loading...

2013 > 10

Min frekvens på att delge de illustrationer jag pysslar med och gör, är i sanningens namn alldeles för låg. Detta tråkiga fenomen har egentligen inte heller någon värdig förklaring till sin uppkomst, mer än att det helt enkelt bara.. inte blir av. En förändring på den fronten känns ju i skrivande stund verkligen på sin plats - det är ju det min blogg är till för!

Som ett steg i rätt riktning att vända trenden, vill jag just ikväll visa en illustration som nog känns som den viktigaste jag gjort och som just idag är viktigare och mer relevant än någonsin.
Jag fick nämligen äran att avbilda en mycket fin syskonskara, men också en syskonskara där lillebror och solstrålen fattas de andra i livet. I detta syskonporträtt är han dock givetvis lika närvarande som i allas hjärtan och sprider sin värme och sitt ljus över sina kära än idag.

Ett fint inlägg denna speciella och fruktansvärda dag, finns att läsa på den också så fina bloggen: http://tokigiensurburk.wordpress.com

Tack Sandra, för att jag fick äran.  ♥

Etiketter: illustration, livet

Kalla morgnar, frostbitna vattenpölar, klar, skarp luft och dagsljuset som visar sig allt kortare och kortare tid och på samma gång alltmer ofta färgat till ett gulorange skimmer.
Andetag sprungna ur ett helt landskap av halsduksgarn, bildar moln som sällar sig till resten av stadens människors nyss producerade ångmoln. Moln som om natten antingen syns tydligt mot en klar oktoberhimmel eller flyter ihop med dimman som kan täcka ett helt land likt en tät filt. 

Likt många andra kan jag inte se mig mätt på färgerna om hösten. De lövprydda stadsgatorna blir roligare att vandra och aldrig annars tänker vi väl så mycket på alla dessa lövträd som faktiskt omger oss. Växter för sköra att klara vinterns kyla börjar sakta ändra färg, form och karaktär. Vissa blir skröpliga, kanske dalar med huvudet eller står kvar stolt, men mager och uttömd sin forna energi. Andra blir svagare men vackrare, nästan genomskinliga blir kropparna som vajar lättare vid minsta vindpust, för att till sist del för del följa med i blåsten.

Bortskämd av fina höstdagar, är det ändå alldeles för få jag faktiskt kunnat ta tillvara.
Kunde jag välja skulle jag kunna bo här ett slag, mitt i hela färgpaletten! Vakna till morgondagg på näsan och spindelväv dekorerad av vattenpärlor liggande över stövlarna, befinnandes mitt i en sån där skogsglänta dit solstrålarna precis når för att marmorera marken med breda skuggränder.
En lite enklare variant var att häromeftermiddagen dra med mig min lika skogsälskande vän och hennes fyrbenta MINST lika naturdyrkande kompis, ut bland allt detta. 
För en timme, eller två. Lite drygt..

För minsann är det ju något visst med det där ostyriga, stökiga och äkta. Vackra.

Etiketter: fotografi

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter