RESEINSPIRATÖR

Vilken ära - från två håll har jag blivit nominerad till Apollos tävling som Årets reseinspiratör i kategorin Storstad! Då det senaste året har kretsat runt jobb och studier, på hemmaplan i min medelstora, svenska stad, minns jag tillbaka till min senaste storstadscrush och the apple of my eye - New York! 
New York var det sista stoppet på vår tre månaders resa i USA förra våren, en mellanlandning som vi utökade till en knapp veckas vistelse i drömstaden, miljonstaden vi fantiserat så mycket om. New York var verkligen en sådan där plats jag bara visste i magen på förhand att jag skulle älska. Innan hade vi tillbringat tid i både Los Angeles, San Francisco och San Diego som större städer, men New York, trots att det var det sista vemodiga stoppet på vår långa semester, såg jag nästan mest av allt fram emot. I vanliga fall skulle rädslan över att förväntningarna var för på tok för höga ligger över mig, men vid sidan av den stora längtan fanns ingen plats till något sådant kvar...

Infriades så mina förhoppningar? Var det lika bra som jag föreställt mig? Lika stökigt, lika grönt, skulle de karakteristiska stadsdelarna jag sett framför mig kännas lika genuina väl på plats, Times Square vara lika grymt i verkligheten och brownstone-trapporna lika förförande som jag tänkt mig? Ja, ja, ja, ja och jaaa! Helt plötsligt, efter några rätt långa flygtimmar från LAX airport - befann jag mig mitt i det jag längtat SÅ mycket efter - staden som ju aaaldrig, just det - gör en besviken. 

För att både spara på reskassan, som vid detta laget ändå inte var den största vi varit med om efter tre månaders gott leverne, och samtidigt få känna oss någon procent eller två som riktiga new yorkes, hyrde vi en helt underbar lägenhet i ett charmigt brownstonehus i det karakteristiska Harlem. Vi hade en bestämd, men kärleksfull och kortvuxen kvinna som hyresvärd, med en helt fantastiskt god smak för det gamla, värdefullt bevarandet av stadens arkitekturhistoria. Förutom en lätt läckande gasspis (som vi efter lite dessa-fjolliga-turister-himlande med ögonen från nämnd kvinna fick avstängd, hon skulle ändå byta ut den några dagar senare bör tilläggas), var hela lägenheten renoverad till en dröm med originalkakel, stuckaturer, slingriga trappor, spegeldörrar och högt i tak. En annan fördel med att hyra lägenhet på inhemskt vis, är den stolthet varenda amerikan verkar besitta - samt viljan att hjälpa till. Vi fick restaurangmenyer, tunnelbanetips, förslag på det bästa haket där de största Harlem-killarna beställde varsin hel kyckling ur ett osigt krypin och ett och annat överlendadstips för den som ännu inte greppat de antropologiska förhållningsreglerna som skiljer de olika stadsdelarna åt. 

Dagarna spenderade vi under många vandrade kilometer på vackra, vackra gator, hummandes och åh-andes över det ena mer fascinerande än det andra, sittandes på bänkar i nån park, vid ett fönster i ett litet café eller på toppen av the Empire. De få dagarna vi ändå hade på plats, i motsats till de månader vi tidigare varit van vid, ville vi inte lägga på hetsshopping eller hetsjakt efter nästa sevärdhet på måste-listan. Biljetten vi fick till båtresan förbi Frihetsgudinnan valdes exempelvis bort för att spendera sista morgonen med en påse varm, nygjord frukost i ett soligt Central Park. 
För hur det än är, kan det vara just de där stunderna som är de bästa. Mitt absolut starkaste minne från denna stad, infann sig nämligen då vi var som allra tröttast. Vi hade gått och gått, ätit oss mätta på god mat, druckit oss fulla (fyllda, hrm) på flasktappad Budweiser, insupit Upper East, Upper West och fann oss tillslut med rumporna nedslagna på en gjuten parkbänk framför en liten fontän i en lummig parkdunge. Tydligen var detta en vanlig plats för barnfamiljer, då ett flertal busiga barn lekte runt med kläderna på vid det sprutande vattnet. Föräldrarna satt på bänkarna som omgärdade fontänen och småsurrade med varandra till ljudet av barnens lyckliga skratt, vattenskvätt och uppblötta kexkladd. Jag tror mitt resesällskap somnade till en stund under en neddragen keps, den låga kvällssolen bröt sin in mellan lövträden och luften var sådär ljum och somrigt underbar. Även fast vi bara klivit några steg från den stökiga, ljudligt eskalerande gatan fylld med jäktat businessfolk, vägarbetare och turister, hade vi lyckats kliva rakt ini i en sådan där alldeles särskilt vacker vardagsbubbla som på något sätt kändes alldeles stilla, i jämförelse med världen utanför. Jag minns att jag försjönk ned i min bänk, iakttog det pågående livet mellan de olika, samlade familjerna och kände att jag äntligen hade hamnet i staden och än mer påtagligt i livet New York. 

Självklart avverkades några sådana där måsten också - den godaste blueberry cheesecaken (sägs det), promenaden över Brooklyn Bridge och den där stenugnsbakade pizzan i Brooklyn som sägs vara New Yorks bästa (borde skriva en guldkorn-lista, note to self), med den ständigt ringlande kön så lång som sig bör för att det verkligen ska kännas värt det väl i mål. Och visst förträngs ju den väntan man just upplevt där i den stekheta kvällen, när man så äntligen får tillträde till sitt bord. För som så ofta - är det alltid värt väntan, när det vankas något riktigt bra, utöver det vanliga. På samma sätt som jag väntar in min nästa resa till denna plats, denna atmosfär, då i jakt på nya guldkorn och nya bänkar att insupa livet på..

Kommentera gärna:

  • Lena • 14 maj 2015 11:47:41
    Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln