loading...

2014

För två helger sedan, lite hastigt, lustigt och med en kombination av ovanligt kort varsel från butikens sida och med maskinhaveri på mitt tryckeri, blev det ett par timmar innan stängning bestämt att jag dagen därpå skulle vara gästutställare på Made in Medelpad - denna fina, fina butik för lokalt konsthantverk i Sundsvall. Butiken är belägen i gamla Wivex lokaler mitt i vackra stenstan, tillsammans med den skandinaviska modebutiken Affären samt skönhetssalongen Sagolik. Så roligt att jag blev tillfrågad att vara med!

Svettig hängde jag tavlor in i det sista på fredag kväll, för att dagen därpå öppna dörrarna för att visa några av mina bilder fint inramade, till en kopp varm äppelglögg. Mysigt värre!

I sex veckor kommer mina julkort och mina grafiska posters finnas till visning och till försäljning här. De passar perfekt in i samlingen av fina grejer, må jag säga!

Trots att knappt någon annonsering hanns med, kom en del fint, fint besök och överraskade - såklart! :)

Made in Medelpad är fylld till bredden av fina saker av högsta kvalité - perfekta presentgömman såhär i juletider! Allt ifrån tryckt textil, keramik, konstskulpturer och smycken till smarriga delikatesser!

Kika in, sniffa lite julatmosfär och köp något fint, vettja! :) Glad advent!

Bloggen vilar, hemsidan vilar, webbshopen ligger nog tillochmed i ide vid det här laget.. Man skulle ju kunna tro att jag i brist på livstecken (i dessa dagar - finns man ens om man inte syns?!) ligger på den lataste av sidor. Men tro mig, bara för att jag inte bloggar betyder det inte att jag inte arbetar likt en drillad labbråtta i ett trimmat hamsterhjul. Faktiskt.

Jag finns, jag jobbar, jag pluggar - och jag illustrerar, i allra högsta grad. Det är till och med så att jag sedan i somras har hunnit både flytta in i en ny lägenhet, jobba på ett nytt jobb, plugga på tre olika högskolor på dagtid och det som slår allting annat med zebralängder - äntligen hoppat på kursen Illustration på Berghs School of Communication på kvällstid! Och detta är bara på det arbetsrelaterade planet, det personliga planet har funnits med så det räckt till det med, men det är en helt annan historia.

Jag har i ärlighetens namn inte haft en så fullspäckad agenda någonsin, inte längtat efter att kunna andas utan stress så många stunder som dessa månader - men aldrig heller känt att jag själv utvecklats så mycket och att jag har haft SÅ roligt som denna höst. 

Så, på grund av att jag har pysslat med massa kul, lärt mig oändligt massa mer och säkert glömt mer än dubbelt så mycket mitt i allt virrvarr, så har webshopen som skulle till att dyka upp här i höst, skjutits lite, lite till på. Men allt kommer, i sinom tid!
Nu har åtminstone äntligen det domännamn jag väntat på så länge blivit ledigt - www.lavli.se. Mitt företag heter ju Lavli och inget annat, så äntligen ska just det förhoppningsvis bli lite enklare och lite tydligare.

Tillsvidare bjuder jag på en så kallad viral succé från förra veckans animeringsinspiration i illustrationskursen - en animerad kampanj skapad av Metro Trains i Melbourne, Australien, "Dumb ways to die".
Succén blev givetvis ett faktum då man väl aldrig kunnat tro att ett så allvarligt ämne som att varna för tunnebanetåg kan vara såhär fantastiskt sött och såhär fantastiskt underhållande! Jag kan nog se på den hur många gånger som helst :)
 

Etiketter: inspiration

Först lämnade vi galna Las Vegas och var på resande fot i en månad - levde livet, upptäckte massa nytt (som givetvis ska bildbevisas så småningom!) och helt enkelt hade en rätt klen internettillgång. Att bloggen under den tiden fick sova, var nästintill ett ont måste.
Därefter kom vi hem, landade (som rimlingvis borde ta en vecka eller så, att skaka av sig all jetlag) och så plötsligt har tre veckor passerat. Bara sådär!
För att ha någonstans att bo, då vi som bekant innan resan sa upp vår fina, men ack så "gjorda" lägenhet, har den första tiden på hemmaplan gått åt till att rusta upp en sommarstuga, som vi så lyxigt nog har lyckan att kalla bostad i sommar. Så målet för mina ursäkter får helt enkelt ligga i vårt stökiga boende i en resväska (eller fyra..), som byttes ut mot ett renoverande och som nu slutligen har avstannat för ett tag, i denna lilla bedårande stuga på landet. 

Den gamla bagarstugan tillhör min mor och far och hade i princip stått orörd i minst tjugofem år, innan jag i februari började kånka möbler och starta ett extremt förarbete med att skrapa och fixa väggar och tak där färgen var lika labil som darrande höstlöv, samt ungefär lika varierad i färgskala. Grunden lades då, den nya färgen kom i stort sett på plats även den och vid hemkomsten hade min hjälpsamma pappa tagit hand om golvet och restaurerat de handblåsta fönstren, där både nytt kitt och färg behövdes. Den gula isoleringen som tidigare stack fram, hade nu blivit fint inbäddad bakom nya fönsterfoder i stugans originalstil. Helt klart ett bra teamwork, då jag dessa veckor bara behövt lägga tid och energi på att fylla stugan med mina saker samt måla, svärta och skruva upp det sista. 
Så till sist var gardinerna på plats, den egna sängen bäddad och vi kunde njuta av vår egen täppa igen. Om än liten och om så bara för i sommar, så är den vår just nu. 
Och vi är hemma igen.

Bagarstugans gamla mur mådde mycket gott av lite ny färg, ny spissvärta och mitt gamla femtiotalsstativ från den fantastiska vintagemarknaden i Long Beach, tillsammans med andra loppisfyndade fina ting hemifrån.
Väggarna är lika sneda som tänderna i ett avdankat leende och ingenting gör sig därför särskilt bra att hängas upp på väggen. Å andra sidan är det charmigt värre, kan tyckas, och min förälskelse för gamla ting gör sig istället desto bättre!

Att det sista man gör innan natten är att trippa i daggvått gräs och det första man möts av på morgonen är vädrets vind, rosendoft och himlen utanför fönstret, njuter jag av till fullo.
Det är vardagslyx på en sjäslig nivå och som samtidigt kommer ur en sådan enkelhet som bara naturen själv kan skapa. Med hjälp av några gröna fingrar och lite hjärta, såklart..

Mycket jobb och mycket slit. Men som likt de flesta mödor med gott resultat, var det givetvis värt besväret!
Etiketter: fotografi, hemmaliv, livet

Så har vi lämnat The golden state och krispiga havsvindar och som första anhalt äntrat ett stekande och stillastående hett Nevada. Några timmar efter utbredda landskap av platt jord och kuperade berg i strålande sol, nådde vi sen eftermiddag äntligen denna spelmetropol mitt i öknen.. 

Med stillastående trettiofem grader i stadsmiljö, och där dessutom staden i sig upplevs bäst i nattliv, bestod dagarna av efterlängtade poolbad och roomservice med en fantastisk vy!

Medvetet väntade vi ner solen bakom skraporna innan vi äntrade livet utanför. Att det fortfarande långt efter solnedgång, och egentligen hela natten, var ren sommarvärme, gjorde kvällningarna och nattlivet perfekt ur ännu en vinkel.

Måndag som lördag, kväll som natt -  i Vegas är det alltid folk, alltid neon och alltid fest.
Måndag som lördag, kväll som natt - i Vegas är det alltid folk, alltid neon och alltid fest.

Vi hade förmånen att lyckas bo på ett casinofritt hotell under våra första nätter, men då många av de casinon som finns bjuder på fantastiska kulisser och olika efterliknande typiska inredningar, lockar de besökare för mer än bara spel och mat - som hotellet Ceasars Palace här ovan eller Paris magnifika takdekor nedan!

Bellagio-fontänten imponerade stort, detta gigantiska fontänspel. Olika musiksatta shower till pampig musik, verkligen likt vatten som dansar, rullar hela tiden med bara knappa pauser emellan. Att den fantastiskt vackra omgivningen dessutom kastar en raka vägen till Italien gör halva stämningen!

Nej, jag har inte varit i New York, men detta är hotellet med samma namn. Gränder, tegel, utanpåliggande brandstegar samt en flashig Brooklyn Bridge. Nog för att dessa noga uttänkta kulisser egentligen bara ger mer längtan till det rätta och äkta New York, som vi om ett par veckor äntligen ska få upptäcka, så måste ju medges att de troligast lyckats fånga känslan rätt bra.

Den magnifika Bellagio-fontänen lockade många tittare för varje show.
Den magnifika Bellagio-fontänen lockade många tittare för varje show.
Godnatt dagsljus, godmorgon nattliv!
Godnatt dagsljus, godmorgon nattliv!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Las Vegas var ungefär som jag föreställt mig, men aldrig kunnat förbereda mig på. Galet, spektakulärt, rökfyllt, lyxigt och billigt. Guld, glitter, fjädrar, shower och pengar samsas med stundom smutsigt nattliv och en atmosfär av ett för natten evigt sådant. Helt klart värt ett besök, mest för att se det ingen på riktigt kan förklara, men kanske inte jättemånga fler.. 

Etiketter: fotografi, resa

I sena timmen packas det och plockas det, som om det datum vi skulle lämna detta hemma-men-borta-hem kommit som en överraskning. Vi har ätit jordgubbar klart på vår lilla uteplats för denna gång och en hel del sörjer vi det allt.
Vi har träffat fantastiskt trevliga människor, blivit välkomnade som nära vänner från första stund och blivit smått förälskade i två små barn. Vi har haft två helt fantastiska månader i detta hus och jag kan knappt föreställa mig att de faktiskt redan är över. Först när vi lämnar gatan med bilen full av väskor, kanske myntet når botten imorgon. Vi siktar på fler upplevelser, nya vyer och är ganska säkra på att det inte heller är sista gången vi satte våra fötter här.

Så imorgon styrs färden i ottan mot metropolen Las Vegas. Och efter en trettiofemgradig helt galen hetta, längtar jag efter den galna stadens pooler som ingenting annat!
På staden har jag lämnat förväntningarna hemma, jag tror ändå jag aldrig kommer kunna gissa vad jag vill möta - och den lockelsen gör att nyckeln blir en aning lättare att lämna över imorgon.

För att tanka så mycket som möjligt av OC-luft och krama det sista ur havet innan vi beger oss inåt landet till en hetta vi blivit varnade för (puh!), har vi de senaste dagarna tagit det lugna steget före. Hängt på hemmaplan, äntligen kommit ut på en efterlängtad, guppig tur med båt och sett Orange County-kusten på håll.

Vi har picnicat med historiens trevligaste amerikaner och ätit landets delikatesser - thick crust pizza och rice krispie treats. Och vi har bockat av den sista av våra måste-städer efter kusten och tillika Orange Countys sydligaste, från listan - spanska fenomenet San Clemente!
Från att hastigt och slarvigt ha läst något om en surfarby och vi inte visste mycket mer, gick vi till att bli glatt överraskade! Känslan i de vitkalkade husen med pelargoner i terracottakrukor och den mysiga, genuina strandremsan fick oss verkligen på fall. Och eftersom vi hittade kanske något av det mysigaste motellet vi sett, blir det troligast ett stopp här på tillbakavägen söderut igen :)

Äntligen båt på detta turkosa vatten!
Äntligen båt på detta turkosa vatten!
Val- och delfinsafari bjöd på det nämna, samt såklart solande sjölejon och sälar.
Val- och delfinsafari bjöd på det nämna, samt såklart solande sjölejon och sälar.
Ett litet misstag att i helt fel (och rätt) ögonblick ge kameran till min mycket talangfulla, på så många andra saker än att fånga fotografiska ögonblick, sambo - blev resultatet av en magisk upplevelse stort minne och litet bildbevis..
Ett litet misstag att i helt fel (och rätt) ögonblick ge kameran till min mycket talangfulla, på så många andra saker än att fånga fotografiska ögonblick, sambo - blev resultatet av en magisk upplevelse stort minne och litet bildbevis..
Orange County från vattnet.
Orange County från vattnet.
Så himla fint med dedikeringar: "The funniest dad ever".
Så himla fint med dedikeringar: "The funniest dad ever".
"Salt water, not for drinking".
"Salt water, not for drinking".
Den vanligaste synen på dessa pirer efter fiskmåsarna, är de uthålliga fiskarna.
Den vanligaste synen på dessa pirer efter fiskmåsarna, är de uthålliga fiskarna.
Ocean front motel - ett absolut måste på tillbakavägen!
Ocean front motel - ett absolut måste på tillbakavägen!
Pelargoner, kakelkonst och en lågt stående sol som värmer. Tog vi eftermiddagen i Spanien?
Pelargoner, kakelkonst och en lågt stående sol som värmer. Tog vi eftermiddagen i Spanien?
Inte nog fyllda av sol och sand, lät vi eftermiddagsluren såklart infinna sig till solnedgången på Aliso Beach.
Inte nog fyllda av sol och sand, lät vi eftermiddagsluren såklart infinna sig till solnedgången på Aliso Beach.
Strandremsan full av familjer och sällkap i varierad aktivitet. Grillning stod dock högt upp listan! Ljuva, ljuva försommarkväll...
Strandremsan full av familjer och sällkap i varierad aktivitet. Grillning stod dock högt upp listan! Ljuva, ljuva försommarkväll...
Etiketter: fotografi, resa

Så äntligen fick jag mina skäl att själv ställa klockan tidigt. Alldeles för tidigt för en söndagmorgon och kanske alldeles på tok för tidigt för en påskdagsmorgon, i synnerhet på semester, MEN - i alldeles ypperligt god tid för ett besök på den erkända Long Beach Antique Market!
Som jag längtat och letat efter den perfekta loppmarknaden för vintage, begagnat och antikt här i krokarna. Har gjort några bottennapp i form av billiga plast-marknader i San Diego, förvisso även botaniserat i små, fina butiker i olika städer häromkring med just det ovannämnda eftersträvade samt hittat härliga open-air-stores med dyrbart innehåll i Hollywood, men ändå inte riktigt det där rätta. Den där kärnan.

Men så! Plötsligt fick jag upp ögonen för den omåttligt populära antikmarknaden i Long Beach, ställde klockan och styrde kärran norrut. Och blev såld! Det visade sig nämligen vara en riktigt stor, härlig guldgruva för alla med ett gott öga till patina, antikt, kristall, porslin, smycken, militärhstoria, industri, verktyg, konst och precis allt man kan tänkas däremellan. Priserna var bra, rimliga och definitivt prutbara. Försäljarna fantastiskt trevliga och stämningen verkligen på topp, i ett perfekt soligt påskväder.  

Marknadens öppettider är mellan klockan 7-15.30 tredje söndagen varje månad och ett inträde på $6 är väl investerade slantar.
Vi hade både turen och oturen att pricka in vårt besök under årets påsksöndag, då det enligt försäljarna resulterade i ett avsevärt mindre antal besökare. Positivt för den skull att vi slapp slåss med onödigt många människor runt alla fynd, och negativt ur den synvinkeln att försäljarna redan i förtid började packa ner sina saker, då försäljningsresultatet tydligen blivit under förväntan. Som tur var hann vi ändå med allt. I timtal strövade vi gång upp och gång ned, båda med ögon som på exalterade falkar törstande efter nästa byte. Och just det var faktiskt det roligaste med denna marknad, att det fanns precis allt. Rutinerade försäljare som fyllt sina bord och markdukar med diverse udda, gamla prylar i helt skilda kategorier. Oftast utan prislapp, vilket väl märktes då vi vissa gånger besökte samma stånd två gånger, och fick olika pris av en uppenbarligt ansiktsblind försäljare.
Men så är det ju just det som är något av charmen med denna typen av tillställningar. Det vänliga förhandlandet sinsemellan, utbytet av historia och allas gemensamma kärlek till det återvunna och bevarade. Och nog syntes det att den kärleken går att finna här! Var och varannan förväntansfull och rutinerad besökare hade ett rullande ekipage efter sig, fullt förberedd att göra storslagna fynd. Och som jag avundades dem som kunde! Nog för att några småprylar gjorde mig riktigt, materiellt lycklig (som mitt fantastiska, stå-framme-tjusiga kamerastativ i mörkt trä och mässingskedjor från femtiotalet), men de lyckliga själar som hade möjligheten att lägga vantarna på dessa unika möblemang och packa in i bilen utan att sedan behöva tänka på vad en container möjligtvis kostar att hyra och skeppa över Atlanten, var definitivt dagens vinnare.

För så mycket fanns det här, som jag hade velat kunna köpa. Allt från stora, fantastiskt vackra träflygplan, trämöbler, rostiga förvaringsskåp, färgglada brickor, afrikanska halsband, välanvända postsäckar, ytterst coola bordsfläktar i plåt, fina jordglober i mässing och charmiga glasburkar från San Francisco. Detta är alltså ett axplock av de saker jag inte fick med mig.
Trots detta, vad som kan anses som ett litet nederlag, var det ingen annan än jag som hungrig, törstig och en aning solbränd efter x antal timmar, studsade ut från inhängnaden. Med erfarenhet, kärlek och mersmak i kalendern - och med ett gemensamt mål att givetvis fösöka hinna med en omgång till!

När vi efter marknadens slut ändå befann oss i Long Beach, cirka fyrtofem minuter från hemma, och tidigare inte riktigt bekantat oss där, slog vi givetvis slag i saken! Väl nere vid hamnområdet välkomnades vi av färgglada hus efter en otroligt mysig kustremsa av restauranger, segelbåtar och människor. Och en härlig dos kvällssol.
Definitivt en av de finare platser jag besökt hittills och ett bra alternativ till Laguna Beach för boende, om man vill bo närme Los Angeles.

Oss fick staden bjuda på god mat, fina uteserveringar och svalkande swamp water, mixen av lemonad och iste. Givetvis i amerikansk storlek enorm och i charmig glasburk med lock.
- Precis som livet ska vara när det är som sämst, som någon sa.

Etiketter: fotografi, resa

Jag har förstått att sommaren så sakteliga närmar sig. Trots att jag själv befunnit mig i en oförskämt härligt god värme sedan i början av mars, är det ändå inte alltid sommarkänsla som befunnit sig i kroppen. Då solen står som högst, torkan för längesedan är ett faktum och det mesta av det blommande och gröna endast existerar tack vare en idogen bevattning, är det ju trots allt inte mycket som är sig likt vår svenska sommar.
När solen på kvällskvisten däremot dalar en bit, gömmer sig lite bakom lummiga trädkronor av gröna löv och liksom sipprar in över vägen, då när luften på samma gång blir lite, lite svalare och skuggorna sådär långa och man kan behöva dra på sig något med ärmar för att undvika kylan - ja, då är det bara myggen som fattas, för då är det som sommar i kroppen!

Trots dessa små stunder av svenska sommarinfluenser, måste medges att jag längtar något oerhört efter jordgubbar på en svensk altan. Hur mycket jordgubbar jag än äter här.
Spelar heller ingen roll om regnet skulle ösa ner utanför (men ändå, vi hoppas inte?), så bara att sitta där. I hur många lager fleece och stickade strumpor som helst. Med hur mycket åska och envetna mygg som helst. För nog är ju den där känslan det viktigaste, trots allt.

Att det helt plötsligt blev tid för lite sommarsentimentalitet, har nog att göra med detta härliga brudpar här ovanför som jag hjälpte strax innan resan tog vid, och bara måste få visa upp.
Vackra Jenny från svenska Sandvik och norska Øyvind från fjordarnas och späckhuggarnas land Norge, ska nämligen fira kärleken som ligger där på Norges Riksgrense/Sveriges Riksgräns och bara väntar på att få bli en enad front, just i sommar i svenska Högbo.
Som synes fick jag äran att illustrera inbjudningskorten till detta kärlekens event, samt jobbet att sammansmälta dessa två skandinavers härkomster till en.
Genom att ge mig mycket fria händer, många exemplariska förslag och en hel del nykär entusiasm, gjorde dessa två personer jobbet till att vara lätt som en plätt och hur roligt som helst!

Det enda som kvarstår för mig att göra nu, är att önska det finfina paret en stor portion sol, många knippen kärlek och ett hejdundrande kalas i sommar!

..och såklart, fortsätta njuta av den kaliforniska VÅREN ett tag till! ;)

I drygt sex veckor har vi nu bott i detta charmiga samhälle. Vi har gått från två bleka gröngölingar till två lite mindre bleka gröngölingar som känner sig en aning mer hemma i staden. Och trivs. Stortrivs!
Under en högt stående sol äter vi söta jordgubbar och bara väntar på att de ska stå ut genom öronen på oss innan de sanslöst vackra solnedgångarna slår till, men klarar oss varje kväll utan vidare besvär. Vi bor inom cirka fyra minuters semesterlunk-avstånd från en av de finaste stränderna (om man nu ska rangordna från fin upp till megafin?), och ungefär fyra minuter extra till stadskärnan.
Trots det, när klockan passerat kvällning och stjärnorna är den enda belysning som tillsammans med månen ger gatan ett sken (ja, faktiskt nästintill sant - reflex och gatubelysning verkar ännu inte ha uppfunnits här), så är här så tyst och så stilla.
Becksvart, stjärnklart och så tyst, så tyst så när som på de spelande syrsornas melodi.

Vårt lilla hemma-fast-borta-hem är ett litet och underbart charmigt hus med all sin gamla känsla och sina original-detaljer bevarade. Vackra, spröjsade fönster, beslag i mässing, genuina spegeldörrar och mintgrönt kaklad köksbänk är ju ingenting annat än renodlad inredningskärlek.
Som i en dröm är hela gången in till vår cottage kantad av enorma rosor i olika färger, och med dofterna som hör till är drömmen en ren sommarhistoria..

Så här är vi, alltså. Känslan säger oss att vi anlände typ.. förra veckan, medan vi får en rejäl verklighetsknäpp på näsan när vi kikar i kalendern. Staden har välkomnat oss med öppna armar, härligt saltstänk, sand mellan tårna och blaskigt kaffe. Tror vi aldrig vill lämna!

Ibland säger, enligt klyschan, en bild mer än tusen ord. Ibland räcker dock inte bilden alls till för att beskriva känslan, men det är det närmaste jag kan komma i detta nu.

Så, därför följer här en smärre bildkavalkad från vårt i stunden livs kuliss:

Lummigt, insynsskyddat och rosbestrött.. Kan det bli bättre?
Lummigt, insynsskyddat och rosbestrött.. Kan det bli bättre?
Citrus utanför dörren.
Citrus utanför dörren.
En liten del av stadskärnan.
En liten del av stadskärnan.
Heisler Park rakt nedanför vår gata, med grillplats och gräsytor. En sällskapsplats som lockar många från morgon till solnedgång!
Heisler Park rakt nedanför vår gata, med grillplats och gräsytor. En sällskapsplats som lockar många från morgon till solnedgång!
Utkiksplats mellan tidvattenpoolerna.
Utkiksplats mellan tidvattenpoolerna.
Stranden nedanför oss.
Stranden nedanför oss.
Inte en helt ovanlig syn. Vet inte ens hur många brudpar vi sett gifta sig här och brudar som blivit fotade i solnedgången. Men nog förstår jag väl att kulissen lockar...
Inte en helt ovanlig syn. Vet inte ens hur många brudpar vi sett gifta sig här och brudar som blivit fotade i solnedgången. Men nog förstår jag väl att kulissen lockar...
Huvudstranden med staden, livet och bergen bakom.
Huvudstranden med staden, livet och bergen bakom.
Detta är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen emellanåt. Låg, varm sol gör att klipporna glöder mellan vågorna.
Detta är så vackert att jag nästan måste nypa mig i armen emellanåt. Låg, varm sol gör att klipporna glöder mellan vågorna.
Fiskmåsarnas land.
Fiskmåsarnas land.
Slingrande strandpromenaden.
Slingrande strandpromenaden.
Main beach och stadskärnan avgränsad med Highway 1 och ett litet torg.
Main beach och stadskärnan avgränsad med Highway 1 och ett litet torg.
Många gallerier, mycket konst, mycket inspiration!
Många gallerier, mycket konst, mycket inspiration!
Ännu har vi inte varit, men måste självklart gå på denna lilla, fina bio där veckans två filmer skyltas med manuellt hängda bokstäver.
Ännu har vi inte varit, men måste självklart gå på denna lilla, fina bio där veckans två filmer skyltas med manuellt hängda bokstäver.
Etiketter: resa, livet, fotografi

Så, klockan ringde fyra (ni vet, den där tiden på dagen då en morgonkaffe i bilen är en laglig rättighet och ur trafiksäkerhet ett måste). Vi körde två timmar ut på vischan (ni vet, vischan där en postlåda ramlar ner och man bara bankar upp en ny på samma ställe utan vidare tanke på den gamla och där man äger en hel ranch bara för att odla kaktusar).
Därefter lastades ett släp lika stort som Amsterdam, vi körde ytterligare en halvtimme ut i vad jag skulle benämna som ingenstans och min kära sambo som Nirvana. Bjöds väl där på solig pannkaksfrukost och plötsligt tog jag ett litet steg (..för mänskligheten, ett stort steg för mig), närmre hans Nirvana ;).
Jag fick mig också ett tjusigt, gult armband i papper och Patrik fick punktering. Därefter tog han revansch och även en pallplats med den. En sån dag, en sån dag!

Fantastisk utsikt över Lake Elsinore på väg till och från banan, efter slingrande bergsvägen Ortega Highway 74. Faktiskt helt allena alltid värd hela resan men sina fantastiska vyer.
Fantastisk utsikt över Lake Elsinore på väg till och från banan, efter slingrande bergsvägen Ortega Highway 74. Faktiskt helt allena alltid värd hela resan men sina fantastiska vyer.
Bakom kulisserna: Lyckligare tjej som får lunchen serverad bland bensin och verktyg får man leta efter.
Bakom kulisserna: Lyckligare tjej som får lunchen serverad bland bensin och verktyg får man leta efter.
Etiketter: fotografi, resa

När ikväll är en sådan kväll (läs natt), där morgonen ska upplevas med sömniga ögon i bilen på väg mot helgens andra crosstävling och där upphovsmakaren till detta påfund lite smidigt tidigare ikväll slank in med att det är klockan halv fem bussen ska rulla, blir ingen roman skriven i detta nu.

Jag bjuder istället på några bilder från gårdagens besök i Hollywoodland - ett ovanligt uppfriskande sådant! Med bilen tog vi oss upp till Griffith Observatory, i hopp om att komma hela vägen upp till den där berömda skylten, ni vet. Just riktigt så långt fick vi dock inte ta vårt lilla fordon, men till fots tror vi att man kan komma ganska långt. Det fanns nämligen en hel hop av fina slingor både nedan- och ovanför denna utkiksplats, som för övrigt innehöll en helt magiskt vacker miljö. Med stadsströvarsandaletterna på, gjorde vi oss dock inte mer besvär än att strosa fram till närmaste bänk i skugga och njuta av utsikten, men nästa gång blir det absolut en tur uppåt berget och med skylten som mål!

​Förutom den typiska Kaliforniska dimman, var uppe på toppen frisk luft och en utsikt utöver det vanliga, med hela Los Angeles med sitt uppstickande downtown långt där nere. Lager och åter lager av bergssilhuetter i olika nyanser av blå. Palmernas ståtliga blad var helt plötsligt utbytta mot lövkronor och tallbarr, och ett uns av hemkänsla kunde anas i vinden
- precis den där kontrasten vi behövde efter några timmar på Sunset Strip!

Etiketter: resa, fotografi

När vi för drygt en månad sedan satt på planet över Atlanten, med näsorna riktade mot landet i väster, visste vi mycket väl vad som väntade innan vi på riktigt fick beträda marken innanför tullarna: en lång, svettig och ringlande kö, där alla icke amerikanska medborgare fick trängas i väntan på att bli bedömda och därefter förhoppningsvis även senare insläppta. Frågor om syfte, reskassans värde och besökets längd, ställdes till var och en av passagerarna genom en mycket seriös och uniformsklädd anställds bistra uppsyn, sittande bakom disk och glas. Ingenting i blicken på personerna var vare sig vänligt eller välkomnande, trots att detta var första antalten för deras gäster in i landet.
Som tidigare kanske antytts, kom vi ju igenom. Lite svettigare än innan, men igenom.
Vi hade godkänts, likt majoriteten andra, att komma på visit och stanna en stund. Trevligt värre!

Några timmars väntan i ett vintrigt och isande kallt Chicago, där vi nu hade blivit insläppta, var så ett nödvändigt ont innan nästa flyg skulle ta oss de sista efterlängtade fyra timmarna söderut.
Av en slump hade lotten av flybolag fallit på Virgin America - och redan vid gaten började vi skönja ett något modernare och gladare snitt än vanligt i flybolagets uppförandekod..

Den unga mannen som jobbade bakom boardingdisken började med att i mikrofonen presentera sig genom en kortare rap och några duracell-liknande steg i sina snajsiga gympadojor. Mannens kollega, som han för övrigt föredrog benämna sin "partner in crime", drog därefter ett antal skämt berörande sin ärofyllda roll som vapendragare. Efter ett välomsttal lika utstuderat som tacktalet vid examen, avslutade de båda slutligen med ett utropat "Love ya'll!", innan de studsigt hoppade tillbaka till sina platser och uppenbarligt roade ropade upp de platser som fick komma fram, och de som fick sitta kvar i sina sköna fåtöljer ett tag till.
När vi sedan äntrade planet, var ett genomgående rött sken från spotlights och ljusskenor genomgående hela fordonet, samt svarta, skinnklädda fåtöjer och avancerade multiskärmar i varje sätesrygg. Modernt, flashigt och ombonat på samma gång.
Då alla platser var intagna och säkerhetsfilmen därefter började spelas på var och en av dessa skärmar, med musiken på hög volym, tror jag de verkligen nådde sitt mission - de hade allas uppmärksamhet. Filmen var energi och glädje, och den vanligtvis rätt slentrianmässiga säkerhetsinformationen som för de flesta nog går förlorad av just den anledningen, gick inte att missa.
Säga vad man vill om de där amerikanerna, men underhållning - det kan de allt!

När vi fyra timmar senare precis började ana en miljonstad och en ocean av förväntningar där under molnen, hördes så återigen pilotens röst i högtalarna och erfarenheten av den tidigare svettiga kön var med ens som bortblåst: "Welcome to Los Angeles you all, welcome home".

Etiketter: resa

Att man mår gott av en makeover ibland är ingen hemlighet. En ny kostym när den gamla börjar bli för dammig sitter alltid på sin plats. En som passar lite bättre än den förra, kanske i lite gladare färger och som känns mer.. du. Så även i cybervärlden.
Det kunde inte kännas bättre att få inleda våren med en somrig header av allt som är just jag. Lite kretivt kaos, där målarfärgen knappt hinner torka innan pärlsockret ska fram på samma bänk. Omgärdad av barndomens stora smörbollar tillsammans med mycket stök, mycket färg, mycket fika och mycket.. jag! Precis som det ska vara.

Etiketter: illustration

Med en paus från hiker, bergslejon och klar vildmarksluft, kan man tro att steget är väldigt långt till det motsatta - stadspromenader, modelejon och stilla stadsvärme. Men med en kameraväska i läder istället för en stadig ryggsäck och ögonen öppna för kändisar istället för skallerormar, så var vi redo. Med avståndsberäkning i tid istället för kilometer, som alltid här, tog det oss ungefärliga nittio minuter att skifta terräng. Och nog är det skönt med omväxling, alltid!  

De måsten med fötterna väl i Hollywood-land, avverkade vi helt enligt regelboken. Marmorstjärnorna på Hollywood Boulevards Walk of Fame fick äran att bära upp två par Norrlandsfötter, Beverly Hills fick sig ett väl värt besök och ett antal förgyllda (ja, bara vetskapen om att Denzel Washington och Tom Cruise bor där innanför, ger entréerna ett särskilt skimmer, tro det eller ej) kändisportar förevigades. Flashbacks till filmen "Pretty woman" skapades stående utanför det lilla hotellet där Richard Gere på slutet av filmen klättrar uppför brandstegen till en väntande Julia Roberts.
Världens mest exklusiva butik i kända shoppingstråket Rodeo Drive, där man bara kommer in med en bokad tid och snittkvittot ligger på $100,000, fick dock inte äran den här gången.

Knappa fyra miljoners-staden från ovan en dimmig förmiddag.
Knappa fyra miljoners-staden från ovan en dimmig förmiddag.
Så att vi hittar rätt till nästa kaffebjudning, la vi på minnet var Ellen Degeneres bor - bakom denna nyrenoverade port.
Så att vi hittar rätt till nästa kaffebjudning, la vi på minnet var Ellen Degeneres bor - bakom denna nyrenoverade port.

Att hitta rätt och till det bästa i en stad på en gång, är aldrig lätt. Att göra det i en stad med en folkmängd som södra Sverige, är ännu svårare. Downtown med dess enorma skyskrapor (vi tog hissen upp i en av dem där toppen roterade, men fick tyvärr inte fota med annat än mobilkamera av säkerhetsskäl), var en mäktig syn, men konstaterades ganska snabbt inte vara så mycket mer behållning än just det.
Många, många steg, en lunch och en kaffe i farten senare, hade vi gått igenom sjaskiga H&H-skyltar (plagiatmakarnas uppfinningsrikedom är ibland fascinerande), rika businesskvarter, tydliga turiststråk och tillslut några riktiga inrednings- och vintagepärlor efter La Brea Avenue.
Jag blev hastigt förälskad i både chihuahuan Blue och några rostiga dyrgripar till skyltar på en skrotig open air-marknad. Lärde mig att "fashion district" inte alltid är liktydigt med något bra, såg mycket street art och kände mycket myller. Med starka intryck kunde vi därför glatt tacka storstan för denna gång och med nyfikenhet börja fundera över nästa tripp!

Downtown Los Angeles.
Downtown Los Angeles.
Det gamla Hollywood - open all night.
Det gamla Hollywood - open all night.
Snapshot på ett vaket Los Angeles på väg hem...
Snapshot på ett vaket Los Angeles på väg hem...
Etiketter: fotografi, livet, resa
Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.
Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.

...när jag mycket, mycket gärna vill ligga kvar i den fluffiga, amerikanska drömmen till säng vi har i vårt sovrum. Det händer kanske inte bara ibland, men just extra mycket när klockan ringer sådär extra tidigt som den gör dessa morgnar. Och tidigt har jag väl klivit upp förut, och kan även göra med nöje, om det är något så som fotografiskt vacker morgondimma, en magiskt tidig fisketur med fikatermos nedpackad eller en semestertripp som bara måste startas i daggvått gräs för att hinnas med, som lockar. Då kan jag nästan studsa upp ur sängen och till och med låtsas som att gruset i ögonen knappast känns.
När jag däremot vet att jag om några timmar kommer att stå med grus i ögonen, omringad av enorma sandmoln, täckt av ett ännu tjockare sandlager från topp till tå och frenetiskt pilla med putsduk millimeter för millimeter på den lika sandindränkta kameran till ljudet av hundratals ettriga motorer tävlandes om att låta högst och gå snabbast - ja, de morgnarna är jag inte riktigt lika pigg.

Sisådär sju av åtta morgnar är jag också en självständig fästmö som står för mina rättigheter till frisk luft och fågelkvitter i motsats till det ovan nämnda, men ibland axlar jag alltså rollen som hel och kär crossfru. En del i kontraktet innebär då att vara klar ungefär innan alla andra gått och lagt sig, en annan att väl på plats under dagen tillgodose kämpen med support på elitnivå. I denna support har jag under fria tolkningar lagt in föreberedning samt servering av dubbla jordnötssmörsmackor och vatten samt smått utövande av roll som sportfotograf. Sådant där som att sopa startplattan, skruva till lite med skiftnyckeln där det behövs och yvigt gestikulera platsnummer under heaten, läste jag däremot inte riktigt in i klausulen...  

Så vissa dagar står jag alltså där. Som störst och stoltast support vid sidan av dessa motocrossbanor. Vrålet och dammet till trots. Solen och spänningen som behållning.
Och de där morgnarna, de visar sig ju faktiskt vara helt magiska att uppleva efter vägarna till dessa banor, de med. Den där tjusningen med att kliva upp innan ens solen har vaknat glömmer man så lätt bort. Att bli påmind om den när man minst anar det, kan ju vara minst lika underbart som att ligga kvar i sängen. Åtminstone en gång av åtta.

Etiketter: fotografi, resa
Vackra Laguna Beach sett från toppen av berget, där villorna huserar hela vägen ner till vattnet.
Vackra Laguna Beach sett från toppen av berget, där villorna huserar hela vägen ner till vattnet.

Såja - vi är på plats! På plats och mer därtill. I tre veckor har vi nu befunnit oss i vårt lilla hus på soliga västkusten. En tid som både har sprungit iväg och samtidigt varit alldeles förträffligt långsam och i total fånga-dagen-harmoni. För det är exakt så vi har levt, och hade tänkt fortsätta.
Vi har låtit oss bli acklimatiserade, komma in i vardagen och i livet här. Ätit mycket fluffiga pannkakor med lönnsirap för att komma i stämning. Bestämt tidigast dagen innan vad nästa morgon ska få bjuda på och aldrig varken gjort för mycket eller för lite. För det är ju just det som är tjusningen med att vara borta länge. Vi måste inte rusa oss igenom hela Los Angeles på en dag, vi tar det vi inte hann med nästa gång! En lyx som innebär att vi har tid att gå vilse, att ta den där bergsvägen vi inte har en aning om vart den leder och gå på dagshikar utan mål.

Vi har tagit oss runt med bil utan varken internet eller gps, med bara en översiktskarta över de största vägarna. Detta har lärt oss att hitta. Och läsa skyltar. Blåläsa skyltar. Utan koll på skyltar och utan karta, då hade vi inte kommit någonstans rätt. Men säkerligen hamnat någon annanstans ändå, vilket är hela poängen. Dock kan det ju ibland vara trevligt att hamna just rätt, vilket vi nio gånger av tio lyckas med. Låt oss säga helt enkelt säga att chauffören är duktig och skyltläsaren alldeles föträfflig.

Precis inget hus är det andra likt här. Från turkosa, amerikanska underbaringar och moderna glas/betong-skapelser till små stugor utseendemässigt tillhörande engelska landsbygden. Fascination och variation utan tak för en husälskare som jag!
Precis inget hus är det andra likt här. Från turkosa, amerikanska underbaringar och moderna glas/betong-skapelser till små stugor utseendemässigt tillhörande engelska landsbygden. Fascination och variation utan tak för en husälskare som jag!

Vi känner oss också hemma i kvarteret och i staden nu. Laguna Beach är en helt fantastiskt vacker stad en ungefärlig timmes bilresa söder om Los Angeles, och svår att inte älska. Fantastiska klippor växer fram längs kustremsan i så kallade tidvattenpooler, dit långa trappor leder ner till vackra stränder från en slingrande strandpromenad omgärdad av blommor, gräsmattor, bänkar, paviljonger, kikare och ordnade grillplatser. Promenaden slutar upp vid en stor huvudstrand med ett brett promenaddäck, fler bänkar, volleybollnät och stadens centrum rakt över gatan. Vill man inte befinna sig mitt i myllret består resten av stadens kust av ett flertal mer eller mindre gömda, fina stränder i olika storlekar att hitta sin plats på. Alla omgärdade av dessa enorma klippväggar som också tar rollen som väl fungerande vindskydd mot de briser havet för med sig. En helt fantastisk kust, där många ses promenera, jogga och strosa fram dagarna i ända.

Parallellt med havet går Pacific Coast Highway 1, som är den kustväg som går lite långsammare än de stora motorvägarna, men som kan ta dig efter kusten både längre söderut och exempelvis hela vägen till San Fransisco och längre, i norr. Vår gata löper från strandpromenaden, upp över Highway 1 och fortsätter i lutning uppför berget. Hela kvarteret har därför lyxig havsutsikt och vi promenerar dit på bara några minuter. Laguna Beach är nämligen rätt unikt på det sättet att stora berg omgärdar staden de sidor som inte är hav, vilket också har gjort att det inte är en lika lättåtkomlig stad på det sättet att de stora motorvägarna brassar rakt igenom den. Detta innebär i sin tur att det småskaliga på olika vis behållits. Du ser inte många kedjor här och Subway är det närmsta du kommer snabbmat. Istället myllrar det av gallerier. Gatorna verkligen kantas av de över hundra stycken sådana och visste jag inte bättre, skulle jag nog be någon nypa mig i armen. Det är konst i olika former - allt från skulpturer av återvunnet material, dyra handgjorda smycken, möbler och installationer till regelrätta målningar. Jag har redan funnit min solklara favorit som ger mig ton av inspiration, men det finns verkligen något för varje kotte, vill jag lova.
Vad som samsas med dessa gallerier, är unika, bra butiker och massor av restauranger i stor variation. Över gatorna flödar ett folkmyller dagtid som nattetid, restauranger bjuder på livemusik och på strandpromenaden strosar människor till sent, trots kvällningarnas blåsvarta havshorisont.

På hike i vildmarksparken med det passande namnet - Top of the World Park.
På hike i vildmarksparken med det passande namnet - Top of the World Park.

Något vi uppskattat och utnyttjat något enormt sedan vi kom hit, är de orörda och fantastiska landskapen som finns bara tjugo minuters promenadväg bort. Det började med att vi under andra kvällens slumpmässiga bilåkande, plötsligt fick syn på en slingrig väg upp till toppen av ett av bergen som omgärdar staden. Väl uppe fick vi oss en makalös syn, då solen just då gick ner i vattnet vi såg mil av långt där nedanför. Vi förundrades även över de lyckliga själar som lyckats förvärva ett hus uppe på denna topp, samt de många vandringsslingorna vi lyckades skymta. Dagen efter packades därför ryggsäckarna med vatten och fruktsallad, och joggingskorna fick visa vad de gick för i fyra timmars berg-och-dal-gång bland de helt fantastiska vyerna i Top of the World Park.

Beskrivande för en hike här är för övrigt en otrolig brist på skyltar och uppmärkta spår (naturen bör vara din vän). Varningsskyltar för skallerorm är man däremot generösare med (men nej, vi har ännu inte sett någon - till resesällskapets besvikelse och författarens lättnad).
Det är också himlarns torrt och växtligheten består, i kontrast till stadens planterade flora, mestadels av kaktus och värmetåliga buskar. De trettio få snittade regndagarna staden bjuds på per år, har medfört en smal bot för att röka i dessa områden - på tusen dollar. Fimpa någon?

De orörda landskapen är torra, så torra. Men vyerna enorma och häpnadsväckande.
De orörda landskapen är torra, så torra. Men vyerna enorma och häpnadsväckande.
Efter slingrande bergsstigar var belöningen en vacker topp - och privat område. Tacka vet vi allemansrätten!
Efter slingrande bergsstigar var belöningen en vacker topp - och privat område. Tacka vet vi allemansrätten!
Höga berg och djupa dalar. Här syns den väg som går från Laguna Beach, genom bergen och senare tar vid de större motorvägarna utanför staden. På så sätt skapas det exkluderade, småskaliga samhället i dalens famn.
Höga berg och djupa dalar. Här syns den väg som går från Laguna Beach, genom bergen och senare tar vid de större motorvägarna utanför staden. På så sätt skapas det exkluderade, småskaliga samhället i dalens famn.
Venice Beach - som en tavla.
Venice Beach - som en tavla.

När inte dagarna består av dammiga bergsstigar, består de ibland av härliga kustorter. Brusande vågor, fiskmåsar, liv, stilla vikar och som här - en myllrande pir i stökiga, färggranna Venice Beach.

En annan pir, i Manhattan Beach.
En annan pir, i Manhattan Beach.
Kärleken, rockstjärnan och människan i mitt liv.
Kärleken, rockstjärnan och människan i mitt liv.

Det är en för övrigt lustig känsla det där, när semester blir till vardag. Kanske är det den bästa typen av semester? När ledigheten inte består av massa måsten, utan när man finner ett lugn i att inte planera och har tilltro att låta dagen bli värdig semestern bara av sig själv.
Självklart njuter jag av att ha en av de bästa människorna i mitt liv som ypperligt resesällskap. Att bara vara ledig tillsammans på en plats vacker som få, är nog det bästa beslut jag hittills tagit.
Vad än dagarna vill föra med sig.

Etiketter: fotografi, resa, livet

Att kasta sig ut. Lämna allt bekant för en liten stund och bara tänka nytt, uppleva nytt, prata nytt. Ibland kan det nog vara det bästa man kan göra. I mitt fall var det så, och det just nu.

Bakom mig lämnade jag mitt gamla extrajobb, vår fina gamla lägenhet samt min hemtama stad. De två förstnämnda för gott och staden för tre månader. Femton timmars flygtid bort väntade ett alldeles förträffligt vackert hus, i det lika vackra Laguna Beach, California, USA. Här ska vi bo i två månader, för att den sista månaden vidga vyerna något och resa vidare längs denna västkust, för att avsluta vår resa i drömmen New York.

Hejdå, fina gamla lägenhet.
Hejdå, fina gamla lägenhet.

Vissa tycker vi är galna som ger oss av utan knapp någon trygghet när vi sedan återvänder, andra anser oss vara galet kloka. Vilket av kategorierna man tillhör spelar ingen större roll, när jag just nu sittandes på vår lilla uteplats iklädd shorts och linne medan palmträden vajar i en mild bris under varm sol, själv anser mig ha gjort helt rätt val. Det har hittills gått en vecka av vår tid här, vilket innebär att vi har elva kvar. Elva veckor av fler upplevelser, god mat, tidiga morgnar, sena morgnar, solnedgångar i havet, tid för ingenting och tid för att upptäcka och acklimatisera oss in i det amerikanska livet. Ombyte förnöjer och nytt utvecklar.

Hej, du nya och spännande!
Hej, du nya och spännande!

Självklart har jag även med mig lite pennor och papper i min koffort till Amerikat. I ärlighetens namn en extra resväska fick det allt bli, nästinill fylld med läroböcker, skönlitteratur, block, pennor, färg och penslar. För vem vet hur utvecklat detta lilla land är, menar jag? Bäst att ha sitt eget. För säkerhets skull.

Det bästa är ändå att inte ha någon press. Blir det ingenting, så blir det ingenting. Dock har jag redan upptäckt en av de fantastiska sidorna med denna stad - nämligen mängden konstgallerier. Laguna är känd för sin artistiska inriktning och i torsdags inföll den dagen i månaden då alla gallerier och museum har öppet till sent, visar upp sin konst samt bjuder på vin och tilltugg under Laguna Beach Art Walk. Helt fantastiskt tillfälle för mig att upptäcka utbudet, vilket var enormt - trots att jag bara hann med hälften. Vad som kändes som halva stadens befolkning samsades, diskuterade och hummade framför stora verk. Alltifrån keramik, möbler, träaskar och återvinningsskulpturer till vackra målningar. Sippade på vin och lemonad ur plastglas och okynnesåt små kex och vackert dekorerade cupcakes från enorma våningsfat. Överallt var liv och överallt var konst.
Så massor av inspiration har redan insupits, och mer lär det bli. Så vi får väl se, men förhoppningsvis behövs inte blocken fraktas helt tomma tillbaka hem igen..

Etiketter: fotografi, resa, inspiration

Var i himmelen ska vi nu rita korset?! Ett uppehåll på veckors veckor, minnen som bilder samlade på hårddisken i högar och inte en lugn stund. Lite sent känns det ju allt att publicera julbilder nu. Tulpaner har inhandlats medan den fina granen är nedklippt och utkastad. Trots mer snö nu än i självaste julhelgen, och befinnandes mitt i kalla vintern, kryper pastellerna fram, ljuset visar sig mer och mer och det röda, murriga stoppas förlåtande undan. Men inte här. Inte än. Jag måste få avsluta min jul i bilder, inleda min vinter och sen, först sen, kan jag bildbomba med tulpaner och vårlängtan...

Som vanligt har den innehållit massa godsaker i form av himmelskt julgodis, mysiga barnfötter, fantastisk mat och massa kärlek. Traditionen att samlas och göra julgodis till en hel armé stod sig pall, för att återigen konstateras resultera i just en mängd som var omänskligt ouppnåbar att trycka i sig under julens dagar, trots de fem hushållen att dela på det goda. Mina knäckklubbor blev dock en slående favorit, som definitivt kommer upprepas nästa år! Och när allt kommer omkring, kan vi nog lyckas förtränga våra suckar över mängden socker tills nästa år igen, när det ju är så mysigt att bara samlas, trängas och stöka i ett enda kök. Tillsammans.

Etiketter: fotografi, hemmaliv

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter