loading...

2014 > 06

Först lämnade vi galna Las Vegas och var på resande fot i en månad - levde livet, upptäckte massa nytt (som givetvis ska bildbevisas så småningom!) och helt enkelt hade en rätt klen internettillgång. Att bloggen under den tiden fick sova, var nästintill ett ont måste.
Därefter kom vi hem, landade (som rimlingvis borde ta en vecka eller så, att skaka av sig all jetlag) och så plötsligt har tre veckor passerat. Bara sådär!
För att ha någonstans att bo, då vi som bekant innan resan sa upp vår fina, men ack så "gjorda" lägenhet, har den första tiden på hemmaplan gått åt till att rusta upp en sommarstuga, som vi så lyxigt nog har lyckan att kalla bostad i sommar. Så målet för mina ursäkter får helt enkelt ligga i vårt stökiga boende i en resväska (eller fyra..), som byttes ut mot ett renoverande och som nu slutligen har avstannat för ett tag, i denna lilla bedårande stuga på landet. 

Den gamla bagarstugan tillhör min mor och far och hade i princip stått orörd i minst tjugofem år, innan jag i februari började kånka möbler och starta ett extremt förarbete med att skrapa och fixa väggar och tak där färgen var lika labil som darrande höstlöv, samt ungefär lika varierad i färgskala. Grunden lades då, den nya färgen kom i stort sett på plats även den och vid hemkomsten hade min hjälpsamma pappa tagit hand om golvet och restaurerat de handblåsta fönstren, där både nytt kitt och färg behövdes. Den gula isoleringen som tidigare stack fram, hade nu blivit fint inbäddad bakom nya fönsterfoder i stugans originalstil. Helt klart ett bra teamwork, då jag dessa veckor bara behövt lägga tid och energi på att fylla stugan med mina saker samt måla, svärta och skruva upp det sista. 
Så till sist var gardinerna på plats, den egna sängen bäddad och vi kunde njuta av vår egen täppa igen. Om än liten och om så bara för i sommar, så är den vår just nu. 
Och vi är hemma igen.

Bagarstugans gamla mur mådde mycket gott av lite ny färg, ny spissvärta och mitt gamla femtiotalsstativ från den fantastiska vintagemarknaden i Long Beach, tillsammans med andra loppisfyndade fina ting hemifrån.
Väggarna är lika sneda som tänderna i ett avdankat leende och ingenting gör sig därför särskilt bra att hängas upp på väggen. Å andra sidan är det charmigt värre, kan tyckas, och min förälskelse för gamla ting gör sig istället desto bättre!

Att det sista man gör innan natten är att trippa i daggvått gräs och det första man möts av på morgonen är vädrets vind, rosendoft och himlen utanför fönstret, njuter jag av till fullo.
Det är vardagslyx på en sjäslig nivå och som samtidigt kommer ur en sådan enkelhet som bara naturen själv kan skapa. Med hjälp av några gröna fingrar och lite hjärta, såklart..

Mycket jobb och mycket slit. Men som likt de flesta mödor med gott resultat, var det givetvis värt besväret!
Etiketter: fotografi, hemmaliv, livet

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter