loading...

2013 > 04

Nej tyvärr, det är inte en planerad, härlig semestertripp som dragit mig ner till Göteborg såhär plötsligt och hastigt. Det finns ju tråkigt nog omständigheter till det sämre i livet som man inte kan påverka, och just nu föll en sådan på mitt bord. En där fina mamma skulle bli tvungen att tillbringa några dagar på det göteborska universitetssjukhuset och självklart fanns inte ens alternativet att hon skulle behöva göra det ensam. Och så glad jag är att hon slapp! Efter en, i vanliga fall, inte så komplicerad operation, blev det i hennes fall dessvärre allvarliga komplikationer och min fina mamma förvandlades till ett litet, stackars paket under slangar, syrgas och övervakningsinstrument. En omständighet av den allra värsta sorten, som krävt att jag låtit datorn ligga orörd i sin väska ända fram tills nu, där skorna istället mött skogsmark och västkustklippor några livsnödvändiga minuter om dagen, då de sluppit sjukhusgolv i väntan på undersökningar eller annat.

 

Det där med skogen, stenen, vattnet, luften, tystnaden och växtligheten. Som i en klyschig romanbeskrivning, men aaah.. så helande! Skönt krävande höjder och belönande vyer på toppen. Storstadsbrus, öppna klippor, vatten och tysta skogsstigar vägg i vägg måste vara den bästa kombinationen som finns. Där kan nog allt läka, känns det som.

Åtminstone för stunden.

Som tur är reste jag också till solen i och med min timmes långa flygresa. Så fram tills idag, då de första trumpna, regntunga molnen visat sig, har jag kunnat tanka efterlängtad D-vitamin på sjukhusbalkongen mellan varven och låtit fräknarna på näsan växa i antal.

Minst sagt helande även det.

Efter några omtumlande och tunga dagar, som blev betydligt fler än planerat, har vi nu äntligen börjat ana ljus i tunneln. Men några nätter till i Götet blir det nog, men kanske, kanske har då våren kommit ikapp där uppe i norr tills färden styr hemåt istället. Den kreativa klådan börjar kännas i fingrarna nu och jag hör nog hur min egen säng ropar mitt namn över vidderna om natten..

Fram tills dess insuper jag västkustluften lite till, så kanske lite stannar kvar som reserv där inne i kroppen, att plocka fram någon dag då östkustluften känns aningen för snålt saltad...

 

(Här hemma har ju under tiden tävlingen slutförts som pågått på Angelicas blogg, så roligt! Mycket kul att läsa vilka motiv som lättast blir favoriter :) Vinnaren kan givetvis vänta sig sitt tryck på posten inom kort!)

Etiketter: resa, livet

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter