loading...

2014 > 03

Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.
Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.

...när jag mycket, mycket gärna vill ligga kvar i den fluffiga, amerikanska drömmen till säng vi har i vårt sovrum. Det händer kanske inte bara ibland, men just extra mycket när klockan ringer sådär extra tidigt som den gör dessa morgnar. Och tidigt har jag väl klivit upp förut, och kan även göra med nöje, om det är något så som fotografiskt vacker morgondimma, en magiskt tidig fisketur med fikatermos nedpackad eller en semestertripp som bara måste startas i daggvått gräs för att hinnas med, som lockar. Då kan jag nästan studsa upp ur sängen och till och med låtsas som att gruset i ögonen knappast känns.
När jag däremot vet att jag om några timmar kommer att stå med grus i ögonen, omringad av enorma sandmoln, täckt av ett ännu tjockare sandlager från topp till tå och frenetiskt pilla med putsduk millimeter för millimeter på den lika sandindränkta kameran till ljudet av hundratals ettriga motorer tävlandes om att låta högst och gå snabbast - ja, de morgnarna är jag inte riktigt lika pigg.

Sisådär sju av åtta morgnar är jag också en självständig fästmö som står för mina rättigheter till frisk luft och fågelkvitter i motsats till det ovan nämnda, men ibland axlar jag alltså rollen som hel och kär crossfru. En del i kontraktet innebär då att vara klar ungefär innan alla andra gått och lagt sig, en annan att väl på plats under dagen tillgodose kämpen med support på elitnivå. I denna support har jag under fria tolkningar lagt in föreberedning samt servering av dubbla jordnötssmörsmackor och vatten samt smått utövande av roll som sportfotograf. Sådant där som att sopa startplattan, skruva till lite med skiftnyckeln där det behövs och yvigt gestikulera platsnummer under heaten, läste jag däremot inte riktigt in i klausulen...  

Så vissa dagar står jag alltså där. Som störst och stoltast support vid sidan av dessa motocrossbanor. Vrålet och dammet till trots. Solen och spänningen som behållning.
Och de där morgnarna, de visar sig ju faktiskt vara helt magiska att uppleva efter vägarna till dessa banor, de med. Den där tjusningen med att kliva upp innan ens solen har vaknat glömmer man så lätt bort. Att bli påmind om den när man minst anar det, kan ju vara minst lika underbart som att ligga kvar i sängen. Åtminstone en gång av åtta.

Etiketter: fotografi, resa
Vackra Laguna Beach sett från toppen av berget, där villorna huserar hela vägen ner till vattnet.
Vackra Laguna Beach sett från toppen av berget, där villorna huserar hela vägen ner till vattnet.

Såja - vi är på plats! På plats och mer därtill. I tre veckor har vi nu befunnit oss i vårt lilla hus på soliga västkusten. En tid som både har sprungit iväg och samtidigt varit alldeles förträffligt långsam och i total fånga-dagen-harmoni. För det är exakt så vi har levt, och hade tänkt fortsätta.
Vi har låtit oss bli acklimatiserade, komma in i vardagen och i livet här. Ätit mycket fluffiga pannkakor med lönnsirap för att komma i stämning. Bestämt tidigast dagen innan vad nästa morgon ska få bjuda på och aldrig varken gjort för mycket eller för lite. För det är ju just det som är tjusningen med att vara borta länge. Vi måste inte rusa oss igenom hela Los Angeles på en dag, vi tar det vi inte hann med nästa gång! En lyx som innebär att vi har tid att gå vilse, att ta den där bergsvägen vi inte har en aning om vart den leder och gå på dagshikar utan mål.

Vi har tagit oss runt med bil utan varken internet eller gps, med bara en översiktskarta över de största vägarna. Detta har lärt oss att hitta. Och läsa skyltar. Blåläsa skyltar. Utan koll på skyltar och utan karta, då hade vi inte kommit någonstans rätt. Men säkerligen hamnat någon annanstans ändå, vilket är hela poängen. Dock kan det ju ibland vara trevligt att hamna just rätt, vilket vi nio gånger av tio lyckas med. Låt oss säga helt enkelt säga att chauffören är duktig och skyltläsaren alldeles föträfflig.

Precis inget hus är det andra likt här. Från turkosa, amerikanska underbaringar och moderna glas/betong-skapelser till små stugor utseendemässigt tillhörande engelska landsbygden. Fascination och variation utan tak för en husälskare som jag!
Precis inget hus är det andra likt här. Från turkosa, amerikanska underbaringar och moderna glas/betong-skapelser till små stugor utseendemässigt tillhörande engelska landsbygden. Fascination och variation utan tak för en husälskare som jag!

Vi känner oss också hemma i kvarteret och i staden nu. Laguna Beach är en helt fantastiskt vacker stad en ungefärlig timmes bilresa söder om Los Angeles, och svår att inte älska. Fantastiska klippor växer fram längs kustremsan i så kallade tidvattenpooler, dit långa trappor leder ner till vackra stränder från en slingrande strandpromenad omgärdad av blommor, gräsmattor, bänkar, paviljonger, kikare och ordnade grillplatser. Promenaden slutar upp vid en stor huvudstrand med ett brett promenaddäck, fler bänkar, volleybollnät och stadens centrum rakt över gatan. Vill man inte befinna sig mitt i myllret består resten av stadens kust av ett flertal mer eller mindre gömda, fina stränder i olika storlekar att hitta sin plats på. Alla omgärdade av dessa enorma klippväggar som också tar rollen som väl fungerande vindskydd mot de briser havet för med sig. En helt fantastisk kust, där många ses promenera, jogga och strosa fram dagarna i ända.

Parallellt med havet går Pacific Coast Highway 1, som är den kustväg som går lite långsammare än de stora motorvägarna, men som kan ta dig efter kusten både längre söderut och exempelvis hela vägen till San Fransisco och längre, i norr. Vår gata löper från strandpromenaden, upp över Highway 1 och fortsätter i lutning uppför berget. Hela kvarteret har därför lyxig havsutsikt och vi promenerar dit på bara några minuter. Laguna Beach är nämligen rätt unikt på det sättet att stora berg omgärdar staden de sidor som inte är hav, vilket också har gjort att det inte är en lika lättåtkomlig stad på det sättet att de stora motorvägarna brassar rakt igenom den. Detta innebär i sin tur att det småskaliga på olika vis behållits. Du ser inte många kedjor här och Subway är det närmsta du kommer snabbmat. Istället myllrar det av gallerier. Gatorna verkligen kantas av de över hundra stycken sådana och visste jag inte bättre, skulle jag nog be någon nypa mig i armen. Det är konst i olika former - allt från skulpturer av återvunnet material, dyra handgjorda smycken, möbler och installationer till regelrätta målningar. Jag har redan funnit min solklara favorit som ger mig ton av inspiration, men det finns verkligen något för varje kotte, vill jag lova.
Vad som samsas med dessa gallerier, är unika, bra butiker och massor av restauranger i stor variation. Över gatorna flödar ett folkmyller dagtid som nattetid, restauranger bjuder på livemusik och på strandpromenaden strosar människor till sent, trots kvällningarnas blåsvarta havshorisont.

På hike i vildmarksparken med det passande namnet - Top of the World Park.
På hike i vildmarksparken med det passande namnet - Top of the World Park.

Något vi uppskattat och utnyttjat något enormt sedan vi kom hit, är de orörda och fantastiska landskapen som finns bara tjugo minuters promenadväg bort. Det började med att vi under andra kvällens slumpmässiga bilåkande, plötsligt fick syn på en slingrig väg upp till toppen av ett av bergen som omgärdar staden. Väl uppe fick vi oss en makalös syn, då solen just då gick ner i vattnet vi såg mil av långt där nedanför. Vi förundrades även över de lyckliga själar som lyckats förvärva ett hus uppe på denna topp, samt de många vandringsslingorna vi lyckades skymta. Dagen efter packades därför ryggsäckarna med vatten och fruktsallad, och joggingskorna fick visa vad de gick för i fyra timmars berg-och-dal-gång bland de helt fantastiska vyerna i Top of the World Park.

Beskrivande för en hike här är för övrigt en otrolig brist på skyltar och uppmärkta spår (naturen bör vara din vän). Varningsskyltar för skallerorm är man däremot generösare med (men nej, vi har ännu inte sett någon - till resesällskapets besvikelse och författarens lättnad).
Det är också himlarns torrt och växtligheten består, i kontrast till stadens planterade flora, mestadels av kaktus och värmetåliga buskar. De trettio få snittade regndagarna staden bjuds på per år, har medfört en smal bot för att röka i dessa områden - på tusen dollar. Fimpa någon?

De orörda landskapen är torra, så torra. Men vyerna enorma och häpnadsväckande.
De orörda landskapen är torra, så torra. Men vyerna enorma och häpnadsväckande.
Efter slingrande bergsstigar var belöningen en vacker topp - och privat område. Tacka vet vi allemansrätten!
Efter slingrande bergsstigar var belöningen en vacker topp - och privat område. Tacka vet vi allemansrätten!
Höga berg och djupa dalar. Här syns den väg som går från Laguna Beach, genom bergen och senare tar vid de större motorvägarna utanför staden. På så sätt skapas det exkluderade, småskaliga samhället i dalens famn.
Höga berg och djupa dalar. Här syns den väg som går från Laguna Beach, genom bergen och senare tar vid de större motorvägarna utanför staden. På så sätt skapas det exkluderade, småskaliga samhället i dalens famn.
Venice Beach - som en tavla.
Venice Beach - som en tavla.

När inte dagarna består av dammiga bergsstigar, består de ibland av härliga kustorter. Brusande vågor, fiskmåsar, liv, stilla vikar och som här - en myllrande pir i stökiga, färggranna Venice Beach.

En annan pir, i Manhattan Beach.
En annan pir, i Manhattan Beach.
Kärleken, rockstjärnan och människan i mitt liv.
Kärleken, rockstjärnan och människan i mitt liv.

Det är en för övrigt lustig känsla det där, när semester blir till vardag. Kanske är det den bästa typen av semester? När ledigheten inte består av massa måsten, utan när man finner ett lugn i att inte planera och har tilltro att låta dagen bli värdig semestern bara av sig själv.
Självklart njuter jag av att ha en av de bästa människorna i mitt liv som ypperligt resesällskap. Att bara vara ledig tillsammans på en plats vacker som få, är nog det bästa beslut jag hittills tagit.
Vad än dagarna vill föra med sig.

Etiketter: fotografi, resa, livet

Att kasta sig ut. Lämna allt bekant för en liten stund och bara tänka nytt, uppleva nytt, prata nytt. Ibland kan det nog vara det bästa man kan göra. I mitt fall var det så, och det just nu.

Bakom mig lämnade jag mitt gamla extrajobb, vår fina gamla lägenhet samt min hemtama stad. De två förstnämnda för gott och staden för tre månader. Femton timmars flygtid bort väntade ett alldeles förträffligt vackert hus, i det lika vackra Laguna Beach, California, USA. Här ska vi bo i två månader, för att den sista månaden vidga vyerna något och resa vidare längs denna västkust, för att avsluta vår resa i drömmen New York.

Hejdå, fina gamla lägenhet.
Hejdå, fina gamla lägenhet.

Vissa tycker vi är galna som ger oss av utan knapp någon trygghet när vi sedan återvänder, andra anser oss vara galet kloka. Vilket av kategorierna man tillhör spelar ingen större roll, när jag just nu sittandes på vår lilla uteplats iklädd shorts och linne medan palmträden vajar i en mild bris under varm sol, själv anser mig ha gjort helt rätt val. Det har hittills gått en vecka av vår tid här, vilket innebär att vi har elva kvar. Elva veckor av fler upplevelser, god mat, tidiga morgnar, sena morgnar, solnedgångar i havet, tid för ingenting och tid för att upptäcka och acklimatisera oss in i det amerikanska livet. Ombyte förnöjer och nytt utvecklar.

Hej, du nya och spännande!
Hej, du nya och spännande!

Självklart har jag även med mig lite pennor och papper i min koffort till Amerikat. I ärlighetens namn en extra resväska fick det allt bli, nästinill fylld med läroböcker, skönlitteratur, block, pennor, färg och penslar. För vem vet hur utvecklat detta lilla land är, menar jag? Bäst att ha sitt eget. För säkerhets skull.

Det bästa är ändå att inte ha någon press. Blir det ingenting, så blir det ingenting. Dock har jag redan upptäckt en av de fantastiska sidorna med denna stad - nämligen mängden konstgallerier. Laguna är känd för sin artistiska inriktning och i torsdags inföll den dagen i månaden då alla gallerier och museum har öppet till sent, visar upp sin konst samt bjuder på vin och tilltugg under Laguna Beach Art Walk. Helt fantastiskt tillfälle för mig att upptäcka utbudet, vilket var enormt - trots att jag bara hann med hälften. Vad som kändes som halva stadens befolkning samsades, diskuterade och hummade framför stora verk. Alltifrån keramik, möbler, träaskar och återvinningsskulpturer till vackra målningar. Sippade på vin och lemonad ur plastglas och okynnesåt små kex och vackert dekorerade cupcakes från enorma våningsfat. Överallt var liv och överallt var konst.
Så massor av inspiration har redan insupits, och mer lär det bli. Så vi får väl se, men förhoppningsvis behövs inte blocken fraktas helt tomma tillbaka hem igen..

Etiketter: fotografi, resa, inspiration

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter