loading...

2014 > 04

I sena timmen packas det och plockas det, som om det datum vi skulle lämna detta hemma-men-borta-hem kommit som en överraskning. Vi har ätit jordgubbar klart på vår lilla uteplats för denna gång och en hel del sörjer vi det allt.
Vi har träffat fantastiskt trevliga människor, blivit välkomnade som nära vänner från första stund och blivit smått förälskade i två små barn. Vi har haft två helt fantastiska månader i detta hus och jag kan knappt föreställa mig att de faktiskt redan är över. Först när vi lämnar gatan med bilen full av väskor, kanske myntet når botten imorgon. Vi siktar på fler upplevelser, nya vyer och är ganska säkra på att det inte heller är sista gången vi satte våra fötter här.

Så imorgon styrs färden i ottan mot metropolen Las Vegas. Och efter en trettiofemgradig helt galen hetta, längtar jag efter den galna stadens pooler som ingenting annat!
På staden har jag lämnat förväntningarna hemma, jag tror ändå jag aldrig kommer kunna gissa vad jag vill möta - och den lockelsen gör att nyckeln blir en aning lättare att lämna över imorgon.

För att tanka så mycket som möjligt av OC-luft och krama det sista ur havet innan vi beger oss inåt landet till en hetta vi blivit varnade för (puh!), har vi de senaste dagarna tagit det lugna steget före. Hängt på hemmaplan, äntligen kommit ut på en efterlängtad, guppig tur med båt och sett Orange County-kusten på håll.

Vi har picnicat med historiens trevligaste amerikaner och ätit landets delikatesser - thick crust pizza och rice krispie treats. Och vi har bockat av den sista av våra måste-städer efter kusten och tillika Orange Countys sydligaste, från listan - spanska fenomenet San Clemente!
Från att hastigt och slarvigt ha läst något om en surfarby och vi inte visste mycket mer, gick vi till att bli glatt överraskade! Känslan i de vitkalkade husen med pelargoner i terracottakrukor och den mysiga, genuina strandremsan fick oss verkligen på fall. Och eftersom vi hittade kanske något av det mysigaste motellet vi sett, blir det troligast ett stopp här på tillbakavägen söderut igen :)

Äntligen båt på detta turkosa vatten!
Äntligen båt på detta turkosa vatten!
Val- och delfinsafari bjöd på det nämna, samt såklart solande sjölejon och sälar.
Val- och delfinsafari bjöd på det nämna, samt såklart solande sjölejon och sälar.
Ett litet misstag att i helt fel (och rätt) ögonblick ge kameran till min mycket talangfulla, på så många andra saker än att fånga fotografiska ögonblick, sambo - blev resultatet av en magisk upplevelse stort minne och litet bildbevis..
Ett litet misstag att i helt fel (och rätt) ögonblick ge kameran till min mycket talangfulla, på så många andra saker än att fånga fotografiska ögonblick, sambo - blev resultatet av en magisk upplevelse stort minne och litet bildbevis..
Orange County från vattnet.
Orange County från vattnet.
Så himla fint med dedikeringar: "The funniest dad ever".
Så himla fint med dedikeringar: "The funniest dad ever".
"Salt water, not for drinking".
"Salt water, not for drinking".
Den vanligaste synen på dessa pirer efter fiskmåsarna, är de uthålliga fiskarna.
Den vanligaste synen på dessa pirer efter fiskmåsarna, är de uthålliga fiskarna.
Ocean front motel - ett absolut måste på tillbakavägen!
Ocean front motel - ett absolut måste på tillbakavägen!
Pelargoner, kakelkonst och en lågt stående sol som värmer. Tog vi eftermiddagen i Spanien?
Pelargoner, kakelkonst och en lågt stående sol som värmer. Tog vi eftermiddagen i Spanien?
Inte nog fyllda av sol och sand, lät vi eftermiddagsluren såklart infinna sig till solnedgången på Aliso Beach.
Inte nog fyllda av sol och sand, lät vi eftermiddagsluren såklart infinna sig till solnedgången på Aliso Beach.
Strandremsan full av familjer och sällkap i varierad aktivitet. Grillning stod dock högt upp listan! Ljuva, ljuva försommarkväll...
Strandremsan full av familjer och sällkap i varierad aktivitet. Grillning stod dock högt upp listan! Ljuva, ljuva försommarkväll...
Etiketter: fotografi, resa

Så äntligen fick jag mina skäl att själv ställa klockan tidigt. Alldeles för tidigt för en söndagmorgon och kanske alldeles på tok för tidigt för en påskdagsmorgon, i synnerhet på semester, MEN - i alldeles ypperligt god tid för ett besök på den erkända Long Beach Antique Market!
Som jag längtat och letat efter den perfekta loppmarknaden för vintage, begagnat och antikt här i krokarna. Har gjort några bottennapp i form av billiga plast-marknader i San Diego, förvisso även botaniserat i små, fina butiker i olika städer häromkring med just det ovannämnda eftersträvade samt hittat härliga open-air-stores med dyrbart innehåll i Hollywood, men ändå inte riktigt det där rätta. Den där kärnan.

Men så! Plötsligt fick jag upp ögonen för den omåttligt populära antikmarknaden i Long Beach, ställde klockan och styrde kärran norrut. Och blev såld! Det visade sig nämligen vara en riktigt stor, härlig guldgruva för alla med ett gott öga till patina, antikt, kristall, porslin, smycken, militärhstoria, industri, verktyg, konst och precis allt man kan tänkas däremellan. Priserna var bra, rimliga och definitivt prutbara. Försäljarna fantastiskt trevliga och stämningen verkligen på topp, i ett perfekt soligt påskväder.  

Marknadens öppettider är mellan klockan 7-15.30 tredje söndagen varje månad och ett inträde på $6 är väl investerade slantar.
Vi hade både turen och oturen att pricka in vårt besök under årets påsksöndag, då det enligt försäljarna resulterade i ett avsevärt mindre antal besökare. Positivt för den skull att vi slapp slåss med onödigt många människor runt alla fynd, och negativt ur den synvinkeln att försäljarna redan i förtid började packa ner sina saker, då försäljningsresultatet tydligen blivit under förväntan. Som tur var hann vi ändå med allt. I timtal strövade vi gång upp och gång ned, båda med ögon som på exalterade falkar törstande efter nästa byte. Och just det var faktiskt det roligaste med denna marknad, att det fanns precis allt. Rutinerade försäljare som fyllt sina bord och markdukar med diverse udda, gamla prylar i helt skilda kategorier. Oftast utan prislapp, vilket väl märktes då vi vissa gånger besökte samma stånd två gånger, och fick olika pris av en uppenbarligt ansiktsblind försäljare.
Men så är det ju just det som är något av charmen med denna typen av tillställningar. Det vänliga förhandlandet sinsemellan, utbytet av historia och allas gemensamma kärlek till det återvunna och bevarade. Och nog syntes det att den kärleken går att finna här! Var och varannan förväntansfull och rutinerad besökare hade ett rullande ekipage efter sig, fullt förberedd att göra storslagna fynd. Och som jag avundades dem som kunde! Nog för att några småprylar gjorde mig riktigt, materiellt lycklig (som mitt fantastiska, stå-framme-tjusiga kamerastativ i mörkt trä och mässingskedjor från femtiotalet), men de lyckliga själar som hade möjligheten att lägga vantarna på dessa unika möblemang och packa in i bilen utan att sedan behöva tänka på vad en container möjligtvis kostar att hyra och skeppa över Atlanten, var definitivt dagens vinnare.

För så mycket fanns det här, som jag hade velat kunna köpa. Allt från stora, fantastiskt vackra träflygplan, trämöbler, rostiga förvaringsskåp, färgglada brickor, afrikanska halsband, välanvända postsäckar, ytterst coola bordsfläktar i plåt, fina jordglober i mässing och charmiga glasburkar från San Francisco. Detta är alltså ett axplock av de saker jag inte fick med mig.
Trots detta, vad som kan anses som ett litet nederlag, var det ingen annan än jag som hungrig, törstig och en aning solbränd efter x antal timmar, studsade ut från inhängnaden. Med erfarenhet, kärlek och mersmak i kalendern - och med ett gemensamt mål att givetvis fösöka hinna med en omgång till!

När vi efter marknadens slut ändå befann oss i Long Beach, cirka fyrtofem minuter från hemma, och tidigare inte riktigt bekantat oss där, slog vi givetvis slag i saken! Väl nere vid hamnområdet välkomnades vi av färgglada hus efter en otroligt mysig kustremsa av restauranger, segelbåtar och människor. Och en härlig dos kvällssol.
Definitivt en av de finare platser jag besökt hittills och ett bra alternativ till Laguna Beach för boende, om man vill bo närme Los Angeles.

Oss fick staden bjuda på god mat, fina uteserveringar och svalkande swamp water, mixen av lemonad och iste. Givetvis i amerikansk storlek enorm och i charmig glasburk med lock.
- Precis som livet ska vara när det är som sämst, som någon sa.

Etiketter: fotografi, resa

Jag har förstått att sommaren så sakteliga närmar sig. Trots att jag själv befunnit mig i en oförskämt härligt god värme sedan i början av mars, är det ändå inte alltid sommarkänsla som befunnit sig i kroppen. Då solen står som högst, torkan för längesedan är ett faktum och det mesta av det blommande och gröna endast existerar tack vare en idogen bevattning, är det ju trots allt inte mycket som är sig likt vår svenska sommar.
När solen på kvällskvisten däremot dalar en bit, gömmer sig lite bakom lummiga trädkronor av gröna löv och liksom sipprar in över vägen, då när luften på samma gång blir lite, lite svalare och skuggorna sådär långa och man kan behöva dra på sig något med ärmar för att undvika kylan - ja, då är det bara myggen som fattas, för då är det som sommar i kroppen!

Trots dessa små stunder av svenska sommarinfluenser, måste medges att jag längtar något oerhört efter jordgubbar på en svensk altan. Hur mycket jordgubbar jag än äter här.
Spelar heller ingen roll om regnet skulle ösa ner utanför (men ändå, vi hoppas inte?), så bara att sitta där. I hur många lager fleece och stickade strumpor som helst. Med hur mycket åska och envetna mygg som helst. För nog är ju den där känslan det viktigaste, trots allt.

Att det helt plötsligt blev tid för lite sommarsentimentalitet, har nog att göra med detta härliga brudpar här ovanför som jag hjälpte strax innan resan tog vid, och bara måste få visa upp.
Vackra Jenny från svenska Sandvik och norska Øyvind från fjordarnas och späckhuggarnas land Norge, ska nämligen fira kärleken som ligger där på Norges Riksgrense/Sveriges Riksgräns och bara väntar på att få bli en enad front, just i sommar i svenska Högbo.
Som synes fick jag äran att illustrera inbjudningskorten till detta kärlekens event, samt jobbet att sammansmälta dessa två skandinavers härkomster till en.
Genom att ge mig mycket fria händer, många exemplariska förslag och en hel del nykär entusiasm, gjorde dessa två personer jobbet till att vara lätt som en plätt och hur roligt som helst!

Det enda som kvarstår för mig att göra nu, är att önska det finfina paret en stor portion sol, många knippen kärlek och ett hejdundrande kalas i sommar!

..och såklart, fortsätta njuta av den kaliforniska VÅREN ett tag till! ;)

I drygt sex veckor har vi nu bott i detta charmiga samhälle. Vi har gått från två bleka gröngölingar till två lite mindre bleka gröngölingar som känner sig en aning mer hemma i staden. Och trivs. Stortrivs!
Under en högt stående sol äter vi söta jordgubbar och bara väntar på att de ska stå ut genom öronen på oss innan de sanslöst vackra solnedgångarna slår till, men klarar oss varje kväll utan vidare besvär. Vi bor inom cirka fyra minuters semesterlunk-avstånd från en av de finaste stränderna (om man nu ska rangordna från fin upp till megafin?), och ungefär fyra minuter extra till stadskärnan.
Trots det, när klockan passerat kvällning och stjärnorna är den enda belysning som tillsammans med månen ger gatan ett sken (ja, faktiskt nästintill sant - reflex och gatubelysning verkar ännu inte ha uppfunnits här), så är här så tyst och så stilla.
Becksvart, stjärnklart och så tyst, så tyst så när som på de spelande syrsornas melodi.

Vårt lilla hemma-fast-borta-hem är ett litet och underbart charmigt hus med all sin gamla känsla och sina original-detaljer bevarade. Vackra, spröjsade fönster, beslag i mässing, genuina spegeldörrar och mintgrönt kaklad köksbänk är ju ingenting annat än renodlad inredningskärlek.
Som i en dröm är hela gången in till vår cottage kantad av enorma rosor i olika färger, och med dofterna som hör till är drömmen en ren sommarhistoria..

Så här är vi, alltså. Känslan säger oss att vi anlände typ.. förra veckan, medan vi får en rejäl verklighetsknäpp på näsan när vi kikar i kalendern. Staden har välkomnat oss med öppna armar, härligt saltstänk, sand mellan tårna och blaskigt kaffe. Tror vi aldrig vill lämna!

Ibland säger, enligt klyschan, en bild mer än tusen ord. Ibland räcker dock inte bilden alls till för att beskriva känslan, men det är det närmaste jag kan komma i detta nu.

Så, därför följer här en smärre bildkavalkad från vårt i stunden livs kuliss:

Lummigt, insynsskyddat och rosbestrött.. Kan det bli bättre?
Lummigt, insynsskyddat och rosbestrött.. Kan det bli bättre?
Citrus utanför dörren.
Citrus utanför dörren.
En liten del av stadskärnan.
En liten del av stadskärnan.
Heisler Park rakt nedanför vår gata, med grillplats och gräsytor. En sällskapsplats som lockar många från morgon till solnedgång!
Heisler Park rakt nedanför vår gata, med grillplats och gräsytor. En sällskapsplats som lockar många från morgon till solnedgång!
Utkiksplats mellan tidvattenpoolerna.
Utkiksplats mellan tidvattenpoolerna.
Stranden nedanför oss.
Stranden nedanför oss.
Inte en helt ovanlig syn. Vet inte ens hur många brudpar vi sett gifta sig här och brudar som blivit fotade i solnedgången. Men nog förstår jag väl att kulissen lockar...
Inte en helt ovanlig syn. Vet inte ens hur många brudpar vi sett gifta sig här och brudar som blivit fotade i solnedgången. Men nog förstår jag väl att kulissen lockar...
Huvudstranden med staden, livet och bergen bakom.
Huvudstranden med staden, livet och bergen bakom.
Detta är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen emellanåt. Låg, varm sol gör att klipporna glöder mellan vågorna.
Detta är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen emellanåt. Låg, varm sol gör att klipporna glöder mellan vågorna.
Fiskmåsarnas land.
Fiskmåsarnas land.
Slingrande strandpromenaden.
Slingrande strandpromenaden.
Main beach och stadskärnan avgränsad med Highway 1 och ett litet torg.
Main beach och stadskärnan avgränsad med Highway 1 och ett litet torg.
Många gallerier, mycket konst, mycket inspiration!
Många gallerier, mycket konst, mycket inspiration!
Ännu har vi inte varit, men måste självklart gå på denna lilla, fina bio där veckans två filmer skyltas med manuellt hängda bokstäver.
Ännu har vi inte varit, men måste självklart gå på denna lilla, fina bio där veckans två filmer skyltas med manuellt hängda bokstäver.
Etiketter: resa, livet, fotografi

Så, klockan ringde fyra (ni vet, den där tiden på dagen då en morgonkaffe i bilen är en laglig rättighet och ur trafiksäkerhet ett måste). Vi körde två timmar ut på vischan (ni vet, vischan där en postlåda ramlar ner och man bara bankar upp en ny på samma ställe utan vidare tanke på den gamla och där man äger en hel ranch bara för att odla kaktusar).
Därefter lastades ett släp lika stort som Amsterdam, vi körde ytterligare en halvtimme ut i vad jag skulle benämna som ingenstans och min kära sambo som Nirvana. Bjöds väl där på solig pannkaksfrukost och plötsligt tog jag ett litet steg (..för mänskligheten, ett stort steg för mig), närmre hans Nirvana ;).
Jag fick mig också ett tjusigt, gult armband i papper och Patrik fick punktering. Därefter tog han revansch och även en pallplats med den. En sån dag, en sån dag!

Fantastisk utsikt över Lake Elsinore på väg till och från banan, efter slingrande bergsvägen Ortega Highway 74. Faktiskt helt allena alltid värd hela resan men sina fantastiska vyer.
Fantastisk utsikt över Lake Elsinore på väg till och från banan, efter slingrande bergsvägen Ortega Highway 74. Faktiskt helt allena alltid värd hela resan men sina fantastiska vyer.
Bakom kulisserna: Lyckligare tjej som får lunchen serverad bland bensin och verktyg får man leta efter.
Bakom kulisserna: Lyckligare tjej som får lunchen serverad bland bensin och verktyg får man leta efter.
Etiketter: fotografi, resa

När ikväll är en sådan kväll (läs natt), där morgonen ska upplevas med sömniga ögon i bilen på väg mot helgens andra crosstävling och där upphovsmakaren till detta påfund lite smidigt tidigare ikväll slank in med att det är klockan halv fem bussen ska rulla, blir ingen roman skriven i detta nu.

Jag bjuder istället på några bilder från gårdagens besök i Hollywoodland - ett ovanligt uppfriskande sådant! Med bilen tog vi oss upp till Griffith Observatory, i hopp om att komma hela vägen upp till den där berömda skylten, ni vet. Just riktigt så långt fick vi dock inte ta vårt lilla fordon, men till fots tror vi att man kan komma ganska långt. Det fanns nämligen en hel hop av fina slingor både nedan- och ovanför denna utkiksplats, som för övrigt innehöll en helt magiskt vacker miljö. Med stadsströvarsandaletterna på, gjorde vi oss dock inte mer besvär än att strosa fram till närmaste bänk i skugga och njuta av utsikten, men nästa gång blir det absolut en tur uppåt berget och med skylten som mål!

​Förutom den typiska Kaliforniska dimman, var uppe på toppen frisk luft och en utsikt utöver det vanliga, med hela Los Angeles med sitt uppstickande downtown långt där nere. Lager och åter lager av bergssilhuetter i olika nyanser av blå. Palmernas ståtliga blad var helt plötsligt utbytta mot lövkronor och tallbarr, och ett uns av hemkänsla kunde anas i vinden
- precis den där kontrasten vi behövde efter några timmar på Sunset Strip!

Etiketter: resa, fotografi

När vi för drygt en månad sedan satt på planet över Atlanten, med näsorna riktade mot landet i väster, visste vi mycket väl vad som väntade innan vi på riktigt fick beträda marken innanför tullarna: en lång, svettig och ringlande kö, där alla icke amerikanska medborgare fick trängas i väntan på att bli bedömda och därefter förhoppningsvis även senare insläppta. Frågor om syfte, reskassans värde och besökets längd, ställdes till var och en av passagerarna genom en mycket seriös och uniformsklädd anställds bistra uppsyn, sittande bakom disk och glas. Ingenting i blicken på personerna var vare sig vänligt eller välkomnande, trots att detta var första antalten för deras gäster in i landet.
Som tidigare kanske antytts, kom vi ju igenom. Lite svettigare än innan, men igenom.
Vi hade godkänts, likt majoriteten andra, att komma på visit och stanna en stund. Trevligt värre!

Några timmars väntan i ett vintrigt och isande kallt Chicago, där vi nu hade blivit insläppta, var så ett nödvändigt ont innan nästa flyg skulle ta oss de sista efterlängtade fyra timmarna söderut.
Av en slump hade lotten av flybolag fallit på Virgin America - och redan vid gaten började vi skönja ett något modernare och gladare snitt än vanligt i flybolagets uppförandekod..

Den unga mannen som jobbade bakom boardingdisken började med att i mikrofonen presentera sig genom en kortare rap och några duracell-liknande steg i sina snajsiga gympadojor. Mannens kollega, som han för övrigt föredrog benämna sin "partner in crime", drog därefter ett antal skämt berörande sin ärofyllda roll som vapendragare. Efter ett välomsttal lika utstuderat som tacktalet vid examen, avslutade de båda slutligen med ett utropat "Love ya'll!", innan de studsigt hoppade tillbaka till sina platser och uppenbarligt roade ropade upp de platser som fick komma fram, och de som fick sitta kvar i sina sköna fåtöljer ett tag till.
När vi sedan äntrade planet, var ett genomgående rött sken från spotlights och ljusskenor genomgående hela fordonet, samt svarta, skinnklädda fåtöjer och avancerade multiskärmar i varje sätesrygg. Modernt, flashigt och ombonat på samma gång.
Då alla platser var intagna och säkerhetsfilmen därefter började spelas på var och en av dessa skärmar, med musiken på hög volym, tror jag de verkligen nådde sitt mission - de hade allas uppmärksamhet. Filmen var energi och glädje, och den vanligtvis rätt slentrianmässiga säkerhetsinformationen som för de flesta nog går förlorad av just den anledningen, gick inte att missa.
Säga vad man vill om de där amerikanerna, men underhållning - det kan de allt!

När vi fyra timmar senare precis började ana en miljonstad och en ocean av förväntningar där under molnen, hördes så återigen pilotens röst i högtalarna och erfarenheten av den tidigare svettiga kön var med ens som bortblåst: "Welcome to Los Angeles you all, welcome home".

Etiketter: resa

Att man mår gott av en makeover ibland är ingen hemlighet. En ny kostym när den gamla börjar bli för dammig sitter alltid på sin plats. En som passar lite bättre än den förra, kanske i lite gladare färger och som känns mer.. du. Så även i cybervärlden.
Det kunde inte kännas bättre att få inleda våren med en somrig header av allt som är just jag. Lite kretivt kaos, där målarfärgen knappt hinner torka innan pärlsockret ska fram på samma bänk. Omgärdad av barndomens stora smörbollar tillsammans med mycket stök, mycket färg, mycket fika och mycket.. jag! Precis som det ska vara.

Etiketter: illustration

Med en paus från hiker, bergslejon och klar vildmarksluft, kan man tro att steget är väldigt långt till det motsatta - stadspromenader, modelejon och stilla stadsvärme. Men med en kameraväska i läder istället för en stadig ryggsäck och ögonen öppna för kändisar istället för skallerormar, så var vi redo. Med avståndsberäkning i tid istället för kilometer, som alltid här, tog det oss ungefärliga nittio minuter att skifta terräng. Och nog är det skönt med omväxling, alltid!  

De måsten med fötterna väl i Hollywood-land, avverkade vi helt enligt regelboken. Marmorstjärnorna på Hollywood Boulevards Walk of Fame fick äran att bära upp två par Norrlandsfötter, Beverly Hills fick sig ett väl värt besök och ett antal förgyllda (ja, bara vetskapen om att Denzel Washington och Tom Cruise bor där innanför, ger entréerna ett särskilt skimmer, tro det eller ej) kändisportar förevigades. Flashbacks till filmen "Pretty woman" skapades stående utanför det lilla hotellet där Richard Gere på slutet av filmen klättrar uppför brandstegen till en väntande Julia Roberts.
Världens mest exklusiva butik i kända shoppingstråket Rodeo Drive, där man bara kommer in med en bokad tid och snittkvittot ligger på $100,000, fick dock inte äran den här gången.

Knappa fyra miljoners-staden från ovan en dimmig förmiddag.
Knappa fyra miljoners-staden från ovan en dimmig förmiddag.
Så att vi hittar rätt till nästa kaffebjudning, la vi på minnet var Ellen Degeneres bor - bakom denna nyrenoverade port.
Så att vi hittar rätt till nästa kaffebjudning, la vi på minnet var Ellen Degeneres bor - bakom denna nyrenoverade port.

Att hitta rätt och till det bästa i en stad på en gång, är aldrig lätt. Att göra det i en stad med en folkmängd som södra Sverige, är ännu svårare. Downtown med dess enorma skyskrapor (vi tog hissen upp i en av dem där toppen roterade, men fick tyvärr inte fota med annat än mobilkamera av säkerhetsskäl), var en mäktig syn, men konstaterades ganska snabbt inte vara så mycket mer behållning än just det.
Många, många steg, en lunch och en kaffe i farten senare, hade vi gått igenom sjaskiga H&H-skyltar (plagiatmakarnas uppfinningsrikedom är ibland fascinerande), rika businesskvarter, tydliga turiststråk och tillslut några riktiga inrednings- och vintagepärlor efter La Brea Avenue.
Jag blev hastigt förälskad i både chihuahuan Blue och några rostiga dyrgripar till skyltar på en skrotig open air-marknad. Lärde mig att "fashion district" inte alltid är liktydigt med något bra, såg mycket street art och kände mycket myller. Med starka intryck kunde vi därför glatt tacka storstan för denna gång och med nyfikenhet börja fundera över nästa tripp!

Downtown Los Angeles.
Downtown Los Angeles.
Det gamla Hollywood - open all night.
Det gamla Hollywood - open all night.
Snapshot på ett vaket Los Angeles på väg hem...
Snapshot på ett vaket Los Angeles på väg hem...
Etiketter: fotografi, livet, resa

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter