla (fyllda, hrm) på flasktappad Budweiser, insupit Upper East, Upper West och fann oss tillslut med rumporna nedslagna på en gjuten parkbänk framför en liten fontän i en lummig parkdunge. Tydligen var detta en vanlig plats för barnfamiljer, då ett flertal busiga barn lekte runt med kläderna på vid det sprutande vattnet. Föräldrarna satt på bänkarna som omgärdade fontänen och småsurrade med varandra till ljudet av barnens lyckliga skratt, vattenskvätt och uppblötta kexkladd. Jag tror mitt resesällskap somnade till en stund under en neddragen keps, den låga kvällssolen bröt sin in mellan lövträden och luften var sådär ljum och somrigt underbar. Även fast vi bara klivit några steg från den stökiga, ljudligt eskalerande gatan fylld med jäktat businessfolk, vägarbetare och turister, hade vi lyckats kliva rakt ini i en sådan där alldeles särskilt vacker vardagsbubbla som på något sätt kändes alldeles stilla, i jämförelse med världen utanför. Jag minns att jag försjönk ned i min bänk, iakttog det pågående livet mellan de olika, samlade familjerna och kände att jag äntligen hade hamnet i staden och än mer påtagligt i livet New York. 

Självklart avverkades några sådana där måsten också - den godaste blueberry cheesecaken (sägs det), promenaden över Brooklyn Bridge och den där stenugnsbakade pizzan i Brooklyn som sägs vara New Yorks bästa (borde skriva en guldkorn-lista, note to self), med den ständigt ringlande kön så lång som sig bör för att det verkligen ska kännas värt det väl i mål. Och visst förträngs ju den väntan man just upplevt där i den stekheta kvällen, när man så äntligen får tillträde till sitt bord. För som så ofta - är det alltid värt väntan, när det vankas något riktigt bra, utöver det vanliga. På samma sätt som jag väntar in min nästa resa till denna plats, denna atmosfär, då i jakt på nya guldkorn och nya bänkar att insupa livet på..

Ajdå, när uppdateringarna sker så sällan att en årstid hinner bytas ut till en annan, får man sig allt en tankeställare. Men istället för att sörja över uppdaterandets latmask-syndrom, njuter jag istället av tanken på faktumet att vintern faktiskt verkar ha lämnat oss för i år! (Hörde jag ett HALLEHALLELULULULUJAAA!?) Snödrivorna har en gång bytts ut till droppande tak och frusna små videkissar i sen marsblåst, för att samma vide sedan började skaka av sig den där ulliga pälsen och blomma gult, matcha påskpyntet och sedan tillslut vaja sådär trivsamt i skön aprilvärme. Att det redan blommar riktig blomster och är nästintill sommarvärme i södra delen av landet, låter jag lätt och ödmjukt ignorera... 

Sedan sist, inlägget om det goda nya årets början, har mycket annat just också tagit sin början. Mycket tyst arbete som förhoppningsvis kommer betala sig i fina trevligheter längre fram har jobbats innerligt på. Mycket som dock än så länge bara befinner sig på datorns hårddisk samt innanför kreatörens pannben och kliande fingrar, men som så småningom kommer kunna yttras om även här. :) Våren har nämligen bjudit på nya, härliga möten och samarbeten, nya fördjupningar inom konsten och hela tiden steg i rätt riktning i utvecklandet av både butiksdel och illustratörsdel för Lavli! Känns så bra.
Något ytterst konkret som dock kommit till är en ny storfavorit på posterfronten - den vita köksbrickan på grå marmorbänk full med härliga råvaror här ovan.

Sedan har det ju till och med hunnits med att högtidas här emellan årstiderna också! Till påsk blommade viden och jag slog in en påskpresent som inte alls gick i gult, men påskig och grann blev den likväl! Älskar bruna pappåsar som viks ner, skrivs ett budskap på och som kan användas till vilka gå-bort-gåvor som helst. 

Skippade fjädrarna och körde på en hel famn med kvistar av syren och körsbär i en stor vas istället. Härligt nog gav de mig blommor som stod sig i flera veckor!

Tulpaner och vide fick bli vinnaren av vårens bästa kombo, så hiskeligt vackert. Och man njuter nog visst lite extra när det verkligen är en given säsong!
Ett annat nytt motiv är en bakinspirerad köksposter, finns i färgställningarna rosa och vanilj. (Mycket annat har även tillverkats i mitt kreativa krypin, men det får bli en senare visning!)

Och självklart har så mycket våriga steg tagits sedan årsskiftet, herregud, vi äntrar ju maj snart! Men ett stort steg för försommarens (japp, nu går jag säsongerna lite i förväg här..) intågande togs ändå förra helgen. Förra helgen tog jag nämligen säsongens första loppissteg! En försmak kan vi kalla det, handlade lite fint, men fikade desto mer och bättre på übermysiga gårdsbutiken som ligger bara nästgårds. Nu kan sommaren börja, tänkte jag medan jag okynnessmaskade på en uuunderbar morotskaka. Jag är helt klart redo för mer av detta ;) 

Tack vintern, våren och slasket däremellan, men nu väntar mer sol, värme, blomning och spontana utflykter med kakbufféer som standardmål! ..samt en och annan bättre uppdatering där emellan. Vi säger så. 

Nedslagen av vårvinterns obligatoriska förkylning, när de annars så efterlängtade våriga solstrålarna på balkongen nu bara retas och sjunger om ett uteliv jag ännu inte kan tillåta mig ta del av (jagvilljagvilljagvilljagvill), låter jag mig ändå inte helt och fullt besegras.
Idag har jag knåpat ihop ett mustaschprytt självporträtt som använts i den ädla sporten jobbfiske. Jag gillar nämligen tanken att inför varje potentiell uppdragsgivare skapa något specifikt för just dem. I det här fallet en byrå bestående av endast män - vad gör man då inte för att passa in? ;) 

Den solgula tröjan får representera den D-vitamindos jag får för tillfället. Man ska väl inte förakta lyckan i det lilla. Nej, nu ska jag återgå till att sola genom mitt söderfönster...

Etiketter: illustration
Skylten som visar vägen till mina föräldrars gård, där fågeln just nu är lite kylslagen - men lika vacker för det - har min konstnärliga pappa gjort.

Oj, hur pausar man tiden?! Gick det inte precis lite för fort? Jag hann ju i alla fall som vanligt alls inte med. Alldeles, alldeles nyss tänkte jag nämligen skriva om min fantastiskt härliga julhelg. Hur jag äntligen, äääntligen efter en helt kaosartat stressig höst fick sätta mig i soffan UTAN att samtidigt multitaska en konstvetenskaplig hemtenta, en diskussion i grafisk design, en utvecklande skiss till nästa illustrationsuppgift samt pilla på det som skulle bli min hittills bästa portfolio (som ni för övrigt kan kika på här).
Och då har jag inte ens nämnt crescendot i form av min fantastiskt roliga Stockholmshelg med avslutning på Berghs, där jag äntligen fick träffa alla andra likasinnade illustratörsdrömmande själar som spenderat hösten i samma torktumlare som jag. Luciadagen spenderades alltså med heldag på skolan innehållande otroligt inspirerande föreläsningar och en nervig portfoliopresentation, för att Stockholms gator sedan skulle bjuda både på julmarknad, shoppinghysteri, god mat och välbehövligt weekendliv.
Det var både separationsångest från den roligaste kurs jag någonsin läst och samtidigt en befrielse från en hel del befogad stress. Massa pepp, knuffar i ryggen och förväntansfulla drömmar. Dessutom så småningom självklart ett sakta uppvaknande in i verkligheten - nu är det ju riktiga uppdrag som knuffat ner avslutningspresentationen från målbildsplatsen! Puh, andas först bara. Måste verkligen lära mig att tillåtas avsluta en grej på riktigt innan nästa börjar snurra i huvudet.

Så - julhelgens mål blev istället fokus på att stanna upp, landa, sova och bara vila. I jul fick jag så tillslut sitta och endast bekymra mig om i vilken ordning jag skulle varva köttbullar med chokladpraliner ner i magen. Firade jul,  åt massa god mat, skålade in ett nytt år under en himmel av fyrverkerier och kände mig ovan med att kunna tacka ja till middagar och faktiskt ha tid för vänner och familj. Alldeles, alldeles underbart.

Det var faktiskt så underbart att jag till och med nästan glömde den riktiga världen utanför och kastades tvärt in i verkligheten några timmar innan en deadline på nästa skoluppgift. Men då kom jag åtminstone tillbaka med dunder och brak :)

Så, januari alltså. Vid årsskiftet var jag i sanningens namn verkligen inte redo för ett nytt år. Hade post-stress-koma i vad som kändes som veckor där jag nästan tappade tron på att solen faktiskt kunde finnas bakom det där enorma molntäcket som legat över landet i vadå - ett sekel? Mina nya mållitsor som skapats i slutet av illustrationsutbildningen låg lika orörda som icke uppfyllda. Min egen diagnostisering var att jag akut behövde en årsdos D-vitamin, ljus, sol och sjutton koppar koncentrerad energi. 

Men - vad jag inte visste skulle komma att höja min energinivå flera steg var en inbjudan från butiken Made in Medelpad, där jag haft min utställning innan jul, att istället för att plocka ner mina bilder efter de sex utställningsveckorna komma dit med fler inramade affischer! De ville att jag skulle stanna kvar - och såklart blev ingen gladare än jag!
Denna fina, gemytliga butik med utvald och så otroligt smakfulla design, inredning och delikatesser - självklart vill jag stanna. Så, innan jag visste ordet av befann jag mig med nya ramar, en del nya prints och med lite mer upptagen väggyta på Torggatan 16 i Sundsvall. Härligt värre!
Så, med den kanonstarten ska jag så gott det går ladda kroppen med massa D-vitamin i olika former, damma av mållistorna och yoga mig ur tröttheten är det tänkt.
- Ett nytt år med nya möjligheter har ju precis bara börjat. :)

Såhär kan det se ut när man är lite kär i allt som finns mellan butikens fyra väggar. Lite speciellt kär den här veckan är jag i det svartvita setet keramik av Margareta Åkerberg samt de underbara betonghusen av Elisabeth Fherm på Betongverkstan. Så, så fint.

Har man riktig tur under sina turer till butiken (eller så låtsas man strategiskt ha ärenden dit varje dag hela veckan ;-)), så kan man bli bjuden på Mitt Skafferis goda utbud.
Här lät jag mig väl smaka smarrig havtornssaft!

Denna helg lyckades jag härligt nog spendera ute under en (något) vårvarm sol och strövandes bland vintervita vidder. Oslagbar energitankning! Hur mycket jag än saknar känslan från förra året vid denna tidpunkt när jag visste att vi bara skulle vara hemma en dryg månad till och sen tanka riktigt stark sol på Kaliforniens stränder, ser jag självklart fram emot många fler sådana här dagar - låt ljuset, våren och värmen komma!

Jodå, jag skulle i sanningens namn faktiskt byta detta varje dag mot värme och strandtofflor, men när det väl är vinter får det gärna vara det fullt ut - precis som här! Krispiga dagar, klara himlar och bländande vita vidder. Oslagbart vackert! ♥

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter