loading...

2013

Pepparkakscheesecake med lingon

En av vinterns och julens allra godaste kakor, är för mig denna fantastiska cheesecake.
Den juliga och söta smaken av pepparkaka möter det sötsyrliga i både osten, frostingen och lingonen på toppen och skapar en riktigt smarrig och vintrig dessert. Prova!

Ingredienser
Botten:
250 g pepparkakor
100 g smör

Fyllning:
1 dl strösocker
3 ägg
400 g Philadelphiaost
1 tsk vaniljsocker
1 msk pressad citron

Frosting:
3 dl crème fraiche
1.5 msk socker
1.5 msk vaniljsocker

1 dl lingon, tinade eller färska

* * *

Sätt ugnen på 200°C.
Ta ut lingonen ur frysen, låt dem tina på hushållspapper och ta fram philadelfiaosten så att den blir rumsvarm.

Botten:
Smält smöret. Mixa pepparkakorna till smulor, häll över det smälta smöret och blanda så att smöret fördelar sig jämt bland pepparkakssmulorna. Fördela pepparkaksmassan i en form med löstagbar botten och platta till så att det blir en jämn botten.

Fyllning:
Vispa socker och ägg pösigt. Rör osten mjuk, blanda därefter ner den i äggvispet och vispa tills det blir en slät smet. Tillsätt vaniljsocker och citronsaft.
Häll smeten i springformen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 40 minuter eller tills smeten har stelnat och kakan fått en fin gyllenbrun färg.
Ta ut kakan och låt den svalna.


Frosting:
Rör ihop crème fraiche, socker och vaniljsocker. Bred frostingen över kakan när den svalnat helt och kan placeras på ett fint fat. Strö över lingonen, servera och låt väl smaka!

December, december. Första advent, julkalendern, lussebullar och ljus i vartenda fönster.
Min start på månaden har fallit sig oförskämt lyxig i år. Första helgen och så tillika advent fick äran att firas sisådär 100 mil söderut, närmare bestämt i Skåne och Danmark. Anledningen var att fint sällskap skulle avnjutas i staden Lund, en stad jag innan visste mycket lite om. Som hör till vanligheterna under skånska vintern, bestod de flesta dagar av moln och lite grådaskiga vyer. Dagen för min rundvandring i just Lund adderades därtill även ett begynnande mörker, eftersom tiden hade hunnit nå sen eftermiddag, samt ett sipprande regn. Med varsitt paraply tog vi oss så igenom stadens kullerstensbelagda gator kantade av typiska skånelängor och svarta, gamla gatlyktor med ett svagt, varmt sken. Särskilt upplyst fanns där ingen gata som var, men i mörkret och i den svaga belysningen växte också känslan av filmmystik och engelsk småstad. Namnet Harry Potter mumlades några gånger i halsduken, där jag gömde mig under mitt svarta paraply och kisade mot mönstret av regndroppar, upplysta mot skenet av lyktorna. Jag njöt av vyn i nollgradig, grön vintermiljö, men försökte samtidigt föreställa mig varje gata i sommarskrud. Rosor på de nu knotiga stänglarna som klädde hela stenväggar och motljus genom träden i botaniska trädgården.
Nog för att det finns en charm i det kalla, att få hitta in på ett mysigt surdegskonditori med en himmelsk kardemummabulle och en varm kaffe som kontrast mot det utanför, men jag måste absolut åka tillbaka för att upptäcka denna stad under sommaren. I sin fulla prakt och så som jag förstår att den upplevs som bäst. En mellanstor stad i en genuin småstads charmiga kläder - helt klart ett starkt måste.

För att förstärka julkänslan, för att jag och min kära vän aldrig har något emot storstad och för att möjligheten givetvis är ett måste att utnyttja väl på plats så nära grannlandet, ägnade vi en hel dag och kväll i bästa Köpenhamn. Efter folkmassor på populära shoppinggator (egentligen sökandes efter de smala, unika utbuden med karta i högsta hugg), dansk öl och lindriga kommunikationssvårigheter, löste vi in oss på Tivoli och klev in i den ryska julens minst sagt underbara värld! Där fanns pampiga palats, lampor för att lysa upp ett helt land, babushkadockor, pälsmössor och värmande eldar. Tomtens släde stod förväntansfullt utplacerad där hans renar vilade nedanför. Det var människor, det var stämning, det var hänförande arbetade kulisser och hisnande karuseller. Innanför murarna var gräsmattorna inte heller gröna, ett frostigt vitt täcke beklädde varje växt och varje gran.
Helt klart en värld värd vartenda öre i entréavgift för att ta del av!

Efter en helg med en tjugoårig vänskaps umgänge i bagaget, första ljuset tänt i adventsljusstaken, på tok för lite sömn, långa frukostsamtal som aldrig riktigt ville ta slut och en sista morgon där vi trots sömnstoft i ögonen tog oss upp för en nödvändig invigning av julkalenderns första avsnitt, har jag tankat julkänsla. Jag har härmed den starka grunden uppbyggd och behöver nu bara lite mer saffran, mycket mer snö och fina umgängen i överflöd för att göra december månad fulländad.

Idag står julbak på agendan, faktiskt i dagarna tre! Igår fylldes frysen med härliga segkakor och idag kommer köket dofta pepparkakor, saffran och kanel. Finns ju inte mycket mer känsla än så!

Trevlig december!

Etiketter: fotografi, resa

Just idag, en lördag i november med endast dryga fem veckor kvar till självaste julafton, sitter jag ute i solen med 17 grader varm luft i ansiktet. Den lilla snön som dalat i några dagar är som bortblåst och bortsmält, kvar ligger grönt gräs och luras. Luras om att det är långt, långt kvar till december och till adventspyntet intar sin plats i fönstren. Försöker också luras om att det är långt kvar tills vi här i mitten av landet kan skåda ett stämningsfullt snölandskap och lika långt kvar tills julkort ska skickas, kort till vintergåvor ska skrivas och julklappar ska ges och fås. Men inte kan vi ju tillåta oss att bli lurade, då början på detta härliga nalkas om bara ett par veckor...

Julbutiken har i veckan intagit sin forna plats med fina tryck att rama in och julkort att skicka, perfekta i gåvornas tid!

Julkorten i år är till stor del sig lika, förutom att de efter lite önskemål blivit helt svenska i sina hälsningar. Vackra att bara sticka ner i julgruppen, hänga runt glöggflaskan eller skicka iväg med ett frimärke på baksidan och kärlek i tanken.
Klicka på bilderna för att läsa mer!

Tills vidare ska jag trotsa vad kalendern säger för ett slag och fortsätta njuta av lite solenergi och välbehövd värme, för vem vet när man kan tanka den härnäst..? ;)

Etiketter: illustration, butiken

Höst i högsta grad och plötsligt tid för årets första snö. Som klyschan lyder springer tiden iväg och utan att man ens märkt hur vinterkängorna plötsligt tagit sig in i hallen, står man lika plötsligt med dem på i tinade snöfläckar och fingrar på adventsbelysning i någon överpyntad butik. Mörket har plötsligt dundrat in utan inbjudan detta år igen och bestämt sig för att ta plats i våra liv större delen av dygnet. Kylan är inte sen att hänga på och innan vi hinner säga nej tack, står de stadiga och orubbliga och lurar utanför ytterdörren på morgonen. Mörkret slänger några uns av trötthet över oss medan kylan lägger sina kalla händer innanför kragen och hänger sig fast i rockslutet trots våra raska steg över frostbiten mark. Kanske anser vi att dagarna känns kortare, kanske att energin på något underligt vis allt oftare absorberas av huvudkudden under natten..

Men.  

Så händer något när jag på morgonen bilar genom den där kylslagna luften och dimman som solen vackert marmorerar när den bryter igenom. Jag ser glittret som uppenbarar sig i varenda liten iskristall i gräset, där tidigare bara skymtades en vit matta. Det vackra i kontrasten mellan bevarad grönska och vinterbara stammar, vita kalla snökristaller och orangeröda hösttoner. Att andetagen blir till rök och att det knastrar under mina skosulor. Silhuetter i disig luft. Det vackra ger energi, om så bara för en stund eller bara för idag. 
Istället för att hopplöst försöka mota bort de oinbjudna fenomenen till gäster, får vi försöka lära oss att leva runt dem. Ta de där minuterna i solen, luften och ljuset som faktiskt är både livsviktigt och underbart mitt på dagen. 
Och bara se det vackra i dimman.

Vit ljung, bärljung och murgröna planterades för några veckor sedan i rostpatinerad kruka
- är det inte vackert, så säg!

Etiketter: fotografi, hemmaliv

Min frekvens på att delge de illustrationer jag pysslar med och gör, är i sanningens namn alldeles för låg. Detta tråkiga fenomen har egentligen inte heller någon värdig förklaring till sin uppkomst, mer än att det helt enkelt bara.. inte blir av. En förändring på den fronten känns ju i skrivande stund verkligen på sin plats - det är ju det min blogg är till för!

Som ett steg i rätt riktning att vända trenden, vill jag just ikväll visa en illustration som nog känns som den viktigaste jag gjort och som just idag är viktigare och mer relevant än någonsin.
Jag fick nämligen äran att avbilda en mycket fin syskonskara, men också en syskonskara där lillebror och solstrålen fattas de andra i livet. I detta syskonporträtt är han dock givetvis lika närvarande som i allas hjärtan och sprider sin värme och sitt ljus över sina kära än idag.

Ett fint inlägg denna speciella och fruktansvärda dag, finns att läsa på den också så fina bloggen: http://tokigiensurburk.wordpress.com

Tack Sandra, för att jag fick äran.  ♥

Etiketter: illustration, livet

Kalla morgnar, frostbitna vattenpölar, klar, skarp luft och dagsljuset som visar sig allt kortare och kortare tid och på samma gång alltmer ofta färgat till ett gulorange skimmer.
Andetag sprungna ur ett helt landskap av halsduksgarn, bildar moln som sällar sig till resten av stadens människors nyss producerade ångmoln. Moln som om natten antingen syns tydligt mot en klar oktoberhimmel eller flyter ihop med dimman som kan täcka ett helt land likt en tät filt. 

Likt många andra kan jag inte se mig mätt på färgerna om hösten. De lövprydda stadsgatorna blir roligare att vandra och aldrig annars tänker vi väl så mycket på alla dessa lövträd som faktiskt omger oss. Växter för sköra att klara vinterns kyla börjar sakta ändra färg, form och karaktär. Vissa blir skröpliga, kanske dalar med huvudet eller står kvar stolt, men mager och uttömd sin forna energi. Andra blir svagare men vackrare, nästan genomskinliga blir kropparna som vajar lättare vid minsta vindpust, för att till sist del för del följa med i blåsten.

Bortskämd av fina höstdagar, är det ändå alldeles för få jag faktiskt kunnat ta tillvara.
Kunde jag välja skulle jag kunna bo här ett slag, mitt i hela färgpaletten! Vakna till morgondagg på näsan och spindelväv dekorerad av vattenpärlor liggande över stövlarna, befinnandes mitt i en sån där skogsglänta dit solstrålarna precis når för att marmorera marken med breda skuggränder.
En lite enklare variant var att häromeftermiddagen dra med mig min lika skogsälskande vän och hennes fyrbenta MINST lika naturdyrkande kompis, ut bland allt detta. 
För en timme, eller två. Lite drygt..

För minsann är det ju något visst med det där ostyriga, stökiga och äkta. Vackra.

Etiketter: fotografi

Jag vet inte riktigt om jag ska utropa äntligen för att mitt eget höstliv har infunnit sig, men åtminstone för att motivet "Höstliv" äntligen ramlat ur tryckeriets maskin i rätt färgställning och nu kickat ut sommaren från butiken. Ta en titt!
Dock kommer snart sommaren välkomnas tillbaka igen och då tillsammans med hela fina årstidsfamiljen i ett samlingspack, definitvt något att hålla utkik efter!

Och visst är det tur att höstlivet, som lite motvikt till regniga dagar som dessa, också innehåller den där energigivande luften som skulle kunna rena vilken själ som helst, årets mest sprakande färger och den där känslan av nystart som nästan går att ta på.
För även om jag gnäller över att mina stående kvällsrundor i skogen nu blivit alldeles för mörka och sommarens alla utomhusaktiviteter sakta trillar av från agendan en efter en, väger ju ursäkterna till att faktiskt få tända ljus och dra fram både tjockaste filten och boken upp det hela, åtminstone litegrann. För att inte nämna möjligheten att numer bära gummistövlar och gul regnkappa sådär lite när som helst ;)

Välkommen - råa, klara, vackra höstliv!

Nog för att vi ibland har totalt skilda klimat i olika delar av det här landet, men visst börjar väl allt en ny årstid ta form där ute..? Och inte har jag missat! Missat löven som fler och fler nedfallna och färgskiftande pryder asfaltsgatan, alla nordbors lejongula kantarellbilder som nästan tagit över Instagram, den råa morgondimman, den friska luften, de mörka kvällarna och inte minst alla snuviga höstnäsor som ljuder var man än lyssnar. 

Och höstbilden, den allra sista i familjen årstidsbilder, ligger just nu som en fil förväntansfull och bara väntar, väntar på att få tryckas ut på papper och kicka ut sommaren från sin ram.
Ibland är ju dock samarbetsviljan från maskinvärldens sida inte den bästa och just nu krånglar den maskin som ska spotta ut mina fina höstbilder på tryckeriet.

Snart så. Men tills dess - app app, hösten får allt vänta liiite till.. 

Etiketter: illustration, butiken

En morgon för en vecka sedan, den femte september, steg jag upp lite tidigare än vanligt. Den höstflirtande dimman låg tät över lägdarna när morgonsolen starkt pressade sig igenom väggen av dis och lyste in genom fönstret i gästrummet hos mina föräldrar.
Frukosten vi dukade fram hade uppgraderats lite från vardagsstandard och även dukningen fick sig minsann lite extra omsorg, just denna morgon. Det hör inte heller till vanligheterna att jag ställer mig och bakar i ottan en vanlig vardag, men just då fick köket äran att dofta nybakat redan innan klockan åtta. Ett smarrigt sirapsbröd med pumpakärnor vilade efter timmen i ugnen under en rödrutig bakduk för att svalna. Även de ganska nyligen plockade bären som frusits in under sensommaren, fick nu äran att tina i brutna septemberstrålar som solen bjöd på genom fönsterrutan, blandas med uppskuren frukt och trängas med resten av godsakerna på det nu dignande bordet. Det var ju mors födelsedag

Dagen som följde fortsatte givetvis därefter i spåren av morgonens tema på godsaker. Kanske sommarens sista grillning till middag och egengjord marsipantårta som sannerligen blev den godaste på länge (mammas skogshallonsylt och min vaniljkräm gjorde susen mellan sockerkaksbottnarna!) till efterrätt.
Men när födelsedagsbarnet självt dessvärre var sjukling hela denna dag och tyvärr inte
kunde äta en bråkdel av allt gott, var det tur att hon precis som jag åtminstone uppskattar det vackra i gesten att ändå göra det bästa dagen till ära. Så får vi köra en andra omtagning av firandet och frossa lite till när de onda bakterietrupperna lagt ner sina vapen. 

Grattis älsklingsmamma, du är den bästa ♥ 

Etiketter: fotografi, livet, hemmaliv

Okej, nu får det liksom räcka. Jag har för första gången i mitt liv haft en riktig semester - några underbara, välbehövliga veckor. Medan sommarvärmen dragit på sig längre än någon trott var möjligt (och än är den nog inte helt förbi!), har jag inte varit sen att haka på. Jag har helt enkelt låtit semesterkänslan sitta i sååå länge.. Men. Idag var första dagen läderbootsen med litet skaft fick åka fram ur mörkret och vara med i matchen. Jag börjar sakta förstå att det är frisk höstluft jag andas in och då måste ju bara ett propert adjö till den bästa sommaren på länge vara på sin plats.
Hejdå till den ena årstiden innan jag kan börja erkänna nästa. 

Jag har varit ledig, ätit massa gott, i ärlighetens namn jobbat lite emellan, badat, solat, trippat genom landet i bil och med campingkarta i hand. Hamnat på vad som måste vara ett av landets mysigaste Bed&Breakfast, strövat på gatorna i både mysiga små- och storstäder, tagit igen tid med vänner, med kärleken, med familjen.. och ändå bara hunnit med hälften! Många turer med båt, med öl, med fiske, med vänner, med familj och lata sovmorgnar som helt enkelt finns kvar på listan över sommarens måsten. En negativ eller positiv sak måntro?

Här följer i alla fall ett axplock tillika bildkavalkad av min älskade sommar.
Stort tack för i år - jag har redan planer för oss tills nästa gång! ♥

Egen strand, egen altan och utsikt över Mälarens vatten till morgonkaffet.
Bed&Breakfast är grejen jag missat!

Grafikens Hus i Mariefred är Sveriges enda museum och konsthall med fokus på den grafiska samtidskonsten - lycklig var ju jag! Blev omåttligt sugen på att jobba med screen och att till bredden fylla resväskan med konstböcker på väg hem..

En tur in på makalöst vackra Gripsholms slott var värt varenda rabatterade (efter inträde på Grafikens hus) krona. Så. Fantastiskt. Mäktigt. Historien andades genom väggarna och nog kunde man nästan höra fotstegen från 1500-talet på de mer än nedslitna trägolven.
Att det dessutom innehar hela svenska statens porträttsamling samt hedersporträtt gjorde ju ingenting sämre. Fick nog allt ett litet sug efter att göra mig ett eget fem-kvadratmeters-porträtt..

Pittoreskt, tyst, stilla, vackert.. Hej fina småstadsidyll!

Etiketter: fotografi, livet, resa

Så. Nu drar jag äntligen ner energiaktitiveten, ställer om tankeverksamheten på nöje, goda böcker samt goda vänners samtal och låter blicken söka efter jordgubbar, vackra solnedgångar (likt den jag förevigade här ovanför) och cykelspår i gruset.
Det är ju semester.

Idag har jag haft en mysig loppistur med min älskade kusin som jag har mycket tid att ta igen tillsammans med, imorgon är det ny strapats på agendan (självklart med vaniljbullar och kaffe i stora picknickkorgen) och dagen efter det min fina Johanna som ska få berika en efterlängtad stund av min tid här i livet. Längre har jag ännu inte planerat, och det är ju det allra bästa. Tiden får utvisa vad som ytterligare göms i dess fickor. Underbara tid!

Etiketter: hemmaliv, livet

Precis hemkommen från en fikastund hos paret uppe på höjden i det nyinköpta huset, med utsikt över fjärden och de nyinskaffade husägarrollerna i alldeles perfekt passform, måste jag få dela med mig av en fastighet till salu i min barndomsby som riktigt får tandvattnet att rinna på en sekelskiftesknarkare som jag. Bästa sjöläge, fina kakelugnar, fönster att dö för, gästhus på gården, vacker källare, ett fint renoverat kök, tjusiga trägolv och ytor, ytor, ytor. 
Har ni tre mille över såhär på semestern eller bara vill ha en inblick i hur hushimlen verkligen kan se ut, kolla här

Vad jag i dagarna också lider av är en längtanssjuka efter den här tjejen, den finaste av dem alla. Lika lugn och harmonisk som restörstande och nyfiken på livet är hon, den vän som känt mig allra längst. I tjugo långa år - helt fantastiskt. På fredag kommer hon hem efter ett halvår långt, långt borta och jag ska insupa varenda minut tillsammans, för det finns som vanligt inte så många av dem är jag rädd. Vi väntar på dig med kärlek! 

Mitt inne i ljuva juli och sommaren är svensk ut i fingerspetsarna. Dånande regnskurar avlöser gassande soldagar där skuggan är enda rätta platsen att tillbringa sin tid. Just nu sitter jag invirad i en filt utomhus, bara för att inte gå miste om sommarluften trots de ynka femton grader varma vindarna som gör allt annat än värmer smutsiga sommartår. 

Trots att sommartiden som alltid redan rusit förbi alldeles för fort (ja, tiden under sommaren är ju en alldeles särskild snabbrusande tid som inte alls följer resten av årets regelrätta lunkande timme för timme, dag för dag. Nej nej, sommaren gillar det snabba och effektiva och låter tiden i maj, juni, juli snarare passera vecka för vecka, månad för månad. Lite orättvist mot vintern kan tyckas, då den ju måste jobba så mycket hårdare, bli trött och sliten och på dåligt humör. Vara trumpen och kall och inte alls bjuda på sådan lätthet och spontana brisar som sommaren så ofta har energi till), har jag denna sommar en mycket bättre magkänsla än ifjol. Jag har redan frossat mig NÄSTAN less på jordgubbar, solat på varma klippor, stuckit ner tårna i en alldeles för kall tjärn i ett försök till första doppet, ätit nybakta bullar på en väns soliga veranda, firat min fantastiska pappa med bryggfrukost nere vid sjön på hans födelsedag och därefter fått en nyväckt last i form av grekisk yoghurt med honung och valnötter, varit på utomhusteater i vacker herrgårdsmiljö (dessutom skriven av min talangfulla kusin och framförd av både henne och hennes lika duktiga man, dubbel tumme upp!), sett Sundsvalls skärgård utifrån och tänkt att nästa sommar - då kanske vi ska köpa båt, sniffat näsan full av smultronschersmin i mammas och pappas trädgård, haft utomhuspicknick på en golfbana och fyndat loppisgrejer utan att ha varit på en enda loppis än (att ha en faster med både för lite plats och väldigt god smak är en vinnande kombination, note to self).
På minussidan har jag också redan betat av skavsår, fått favoritsolglasögonen stulna, testat stadens gatufest i regn, kört bil med trasig luftkonditionering och redan i juni känt att jeansen jag skulle försöka att inte äta mig ur under sommaren, nu bara passar upp på halva låren.

Helt enkelt så mycket jag hunnit med och så mycket jag har kvar! Tänk bara som strandhäng, ännu mer picknick, roliga pysselprylar som måste testas, regniga dagar som ska komma att klassas som perfekta filmdagar, mjuka sjövatten att doppa hela kroppen i, loppisar att plöja igenom, dagsturer att ta, barn att leka med, tälta på kottiga campingar, gå på utomhuskonsert, köra ännu mer bil, äta ännu mer glass och njuta in ljumma sommarkvällar med goda, fina vänner... aah!

Och. Det jag längtar av mest av allt:  vakna upp och kunna ta dagen som den kommer. Högst upp och viktigast på hela listan. 

På söndag kväll ska jag äntligen fira in en hägrande efterlängtad semester, där laptopnacken ska få vila och läsa-bok-på-filt-nacken ta över lite. SÅ många böcker som jag har liggande och bara väntar att få bli lästa! Fram tills dess stänger jag dörren om diskhögen hemma, flyr till andras diskhögar och uteplatser och micronjuter av de dagar som ges, jobbar på och räknar ner...
Snart så. 
Etiketter: hemmaliv

Nattugglan är på plats. Klockan är 01.49 och jag borde verkligen dundra ner i sängen just nu då en tidig morgon väntar alldeles runt hörnet. Då min andra snygga hälft är borta på eget äventyr hela helgen har jag således lägenheten alldeles för mig själv, vilket alltid resulterar i långa nätter med ritpennan. Då jag kan sitta uppe huuur länge jag vill utan att känna några tveksamheter till att klockan sakteliga kryper mot småtimmarna. Fina jordgubbar, gammal skön musik i högtalarna, fönstret på vid gavel och endast kreativiteten, stadsbruset och svala sommardoften som ypperliga gäster i vardagsrummet är helt enkelt för bra för att missas. 
Trots att jag givetvis saknar min skäggiga kärleks sällskap, är ju att vara ensam ibland alldeles, alldelels... u n d e r b a r t. 

Bilder från Pinterest
Etiketter: hemmaliv

Det har varit lek, det har varit mängder av god mat, det har varit strålande sol och det har varit jordgubbstårta. Vi har bakat pizza i riktig pizzaugn (himmelskt gott!), firat på dubbla kalas, blivit blöta under obligatoriska störtskurar, förälskade i årets sötaste hund och stekt på varma klippor. Och umgåtts med en hejdundrande hög av människor!
Men framför allt har vi varit lediga. Båda två i dagarna tre. Haft efterlängtad sovmorgon, tur med vädret och ätit jordgubbar i massor. Det absolut bästa med allting. 

Midsommaraftonsfesten hölls i trädgården hos min fina kusin och hennes man, ett helt strålande värdpar, födelsedagsbarn och arrangörer. När vi tackade för oss någon gång då midsommarnattens ljus var som svagast, snurrade discokulorna i deras störtsnygga smedja fortfarande på högvarv i takt med att pipröken yrde och rumpor skakade loss som aldrig förr. Och inte hade de nog en tanke på att sluta innan himlen åter skulle hinna ljusna...
Sommar är alltid sommar, det må jag då säga!

Etiketter: hemmaliv, livet

Ifjol midsommar satt vi och två kära vänner på en strand intill en sjö. Helt för oss själva, förutom myggen som enträget våldgästade vår tillfälliga boning i form av två tält, en grill och en matplats. Maten grillades, ofrivilligt även röktes om vartannat, och delades med sand mellan tårna till musik genom små portabla högtalare. 
Någon gång närmare midnatt byttes grillen sedan ut mot öppen eld och högtalarna mot eldspraket, suset i skogen runtom oss, dovt kluckande från den stilla sjöns vatten samt myggens smygande läte. Luften var helt stilla. Dessvärre även lika kall som stilla, vilket resulterade i att de bara tårna som så mysigt innan hade blivit kornigt sandfärgade, nu var instoppade i strumpor och sandaler. Bilarna söktes i lätt panik som med lupp igenom för att kanske, kanske gömma någon gigantisk ullfäll eller skoteroverall som glidit ner mellan sätena. Skogen rensades och länsades på allt nedfallet och dött som kunde tänkas brinna, då vi funnit våra vedsäckar helt plötsligt utan innehåll och alldeles för få. En tacksam effekt av detta, förutom den uppenbara värmen som höll oss levande någon halvtimme till, var dock att den numer lite kraftigare röken som nu kom av den inte längre så väl valda veden, åtminstone höll våra ettriga småkompisar borta.

Men. Trots kylan, trots sand överallt och på väg mot det sista dassbesöket innan vi skulle dyka in i tälten, stannade vi upp. Vi befann oss i den vackraste omgivning man kunde tänka sig! Vattnet var spegelstilla, natten så ljus, så ljus och solen redan på väg upp igen. Vi hade inte ens märkt att det någonsin mörknat!
Om det inte vore för mitt rätt trötta, rätt förfriskade och rätt så nöjda sällskap, som mest längtade efter att så snabbt som möjligt stoppa de nu rätt stelfrusna tårna i sovsäckarna, hade jag lätt kunnat sitta där precis hela natten och sett himlens förvandlig från aprikos till klarblå, ända till morgonen därpå. 

Jag tycker det är magiskt att tänka på att vi nu ska möta årets ljusaste natt. Magiskt men tragiskt, tänk vad snabbt den går förbi! Och tänk vad hårt vi behöver den. Behöver ljuset.
Denna midsommarafton kommer inte spenderas barfota på fuktig sand och midsommardagen kommer heller inte uppleva sin start med rent fågelkvitter och sol genom tunn tältduk, utan på ett lite mer storslaget och festligt sätt. Kanske med gräs mellan tårna runt småtimmarna ändå, vem vet?
Hursomhelst ska jag försöka ta tillvara på nattens ljus, titta så mycket det bara går mot himlen och njuta för allt jag är värd, på det sista lååånga ljuset för år... 

Fin midsommar! ♥

Ett magiskt stilla vatten kl 01.31.
Etiketter: livet, fotografi

Igår var jag och kikade runt i en fin väns nyköpta hus. Ett hus med gård, med balkong, med gräs under fötterna, rabarber bakom knuten och lika mycket drömmar som fin potential i väggarna.
Lika sjuk som när jag befinner mig barfota på verandan här nedan, blev jag då. Längtans-sjuk. Hus-sjuk. Sommar-sjuk... Sjuk efter att möta ljusa sommarnätter utomhus, på sin egen täppa, och kunna vira in sig i hur många filtar som helst eftersom det bara är att gå in för att hämta fler ju mer graderna kryper neråt. Sjuk efter möjligheten att kunna äta varenda måltid utomhus, kunna fånga mer solljus än någonsin och plocka in sin egen täppas sommarsmaker till efterrätt.

Ett annat, och för stunden lite närmre, sätt att fånga bästa sommarsmaken på är att baka dessa himmelska vaniljbullar gula som solen! Dessa gjorde jag häromdagen och de blev luftiga, saftiga och godare än på det bästa konditori...

Etiketter: recept

En klassisk studentillustration kräver ju också sin motpol, en med lite karaktär och en grafisk bas i svart och vitt. Tjejig, kaxig och kanske ännu läckrare att ha på väggen för den stundande studenten, för att för alltid minnas sin stora dag genom ett snyggt tryck inramat på väggen.

Skräddarsys med rätt datum på mössan och programmets namn som armtatuering.
Priser och övrig information hittar du i förra inlägget!

Snart jublas det på lastbilsflak, skålas det så att skumpan skvätter och dansas det så att lyckliga fötter blir fulla av skavsår. Vita mössor kastas unisont i luften och hoper av ungdomar blir från en dag till en annan fria, vuxna och kanske arbetslösa. Hurra! 
Med hela framtiden liggande framför de där skavsåren. Studenten är här.

På förfrågan har jag skapat ett klassiskt tryck som passar utmärkt att ge till den lyckliga unga för att för alltid minnas sin stora dag. Gult och blått regerar färgskalan och som motiv finns självklart champagne, studentmössan, blommande hägg och det svenskaste av allt - flaggan hissad! Studentens namn samt examensdatum finns med, samt dennes programs förkortning som etikett på flaskan.
Finns som version för både kille och tjej, med handen som enda skillnad.

Är du intresserad av ett tryck att rama in kostar de som följer:

18x24 cm   -   125 kronor
30x40 cm   -   250 kronor
50x70 cm   -   350 kronor

För att beställa skickar du mig ett mail på moa@youarelavli.se för att vara säker på att du ska hinna få ditt tryck innan den stora dagen.
Är du ute i absolut sista sekunden kan jag dock skicka en lågupplöst bild av ditt tryck via mail, som du själv skriver ut och ger vid gratulationen, för att sedan erhålla ditt tryck så fort det är klart.

Glad student!

 

Etiketter: illustration

Hej ljumna, ljusa norrlandsnätter. Hej varma klippor och salta vågskvalp under fiskmåsars karakteristiska gnällande. Hej myggbett och syrendoft. Hej mjuka, sköna gröna gräs under fötterna och hej kropp som är genomvarm och äntligen sig själv igen!
Jag skulle kunna fortsätta för all framtid med att nämna doften av grillkol, smaken av jordgubb och rabarber, känslan av kondens och frihet under tältduken klockan fem på morgonen, i något barrigt läge bland tallkottar och sand. Allt det fräkniga, solkyssta och vackra. Cykelturer i spöregn och picknick i stormblåst. Pigga sommartår och solglasögon som viktigaste accessoar. Fiske på helt vindstilla vatten och känslan av att natt och dag på något sätt numer är ett.

Hur krokigt och snett livet än kan vara, så blir det ju ändå alltid sommar. Och tur är väl det! 
Hur länge har vi inte väntat på att få komma ut ur våra bleka, påpälsade skal och vara oss själva? Till ljudet av smattrande regn på plåttak, mygg och ettriga mopeder såklart, men vad vore sommaren annars?

1 juni är för mig det riktiga startskottet på den svenska sommaren. Även om jag tjuvstartat med att bära shorts efter klockan elva på kvällen, klippt gräs, fått fräknar på näsan och ätit sommarglass både två och fem gånger, så är det idag den verkligen är här - sommaren!

Givetvis tar ett nytt säsongstryck plats och sparkar för nu ut Vårlighet från butikshyllan. 
Detta är Sommartid

Ps. Grattis också till min bästa svägerska som passar på att fylla år på dagen. Grattis Joanna!

Mors dag. Min bästaste, finaste, varmaste, snällaste  och underbaraste mors dag. Den dagen jag var ledig, den dagen vi skulle på utflykt. Med fikakorg i baksätet och solen i ögonen skulle vi göra mysiga mamma-dotter-saker och titta på konst. Inte ett moln syntes till, termometern visade böljande värme och det var inte alls meningen att vi skulle sitta i en tråkig sjukhussal med sjuttiotalsgula dörrar. Inte att min mamma skulle behöva få en droppställning påkopplad efter att vi druckit upp kaffet, som istället för på en skuggig plats på ett mysigt fik, fick intas i en sjukhussäng. Förra morsdagen och denna morsdagen.
Så långt ifrån varandra och samtidigt så lika och så nära.

Det är någon eller något någonstans som sätter reglerna som helt klart inte förstått att min mamma förtjänar bättre än så. Hon förtjänar mjukglass i solen, hon förtjänar att kunna resa, hon förtjänar att inte vara rädd, hon förtjänar sin egen kudde varje natt och hon förtjänar att må bra. Hon förtjänar det bästa. Hon ÄR ju den bästa.

Älskade, finaste du. Jag önskar att jag kunde göra allting bra. 
Kunde jag, skulle jag ge dig hela världen. ♥

Blommorna är knoppiga körsbärsblomster innanför gärdesgården på mammas och pappas gård. Så otroligt fina och en av de bästa försommar-klassikerna hemmavid.

Etiketter: hemmaliv, livet

När jag var sex år gammal, föddes en liten tös in i mitt liv. En tös som senare skulle få en blond kalufs, härligt knubbiga ben med massa spring i och ett leende som gjort av socker. En tös som alltid skulle komma att kännas som en lillasyster från och med då, även om vi egentligen är släkt på längre håll än så. Hon är familj och kommer alltid att vara.

 

Igår var det exakt arton år sedan.

 

Idag besitter hon fortfarande en blond kalufs, men också betydligt längre än knubbiga ben. Hon har dessutom utvecklats till en fantastisk människa och en riktig killer-snygging. 

Grattis älskade gopropp till dina arton fantastiska år ♥

Etiketter: illustration

Tänk, jag har ju inte ens hunnit med att belysa ytterligare två viktiga födelsedagar som ägt rum i förra veckan. Min (eller jaja, min och min, min svågers och svägerskas om vi ska vara riktigt petiga) lillfis har ju blivit stora två!

En liten tjej med stor vilja, enorm energi och ett sötkonto som nästan svämmar över. Ägare till ett par stora bruna ögon och ett leende så charmigt att man smälter. Och har jag inte förut förlorat mig i denna lilla människa, gör jag det verkligen när lilla handen söker sig in i min och "Oa" ska vara med under alla de äventyr och vardagsbestyr som livet består av i en tvåårings värld, när vi hälsar på. 

 

Bästa Agnes, min svårslagna favorit. Jag bara njuter så länge det är ömsesidigt ♥

Den andra viktiga människan som istället fyllt hela 26 är bästa mannen och kärleken i mitt liv. Han som faktiskt fick så lov att dela sin födelsedag med lillen nämnd ovan, för att det var då vi alla kom hem från London. Kan ju dock inte ha varit fullt så tokigt att få ett redan färdigt och fint dignande kakbord tjusigt serverat på sin födelsedag heller... ;)

Hursomhelst, stort grattis till er båda - så betydande kärlekar.

Aah, precis hemkommen från en stad där den enda vita nederbörden bestod av blomblad och sommarkänslan hade kommit en aning längre än här. En resa precis i rätt tid för det mentala välmåendet! Sol, god mat och ledighet - vad mer behöver en människa?

 

Men London, London! Vem hade kunnat ana att du skulle slå mig med sådan häpnad?

Inte då jag. Jag vet egentligen inte vad jag hade föreställt mig när vi styrde kosan söderut för att fira min svärfars födelsedag, för egentligen är staden precis som jag hade tänkt mig.

Det har regnat. Det har varit sol. Det har varit mycket mer vår än hemma. Det har druckits öl. Det har ätits fish'n'chips. Det har suttits på pubar e x a k t så som jag föreställt mig att de skulle se ut, det har shoppats, nybekantats med stadsdelar och umgåtts med HÄRLIGA människor. Och ändå trodde jag någonstans att London inte skulle vara så mycket... jag. Inte alls att jag skulle tycka de där mörka pubarna med heltäckningsmatta, reliefmönstrade innertak och guldsnirkliga lampor vara så gemytliga, arkitekturen vara så hisnande, stämningen så genomgående trevlig och stadskänslan så mysig. Kanske hade jag väntat mig så mycket mer tweed, tegel, gräsbeklädda tak, ölskum i mustaschen och tjock dimma? Och framför allt väntat mig att dessa ting inte skulle falla mig på läppen. Vissa av dem visade sig inte alls under våra dagar och vissa visade sig trots allt inte vara så tokiga ändå.

Hursomhelst såg jag verkligen fram emot en välbehövd, efterlängtad långweekend i världsstaden, men var inte alls beredd på att densamma skulle bjuda på sådan mersmak! Fler besök för att få lära känna min nya flirt lite bättre är definitivt ett måste. Jag hörde som av en händelse att julmarknaden i november ska vara något alldeles särskilt... ;)

 

Som alltid har min trogna följeslagare legat stadigt i handen under hela resan, här kommer ett axplock från kamerans skörd under våra dagar ♥

En våffla à la Strawberry Heaven stod för smarrig pausunderhållning mellan spring i tunnelbanetrappor och fotograferande av arkitekturens ögongodis.

Färg, färg, färg! En stadsdel, jag vet, men inte behöver jag mycket mer än såhär inte.

Antikmarknaden längs Portabello Road i Notting Hill blev ett kärleksmöte utan dess like. Så, så mycket att se för en älskare av gamla prylar som jag! Vackra gamla tidningsstämplar i dess originallåda, välbevarade kameror så fina att ord inte ens finns för att beskriva dem och dessa sköningar till plåtburkar är bara ett litet urplock. Hade plånboken varit tjockare hade übervackra, gigantiska smycken från Tibet och den där svartvita plåtburken för Clotted Cream Toffee fått följa med hem - det är ett som är säkert!

Afternoon Tea i hemområdet Kensington. Fantastiskt porslin i det fantastiska orangeriet utanför Kensington Palace bjöd på himmelsk clotted cream, scones, te, finger sandwiches och sötsaker lika underbart goda som fina..

A sight for sore eyes.

Kvällssol, öl och café au lait. Ingenting som inte finns hemma på min gata i stan, men faktiskt - jag föredrar det numer London style. 

Etiketter: fotografi, resa

Ett megasuperlångt uppehåll senare - jag är hemma. Mamma är hemma. Tillvaron kommer fortsätta att vara lite skakig ett tag framöver, men just nu gläds vi åt det lilla. Väl hemma välkomnades jag av smulpaj, glass, vitsippsplock och ett Sundsvall som bytt vinterskruden mot vårstassen. Inte illa!

Hemstaden välkomnade mig dock ganska snart med en rejäl förkylning och soffan har varit min bästa vän (ibland blev det dock lite väl mycket kvalitetstid, kom igen soffan - varenda vaken timme fem dagar i rad klarar nästan ingen vänskap av!) i snart en vecka. När näsduks- och alvedonkontot är övertrasserat för längesedan och det hånflinande fina vårvädret sedan länge dödat livslusten för varje dag som gått, är det lyckan själv när jag nu (återigen!) äntligen kan ana det välkända ljuset i den lika välkända tunneln. 

Södersolen lyser in i mitt arbetsrum, gardinerna gör det rätta att fortsätta hålla sig undan och istället låta ljuset få sina fifteen minutes of fame!

Vårljuset kan ju som bekant både hjälpa och stjälpa. Det starka ljuset som vi nånstans nästan glömt existerade, belyser trasigheter och revor i tapeten, likväl som smutsen vintermörkret dolde. Både kroppsligt och tingmässigt är det en smärre chock för ögat innan vi vant oss vid verkligheten, och den senare bekläds i gröna skjortan som gör allting så fint, vare sig det är skavt eller snett. Bara hallonsaften smakar hallonsaft och himlen är blå nångång emellanåt, så...

Mitt kära arbetsrum är ett sådan plats där allt det skadade och använda liksom syns lite bättre än överallt annars. Mest just för att det är lite skadat, skavt och använt. Med det sagt inte alls menat att jag inte älskar mitt rum, nej nej - utan det skulle jag gå lös och klättra lägenhetens andra väggar både upp och ner, med storkritan i högsta hugg!

Mitt rum är min borg.

Däremot slutar jag aldrig drömma om att själv äga dess väggar och tak, måla vitt från hörn till hörn och gärna göra rummet minst dubbelt så stort och en halv takhöjd högre. Femdubbla fönstrets storlek som genom ett trollslag. Det skulle ligga mjuka, varma träplankor på golvet och jag skulle ha en vrå för allt, utan någon komprimeringsmetod som det första att ta hänsyn till vid inredandet. En metod som dessutom resulterar i att rummet alltid ser ut lite som ett organiserat kaos. Lite som jag innerst inne tycker att arbetsrum ska vara, men ändå. Lite mer organisation och en gnutta mindre kaos vore perfektion.

Något som absolut skulle få följa med till mitt nya drömrum, är alla mina saker. Materiellt tänkande, javisst, men kofferten efter morfar, den ruskigt snygga pallen som pappa skapat, den perfekta pennkoppen med det snirkliga silverörat från mamma som matchar lampan med guldfot efter mormor så bra, loppiskrukorna, alla mina askar jag samlat på mig och de saker jag köpt fastän jag egentligen inte haft någon plats för - de skapar känslan som behövs innanför de där skaparväggarna. De just nu och de lite senare.

Så, nu laddar jag om. Vårstassen har även hos oss letats fram ur källarens mörka vrå och tunga vinterjackor har fått maka på sig. För en lång tid framöver helst!

Etiketter: fotografi, hemmaliv

Nej tyvärr, det är inte en planerad, härlig semestertripp som dragit mig ner till Göteborg såhär plötsligt och hastigt. Det finns ju tråkigt nog omständigheter till det sämre i livet som man inte kan påverka, och just nu föll en sådan på mitt bord. En där fina mamma skulle bli tvungen att tillbringa några dagar på det göteborska universitetssjukhuset och självklart fanns inte ens alternativet att hon skulle behöva göra det ensam. Och så glad jag är att hon slapp! Efter en, i vanliga fall, inte så komplicerad operation, blev det i hennes fall dessvärre allvarliga komplikationer och min fina mamma förvandlades till ett litet, stackars paket under slangar, syrgas och övervakningsinstrument. En omständighet av den allra värsta sorten, som krävt att jag låtit datorn ligga orörd i sin väska ända fram tills nu, där skorna istället mött skogsmark och västkustklippor några livsnödvändiga minuter om dagen, då de sluppit sjukhusgolv i väntan på undersökningar eller annat.

 

Det där med skogen, stenen, vattnet, luften, tystnaden och växtligheten. Som i en klyschig romanbeskrivning, men aaah.. så helande! Skönt krävande höjder och belönande vyer på toppen. Storstadsbrus, öppna klippor, vatten och tysta skogsstigar vägg i vägg måste vara den bästa kombinationen som finns. Där kan nog allt läka, känns det som.

Åtminstone för stunden.

Som tur är reste jag också till solen i och med min timmes långa flygresa. Så fram tills idag, då de första trumpna, regntunga molnen visat sig, har jag kunnat tanka efterlängtad D-vitamin på sjukhusbalkongen mellan varven och låtit fräknarna på näsan växa i antal.

Minst sagt helande även det.

Efter några omtumlande och tunga dagar, som blev betydligt fler än planerat, har vi nu äntligen börjat ana ljus i tunneln. Men några nätter till i Götet blir det nog, men kanske, kanske har då våren kommit ikapp där uppe i norr tills färden styr hemåt istället. Den kreativa klådan börjar kännas i fingrarna nu och jag hör nog hur min egen säng ropar mitt namn över vidderna om natten..

Fram tills dess insuper jag västkustluften lite till, så kanske lite stannar kvar som reserv där inne i kroppen, att plocka fram någon dag då östkustluften känns aningen för snålt saltad...

 

(Här hemma har ju under tiden tävlingen slutförts som pågått på Angelicas blogg, så roligt! Mycket kul att läsa vilka motiv som lättast blir favoriter :) Vinnaren kan givetvis vänta sig sitt tryck på posten inom kort!)

Etiketter: resa, livet

Idag är ingen vanlig dag. Frukostbordet dukades imorse med vita linneduken, stora tulpanbuketten och smörgåstårtan vi pysslade ihop igår kväll. Några omsorgsfullt inslagna paket stod i änden av bordet och väntade, inte på att i extas slitas upp som för sexton-sjutton år sedan, men med stor glädje pillas upp ett och ett under frukostens gång. En på gränsen till för hög marängswisstårta med kondenserad mjölk och ljuvlig chokladkräm gick en taberasmassaker till mötes vid ett-tiden, då farmor och farfar kom på besök.

Efter okänt antal soldyrkande timmar på verandan, invigs just nu grillen, efter önskemål om en sommarmeny dagen till ära. Nej ingen vanlig dag - det är ju lillebrors födelsedag!

 

22 år och fortfarande minstingen i familjen. Världens bästa, givetvis, och en sann glädje att ha som min egna, enda och bästa lillebror. Då det bara skiljer två år mellan oss är det en tillräckligt liten ålderskillnad för att vi ska ha haft (oftast), och har, otrolig glädje av varann och tillräckligt stor för att ha liv helt och hållet egna och särskilda från sitt syskons.
Denna underbara finpropp har en enastående humor, är född en smärre sportfantast, är min orubbliga musikguru och framför allt min vapendragare som står stadigt när det blåser.
Grattis på födelsedagen du bästa ♥

 

Etiketter: illustration

Som så ofta när det vankas ledighet, flyr jag stadskärnan och drar mig ut mot lugnet, maten och luften som är lilla snäppet bättre, godare och lättare än hemma hos mig. Där påskpyntet möter en redan ute på farstukvisten och hela huset fylls av vårig pastell i form av blommor, godis och den lilla ljusgula kannan efter mormor. Där körsbärs- och äppelkvistarna plockats in och pryder varje liten vrå, till och med den lilla toaletten på nedervåningen har smyckats med en kvist, här i ett smaragdgrönt glas med vatten och minnen upp till bredden, då även detta sparats efter kära mormor. 

 

Då jag själv äter enligt modellen allt-är-tillåtet, finns det också en uppsjö av människor som äter och njuter av en livsstil enligt LCHF. Missa inte tävlingen som just nu pågår på Angelicas fina LCHF-blogg, www.vardagslivmedlchf.se, där hon lottar ut ett valfritt av mina tryck!

Så gå in och tävla med er om ni vill ha chansen att vinna :)

 

Här närmast väntar kaffe och nybakad chokladskorpa i solen...

 

Glad Påsk!

Etiketter: fotografi, hemmaliv

Ibland känns det helt enkelt inte riktigt, riktigt rätt. Motivet Huset Fullt har länge känts just precis så. Inte riktigt hundra. Många har älskat motivet (hög igenkänningsfaktor måhända?) och jag har skjutit det åt sidan. Fast i smyg velat.. förändra.

 

Men så kom ett önskemål - en liten, ung familj som önskat sig trycket i inflyttningspresent, men hade en synpunkt - vi har det mycket stökigare. Vilken lättnad att höra! Ju mer stök desto mer kärlek kanske? För tänk, det var just detta mitt älskade motiv behövde

- lite mer kärlek och lite mer stök!

Så här kommer nu en utvecklad version av den stökiga familjen, med pannkakslaggen och kärleken lika nära till hands som dammråttorna. Hoppas ni gillar!

Etiketter: illustration

Oj, oj.. pust åh pust! Denna vecka har absolut fortskridit under en mer andas-kan-man-göra-sedan-filosofi än vanligt. Trots långa att göra-listor har jag hunnit med både efterlängtade möten, tråkigare men ack så viktiga möten, fina hundpussar, glass i soffan och kojbygge med en älskad lillpropp, stora tankar, se "En oväntad vänskap" och bli HELT OCH FULLT förälskad (jag ville se den på bio, men kom aldrig iväg och säger nu bara - se den! se den!), andats lite saltstänk OCH prickat av mina listor. I tid. 

 

Nästa vecka får bli mer fokuserad på att röja undan alla spår av hektisk verksamhet i lägenheten, dra in våren och mota ut vintern genom ytterdörren samt äta goda påskligheter och njuta av ännu lite godare umgängen. 

 

Ikväll, på en plats tyvärr alltför avlägsen för att jag skulle hinna vara med, pågår en fest där stora tjocka släkten samlats för att fira två födelsedagsbarn. Ett utav dem är min moster Maj-Britt, som på femtiotalet växte upp bland stora, solgula smörbollar på min mormor och morfars gård. Söt som socker är hon på fotot jag restaurerade en aning från spår som talade om decennier av kärlek och som jag också lät pryda med just dessa karakteristiska blommor, associerade med barndomens sommarminnen i generationer.

 

Tänk vad en liten smörboll kan betyda..

Etiketter: illustration

Är det något som verkligen är hett på trendfronten i vår, förutom de alltid så återkommande pastellerna, är det ju grafiska ränder. Överallt syns de, både bland mode och inredning och ingen är ivrigare att haka på än jag! Skulle jag ha råd och möjlighet (läs: stor garderob och stooort hus) skulle det både tapetseras möbler och väggar, bäras svartvita ränder på längden, tvären och hela långa jag. Så snyggt! Hittills är en transparent, ärmlös skjortblus min största favorit. Men fler favoriter lär det bli...

Etiketter: illustration, fotografi

Och så var det där med nattpiggheten då. Klockan visar några minuter kvar till ett på en helt ny morgon och jag har egentligen precis fått massa nya idéer, men inser att det enda sunda är att snart tacka för idag.

 

Vi har precis fått nya fönster i lägenheten och stadsbruset som förut höll mig sällskap har nu tystats ner avsevärt. Härligt med nytt, dock gillar jag ju den där melodin. Havsbrus, skogsbrus, stadsbrus... allt är en bakgrundsmelodi som påminner om min egentligen så lilla roll i något mycket större. Ljudet av liv förutom mitt, mycket fint att lyssna till. 

 

En melodi som också håller mig sällis nu efter all tävlingsyra i helgerna är Hon har inte, av excellenta af Ugglas. En text så fantastiskt fin att jag bara kunde önska att det var jag själv som skrivit den. Genialiskt fin.

 

Låter den vara slutord för igår, eller start för idag. Vilket som.

Etiketter: fotografi

Nattuggla ut i fingerspetsarna som jag är, kommer jag ALLTID på de bästa idéerna sådär runt midnattssnåret. En helt annan stämning lägger sig över hela skapandet, hela rummet, hela stan. Inget dömande dagsljus eller pågående, stressande liv utanför fönstret. Det är nästan bara jag vaken och dessutom, när jag kisar lite lätt, blir alla att-göra-listor helt blanka.

Egentligen är dagtid bara ett genomförande av de idéer jag kläckt under natten och det är inte sällan jag mött otaliga morgontimmar för att jag bara inte kan sluta jobba med det jag påbörjat.

Det riktiga problemet sitter egentligen i att jag på morgonkvisten inte heller klarar av att sova länge, för att jag då anser mig sova bort den nya dagens värdefulla timmar. Hej ekorrhjul! Nej, kunde jag välja bort sömnen skulle jag gärna göra det raskt, jobba hela natten och ägna dagarna åt att bo utomhus och lapa luft och sol. 

 

Så, igår kväll uppstod som många gånger förr en idé. En idé om att jag just då skulle bota suget efter att teckna som jag haft länge nu, att använda blyerts och sudd istället för Illustrators ritstift. Då jag ännu inte har någon ritplatta för mina illustrationer, är det en helt annan känsla att hålla i pennan än musen, som annars är mitt vanliga redskap i ritprocessen. Och så efterlängtat! Det blev en halvnoga skiss och en för mig helt ny teknik genom att sedan föra över teckningen till Illustrator och färglägga där. Kanske, kanske kan det vara nåt att spinna vidare på någon gång...

 

Som modell fick min snygghet till svägerska agera - bästa Joanna. En stark och klok person, dessutom en fantastisk mamma, svärdotter, svägerska, dotter och fästmö. Hon har en hel livsstil uppbyggd kring träning och hälsa, är peppande, duktig på att visa både sig själv och andra uppskattning samt är en riktig hejare på inredning. Och snygg som få givetvis!

Lycka för mig att jag har en sådan stjärna ingift i släkten med andra ord ♥

Etiketter: illustration

Jag sticker in handen i det där massiva textilberget innanför den släta, vita garderobsdörren, som sedan en tid tillbaka stått en aning på gavel för att de tjocka koftorna jag placerade (läs tryckte in) i garderoben sist inte riktigt fick plats och därmed inte låter dörren stänga som den ska. Klockan tickar plötsligt ljudligare och en kraftig suck landar över ett av de närmaste tygstyckena, som jag nu har kinden hårt tryckt emot, i min jakt på rätt skjorta för dagen.

Jag sticker in handen ännu lite längre, låter den rotera runt likt kraften från en centrifug och känner mig fram genom bomull, lite kraftigare bomull, skjorttyg med.. spets?.. hmm.. siden, något fladdrigt och något tunt, skirt, lätt.. med knappar... Jag drar ut min arm, som nu i helformat slukats av detta klädmonster, sammanvävt av vad som känns som hundratals plagg i en konstruktion värre än den värsta sladdhärva.

Men så - bingo! Rätt skjorta, just den där skira, vita - nästlas ur monstrets grepp. En aning tilltygad och med skrynklor i tyget efter slaget om sin frisläppning...

 

Ja, detta skedde häromdagen. Och jag tänkte, att när min taktik (begrunda att jag överhuvudtaget har blivit tvungen att skapa mig en taktik) för att hitta mina kläder är att känna mig fram till rätt plagg, att jag utvecklat en känsla för tyget, kvalitén och detaljerna i mina tröjor, skjortor och toppar - då är min garderob att anse för liten. Alldeles för liten. 

Sådana dagar (läs alla dagar), längtar jag extra mycket efter ett nytt sovrum. Ett sovrum med ett hörn sådär till övers, som bara väntar på att få viga all sin plats, rymd och härlighet åt det som just nu sprängfyller min ynkliga, lilla garderob på typ en halv kvadrat.

 

Dessa dagar är det ljuvligt att få drömma om fin, fin inredning och frossa i bilder till inspiration. Just nu, när jag unnat mig själv lite sportlov några dagar, har jag äntligen tillåtit mig själv att försjunka bland ljuva och färgstarka bilder på min alldeles nyinförskaffade Pinterest.

Så att den dag det där hörnet uppstår, då ska jag vara redo...

Alla bilder från Pinterest.
Alla bilder från Pinterest.
Etiketter: inspiration

Idag är det fredag och inte vilken fredag som helst, utan cirkusfredag! Två nya illustrationer med färg, bus, vimplar och jordgubbssaft gör intågande under elefantens trumpetande och undulaternas kvittrande.

Perfekta för barnrummet, tillsammans eller var för sig. Basfärgerna gul och röd är genomgående i de båda motiven, medan accentfärgerna blå och grön skiljer dem åt.

Du hittar dem som vanligt under Illustration - barn. 

 

Trevlig cirkus!

Etiketter: illustration

Tänk så länge jag har älskat surdegsbröd och så länge jag har tänkt att jag borde testa baka eget (för det är ju så gott!), utan att det blivit av. Men, så har jag en vän som är ännu mer tokig i surdeg än vad jag är. Så tokig att hon provat sig fram till att skapa sig varsin surdeg, en av vete och en av råg, och döpt dem till Bill och Bull. Dessa små surdegar matar hon, pysslar hon om, låter dem sova och såklart - använder av dem till bakning. Och hon bakar verkligen! Bullar, saffransbröd, limpor, frallor... Vid närmare tanke finns nog ingenting Sandra, som hon heter, inte kan baka med bas av någon av sina surdegar. Ibland undrar jag även om hon egentligen hinner med någonting annat, men hon har faktiskt både fästman, sköter heltidsstudier till kostvetare, tränar en del, åker lite Vasalopp, stickar, älskar röd- och vitprickiga saker, loppisfyndar, pysslar och numer också bloggar.

Som ni hör är hon en tjej som får mycket saker gjort. Och som gör det bra. Två av dessa bra saker är just matlagning och bakning, därav har hon nu äntligen skaffat en, från min sida mycket efterlängtad, blogg. Namnet? Tokig i en surburk, såklart

 

Där skriver Sandra om allt som vi bör veta gällande vår kropp, vår hälsa och vad det vi stoppar i munnen egentligen gör för och med oss. Hon skriver så pedagogiskt och stegvis instruerat, att jag bara inte kunde motstå att testa på min första surdeg på råg. Och så enkelt det var! Det motiga jag kände från början, och säkert många med mig gör, var tiden. Flera dagar kändes ju som år att vänta på den där degen att börja surna någon gång. Men blanda ihop det en kväll, låt den stå i en burk i fyra dagar (min glömdes i ärlighetens namn bort och fick stå och gotta sig ett par dagar mer) medan du låter livet passera som vanligt - och vips, så har du din surdeg!

Jag ska inte gå in mer på detaljer om hur jag gick tillväga, det har Sandra så fint lärt ut på sin blogg, så ta er absolut en kik in och bekanta er med Bill och Bull!

 

Bubblande, sur deg. Precis som det ska vara!
Bubblande, sur deg. Precis som det ska vara!

Tokig i en surburk är relativt nystartad och har ännu inte ett massivt receptregister, men jag lovar, det är på god väg! Och fram tills dess finns ju andra recept på surdegsbröd att ta del av lite varstans. Själv satte jag tänderna i Sandras Finska bröd med torkade aprikoser samt en version av Leila Lindholms Rågsur med äpple och valnötter idag. Jag lyckades inte fullt ut kan jag gott erkänna, men smak för att baka med surdeg har jag absolut fått! :)

Smak för en köksmaskin fick jag också, med dessa bastanta degar och min ynkliga elvisp.

En snygg, vit från Bodums serie Bistro har stått på önskelistan länge, och inte halkade den längre ner idag, inte..

 

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

 

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

 

En dag i februari för 6 år sedan, hade jag lyckan att lära känna en person olik någon annan. Vi är unga nu, men var betydligt yngre då, vilket gör att det känns som i ett helt annat liv vi möttes för första gången. Han har vuxit och jag har vuxit, tillsammans och var för sig, men hela tiden hand i hand. Och inte har han slutat att vara den där människan som jag blev tokförälskad i med en gång, för en enda sekund. Visst gör han sina dåliga val, men inte fler eller värre än när jag gör mina.

 

Dikten här ovanför är himlastormande kärlek komprimerad i några rader, och en av de bästa dikter jag vet, skriven av Eeva Kilpi.

Bilden gav jag i 6-årspresent och föreställer oss. Inspirationen fick jag av en tatuering vi såg en gång för längesedan, föreställande en sjöman och hans flicka, men som ändå hade något av oss i sig - nu är det klart vi.

 

Vad som då gör att jag fortfarande är lika tokig i honom, den här fantastiska personen, är alla hans sjukt fina sidor tillsammans med den BÄSTA av humor. Att få omges av lojalitet, empati, självsäkerhet, styrka, respekt, livsglädje, nyfikenhet, mycket, mycket skratt och massor av kärlek, är ren vardagslycka jag aldrig vill vara utan.

Varken för nu eller inför de dagar vi ännu vet något om ♥

Etiketter: illustration, livet

Högt upp på listan över roliga presenter att få, ligger solkart något som personen gjort alldeles själv. Vad som också ligger högt på listan är att få något som man själv ska skapa!

Jag har alltid älskat pyssel, vilket tråkigt nog låter som att det automatiskt måste innefatta garn, trolldeg och flirtkulor, men egentligen är såå mycket mer. Jag har alltid gillat att pyssla och mina egna associationer till ordet är skapande i småskalig form, vilket ju kan innefatta massor med saker!

 

Av mina kära mor och far i födelsedagspresent fick jag det bästa pysseluppdraget inslaget i silkespapper någonsin. En sats till att bygga sitt eget våningsfat! Två delar av tre var redan inköpta på second hand i sann Moa-stil, tillsammans med en liten diamantborr samt resten av delarna, och med gåvan följde uppdraget att själv hitta den tredje delen.

I botten har jag nu en tallrik med guldkant och rosa rosor och högst upp en genomskinlig glasskål med stjärnmönster. Nu är det mellanplanet som ska sökas efter med ljus och lykta! Vad det blir vet jag såklart inte än, men känner att en helmönstrad assiett vore riktigt snyggt. Fortsättning följer om sökandet och förhoppningsvis snart även invigning...

Etiketter: pyssel

Hörrni, det där med att skriva in adressen till sina favoritbloggar, en efter en, för att upptäcka att hälften av dem inte är uppdaterade. J o b b i g t!

Lyckligtvis var ju det då och nu är nu. Efter att skaparna till Bloglovin' drog det längsta strået från genistacken och kom på det fyndigaste av allt fyndigt och helt enkelt klumpade ihop alla bloggar på ett och samma ställe, är det ju rena barnleken att hålla koll på sina favoriter.

Är inte det genialt så vet jag inte vad!

 

Och just nu är ju aktualiteten på ämnet "icke uppdaterad blogg" slående just i detta krypin, bara för att jag försökt råda bot på problemet jag just nämnt. För att tala klarspråk har jag i dagarna trixat mig in på Bloglovin'! (Nej, det ska egentligen vara särskilt krångligt och de har en hjälpsam support som ställer allt till rätta när det väl råkar vara det). Just nu syns dock inte mina bilder i blogguppdateringarna hos dem än, men förhoppningsvis råder teknikproffsen bot på det inom kort. 

 

För er där Bloglovin' fortfarande är någonting outforskat, klicka er in på sidan och skapa ett eget konto, därefter är det bara att följa hur många bloggar ni vill. När ni sedan är lässugna loggar ni bara in på bloglovin.com och ser vilka bloggar som uppdaterat. Så lätt!

 

Och för er som redan har ett konto, sök efter Lavli och följ, följ vettja! :)

Egentligen är jag inte någon vidare förespråkare av Alla Hjärtans Dag såsom den numer till stor del blivit, med andra ord ett jippo där billiga plyschdjur och röda gelatinhjärtan trycks upp i näsan på varenda människa som närmar sig en butik under februari månad. 

DÄREMOT tycker jag det är helt fantastiskt att det finns en officiell dag för att fira kärleken på. För vem behöver egentligen en stoppad nalle med tre ord på magen när det är lika enkelt att säga dem själv eller bjuda någon fin på en semla just idag?

 

Tänk på dig själv idag, fira den viktigaste kärleken av alla och unna dig något riktigt bra.

Kom också ihåg de som står dig närmast och uppskatta dem för vad de är värda.

Happy love day!

Inspiration från ett av de mest romantiska och snyggaste fotona någonsin, av bästa Christer Strömholm.
Inspiration från ett av de mest romantiska och snyggaste fotona någonsin, av bästa Christer Strömholm.
Etiketter: illustration

Luften smakar sol, kylan gömmer sig i skuggan, det knoppas hela vägen längs det vanliga promenadstråket och din steg, känns de inte plötsligt lite studsigare?
Vårkänslor, videkissar, maskrosor och lika sliriga som exalterade första cykelturer över allt det där gruset som vintern lämnat efter sig på trottoarer och gångvägar. Gruset som senare ska sopas bort så att det dammar ända upp i trädkronorna, men ännu ligger det kvar, tillsammans med lite bortglömd snö, upptinade tidningsbokstäver och godispapper. Överallt och ingenstans. Luften är ny, smutsig, soldisig och lätt rosaskimrig.

 

De tidigare så långa istapparna börjar mjukna i sina former och föder ett karakteristiskt takdropp som väcker vilken vintermumie som helst till liv, där det spelar melodier över takplåtar längs hela stan. Vinterbleka nästippar börjar sticka fram under hundra lager stickade halsdukslängder för att i kollektiv soldyrkan fånga till sig en fräken eller två. Det finns inte längre bara ett påpälsat liv utomhus utan också ett där lufthålen på sidan av dina tygskor inte längre fylls med snö och mössan är en livsnödvändig accessoar.

Vi skymtar en naken asfalt under det vita täcket och sakta, sakta eller fort, fort beroende på var i landet vi befinner oss, släpper våren taget om hela skynket och visar sig i all sin prakt.

 

Just det, VÅREN.

Efterlängtad och alldeles särskild i sitt slag naturligtvis, liksom alla övriga årstider. 

Som kanske kan räknas ut är Vårlighet det nya trycket som nu tar plats i butiken - efterföljaren till trycket Vinterland som bodde i mina fina vinterbutik över säsongen.

Det består av alla färger som skriker vår och givetvis även alla de motiv som hör till.

Säljs gör det i storlek 30x40 samt 50x70 cm och finns tillgängligt under kategorisidan "hem" under "ILLUSTRATION". 

 

Och justja, så var det där med utomhusklimatet. Igår under en nattpromenad kantad av snömurar lika höga som jag själv och där varje steg mjukt togs emot som av ett lager bomull, smakade luften inte alls sol och några knoppar kunde jag då inte se skymten av. Men jag skulle ju låtsas. Så, ute är det fortfarande tröttsamma (och ärligt talat underbart fina) snöbäddar, och inomhus vår. Utsidan har helt enkelt inte riktigt hunnit med insidan.

 

Hoppas ni gillar vad ni ser, detta är min vår.

 

Etiketter: illustration

Lika lägligt som hoppet om den vackra våren anlände, lika snabbt och hårt sopades allt hopp och alla spår undan som över en natt. Åtminstone på min gata, i min stad.

Snön öste ner och stora skyffeln åkte fram igen, den tunnare kappan som förstiktigt stuckit fram ena ärmen och försynt visat sig bland alla dunfyllda giganter till jackor i hallen, drog sig lika försiktigt tillbaka till sin inbäddade plats bakom allt vintrigt. I väntan på sin tid. Tiden när solen äntligen visar sig, takdroppet är ett faktum och l j u s e t kommer - det efterlängtade ljuset! En fotoälskares mardröm är ju dessa dagar när redan förmiddagen har ett ljus som vanligen bara tillhör eftermiddagen och det liksom aldrig riktigt blir ljust, knappt ens utomhus. 

 

Och så lurad jag blev på min fina födelsedagshelg, när takdroppet så karakteristiskt ljöd på plåten och vi till och med fick leta fram solglasen från någonstans under sätet i bilen!

 

Så därför. Tänker. Jag. Låtsas. Så gott jag kan ska jag härmed låtsas att det är vår, åtminstone på gång att bli. Snart. Färgerna är redan utplacerade i lägenheten - rosa, grönt, gult och krispigt vitt. Och inte har ju känslan tagit törn av de många tulpaner jag tacksamt tagit emot :) De forna vintriga bilderna åker ner från väggen och in med grönt och skönt!

 

Hur gärna jag än också skulle vilja stoppa undan skyffeln och mina vinterkängor och istället klicka hem ett par turkosa pumps att nöta bar asfalt med, förstår jag att detta får vänta. Istället kisar jag lite mot fönstret, drar upp elementet, låter blommorna dofta och låtsas att snart, snart är det varmt och vår igen...

 

 

Psst! Ni som har trycket Vinterland hängande hemma på väggen, håll utkik - snart kommer trycket i ny vårig kostym, redo att putta ner skridskorna från hyllan!

Förhoppningarna om helgen kan jag med facit i hand konstatera infriades till bredden, och lite till. Nog hade jag visserligen lite försprång då jag siade om vårens första semla, då jag ju kände till att söndagen inte var någon vanlig söndag, utan min alldeles egna födelsedag..

 

Högst upp på önskelistan hade jag önskan om ett samlat gäng, gott fika och härlig vintersol - och alla mina önskningar besannades! Några bänkar, fällar, filtar, lite ved, en kastrull soppa och ett knippe härlig familj skapade en ypperligt vacker födelsedag mitt i snön på gården utanför mina föräldrars hus. När solen sedan sakta kröp neråt bakom kullarna väntade närmast semla och varmt kaffe inomhus. Sämre kan man ha det, helt klart.

 

Förutom dessa härligheter har jag blivit bjuden på ännu härligare frukostar, fina, fiiina presenter (ni vet där varje sak är inslagen i rosa silkespapper även inuti det redan supersnygga paketet), kärlek, tulpaner och god mat så det stått härliga till.

 

Som pricken över, damp det även ner ett oväntat mail från andra sidan jorden, där en tös på resande fot lyckades skicka varma kubanska grattiskramar, trots den nästan obefintliga internetuppkopplingen. Inte illa!

Sol som på beställning! Och visst känner de mina mig så väl, så väl - rosa paket med innehåll av rosor, choklad och smultronmarmelad. Inte tokigt alls!
Sol som på beställning! Och visst känner de mina mig så väl, så väl - rosa paket med innehåll av rosor, choklad och smultronmarmelad. Inte tokigt alls!
Mors soppa och mina hembakta tekakor stod på lunchmenyn
Mors soppa och mina hembakta tekakor stod på lunchmenyn
Pojkarna mina!
Pojkarna mina!
Sol, eldrök och frusna apelsiner
Sol, eldrök och frusna apelsiner
Mammas underbara semlor
Mammas underbara semlor
Invigning av servisen från farmor
Invigning av servisen från farmor
..och ingen födelsedag av min utan tulpaner och åter tulpaner!
..och ingen födelsedag av min utan tulpaner och åter tulpaner!
Etiketter: hemmaliv

Äntligen februari! Månadens första helg hoppas jag ska innehålla härlig vintersol, pussar, god mat, uteliv på isen och årets första semla..

Etiketter: illustration

Igår fyllde en av mina bästaste år. Vin var ett måste och det skedde på italienskt vis, i mysig miljö och med fint sällskap, en onsdag inte som alla andra. 

Tjejen i fokus är allt det bra som orden nedanför henne innebär, och mycket mer. Men mycket just det - ärlighet, respekt & kärlek. Behöver man ens mycket mer så säg?

Dessutom har hon begåvats med en rak rygg, ett extra lager skinn på näsan och ett hjärta av den liten större sorten.

 

Hon skulle kunna bli landets bästa stadsminister, en människorättskämpe av hög kaliber eller den mest stresståliga och ansvarstagande akutsjuksköterskan någonsin. Och jag är knappt ens partisk! ;) Jag har dock ingen aning om vad som ligger för hennes fötter, kanske har hon inte ens det själv, men säker är jag på att det är något bra. Och hursomhelst är jag stolt som tuppen att ha henne som vän, stort grattis till dig du fina!

Etiketter: illustration

Januari och svångremmen dras åt på alla möjliga sätt. I mitt fall är det plånboken som får jobba hårdast med disciplinen och verkligen hålla hårt i sedlarna. Bara det nödvändigaste har tillåtelse att vara undantaget till regeln. 

Men vore det alltså inte stora bantartiden för ekonomin, skulle dessa finfina böcker, magneter och affischer från Fotografiska och Moderna Museet, yogamattan och stilrena skorna från Stadium, fatet från Marimekko, den übersöta kakburken och kannan från Arabia, mitt sukta-efter-i-många-år-halsband från rubber och strumporna från Happy Socks köpas på studs, om inte fortare!

 

Tänkte vrida på nödvändigheten kring dessa ting ett tag, kanske ett par skor, en yogamatta och ett halsband är rätt livsavgörande när allt kommer omkring..?

Etiketter: inspiration

De större uppdateringarna görs i bloggen, och ska så fortsätta göras, men de små uppdateringarna, de där som bara kan fånga en liten kvadrat av dagen, görs i den lilla, men på samma gång så stora, världen Instagram. Världen som innefattar en uppsjö av bilder runtom klotet, ren fotokonst och ibland bara.. limpmacka. Och ibland konst av limpmacka.

Som bildälskare och bildslukare är det en bit av himlen att kunna kika in i folks vardag genom små, små bilder. Tillåtna nyckelhål att smygkika in genom.

Att dessutom största delen av alla bilder är knastriga mobilkamerabilder (som numer blir klarare och klarare i och för sig..) och allt som oftast snapshots, är en fristad och en skön kontrast till allt annat. Inspiration så det förslår!

 

Så småningom kommer lite av resultatet av inspirationen i form av illustrationer komma upp här på bloggen, men fram tills dess visar jag ett litet hopplock från min ovan nämnda värld.

 

Och för er som inte har Instagram på en smartphone, allt går lika bra att ta del av här. 

Etiketter: hemmaliv, livet

Ni vet den där platsen? Den där lugnet infinner sig med ens man kommer dit. Den där allt ont konstigt nog stannar utanför sfären som omringar den, lurar en att det onda inte ens existerar, om så bara för en stund. Den där du sover extra gott om natten och är välkommen till närsomhelst. Där det alltid finns kärlek, ljus och luft som är klar.

Där du andas lite lättare.

Hemma.

 

Som lyckligt lottad har jag två sådana platser, varav den ena utav dem finns att finna bara dryga halvtimmen från min egen lägenhet i stan. Ett vackert hus, väl omhändertaget genom åren av fyra varsamma händer som vet vad de gör. Som har blick för det fina. 

I det huset kommer värmen från kakelugn och kamin, bor i väggarna och osar ut genom dörren när man gläntar lite på den. (De gamla furugolven är dock kalla, så tjocka sockar är ett måste vintertid). Det ligger på slätten, huset, omringat av inget annat än vidsträckta vyer, gärdesgård, björk, någon gran, tall och syren.

Som ännu lyckligare lottad har jag under några hektiska dagar i slutfinishen av ett par högskolekurser fått häcka på denna plats. Ätit godaste maten, andats isblå kristall mellan varven och tagit sparkturer som ger luft under fötterna. Allt blir som lite lättare då.

Etiketter: fotografi, hemmaliv

Oj, oj så ledigt bloggen haft i dagarna! Legat och dragit sig om morgnarna, dagarna och kvällarna, sippat på sin glögg och verkar inte alls haft särskilt dåligt samvete..

 

Men nu! Så skönt att äntligen få ta fram stora sopen och vips – putta ner alla tomtar, granar och pepparkakor som huserat här på sidan, rakt ner i stoppa-undan-och-låt oss-ses-om-ett-år-lådan. För de gjorde bra ifrån sig, mina julalster. Blev omtyckta bland hus och gårdar, fick smycka ett antal väggar, blev runtskickade i landet och ett alldeles särskilt malligt gäng fick flytta in till hantverksbutiken Stöde Form över säsongen. Tänka sig!

Så det är med glädje jag säger "på återseende" för nu :)

 

Det nya året och de nya tagen tänkte jag ta med ett riktigt mastodontinlägg om de goa barnen på höjden. En molnig dag i höstas fick jag nämligen följa med syskonen Eira och Sondre på uppdraget att plocka svamp, leta efter en rosa hjärtformad sten samt hälsa på mormormyran i skogen bakom deras gula husknut. Detta äventyr resulterade i ett nyfiket möte även med farfarmyran och pappamyran, några fulla nävar skog i korgen, ännu fler blåbär i munnen och några lätträknade kantareller ovanpå det att vara stolta över. Men framför allt resulterade det i mången fascinerande samtal och ett gäng fantastiska bilder med och på med syskonparet som på riktigt är ett av de absolut finaste och snällaste jag vet. Dessutom har de en sann kärlek till naturen och till varandra, hur blir det bättre än så?

Etiketter: fotografi

Jag

Illustratör, fotograf & skrivande själ. Drömmer om storslagna äventyr, en vardag fylld med kreativitet och försöker njuta hela vägen dit.  

Har också ett småstadshjärta som slår för det lilla livet, får energi av tyst skog och vida vidder. 

Jag är svag för det grafiskt enkla och vardagligt vackra. Mår gott av färg och mönster och jag skriver om allt som korsar min vardag, som inspirerar och som fyller dagarna med glädje. 

Kul att du vill följa med!

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

Arkiv

Etiketter