DE DÄR MORGNARNA..

Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.
Magiskt ljus på väg till San Bernadino i soluppgången.

...när jag mycket, mycket gärna vill ligga kvar i den fluffiga, amerikanska drömmen till säng vi har i vårt sovrum. Det händer kanske inte bara ibland, men just extra mycket när klockan ringer sådär extra tidigt som den gör dessa morgnar. Och tidigt har jag väl klivit upp förut, och kan även göra med nöje, om det är något så som fotografiskt vacker morgondimma, en magiskt tidig fisketur med fikatermos nedpackad eller en semestertripp som bara måste startas i daggvått gräs för att hinnas med, som lockar. Då kan jag nästan studsa upp ur sängen och till och med låtsas som att gruset i ögonen knappast känns.
När jag däremot vet att jag om några timmar kommer att stå med grus i ögonen, omringad av enorma sandmoln, täckt av ett ännu tjockare sandlager från topp till tå och frenetiskt pilla med putsduk millimeter för millimeter på den lika sandindränkta kameran till ljudet av hundratals ettriga motorer tävlandes om att låta högst och gå snabbast - ja, de morgnarna är jag inte riktigt lika pigg.

Sisådär sju av åtta morgnar är jag också en självständig fästmö som står för mina rättigheter till frisk luft och fågelkvitter i motsats till det ovan nämnda, men ibland axlar jag alltså rollen som hel och kär crossfru. En del i kontraktet innebär då att vara klar ungefär innan alla andra gått och lagt sig, en annan att väl på plats under dagen tillgodose kämpen med support på elitnivå. I denna support har jag under fria tolkningar lagt in föreberedning samt servering av dubbla jordnötssmörsmackor och vatten samt smått utövande av roll som sportfotograf. Sådant där som att sopa startplattan, skruva till lite med skiftnyckeln där det behövs och yvigt gestikulera platsnummer under heaten, läste jag däremot inte riktigt in i klausulen...  

Så vissa dagar står jag alltså där. Som störst och stoltast support vid sidan av dessa motocrossbanor. Vrålet och dammet till trots. Solen och spänningen som behållning.
Och de där morgnarna, de visar sig ju faktiskt vara helt magiska att uppleva efter vägarna till dessa banor, de med. Den där tjusningen med att kliva upp innan ens solen har vaknat glömmer man så lätt bort. Att bli påmind om den när man minst anar det, kan ju vara minst lika underbart som att ligga kvar i sängen. Åtminstone en gång av åtta.

Etiketter: fotografi resa

Kommentera gärna:

  • Johanna • 8 april 2014 23:58:52
    Alltså! Älskar din underton i det här inlägget som går från lite ironiskt bitter (vet exakt hur din röst låter når du berättar sånt där!) till kärleksfullt avrundande! Haha, kan verkligen tänka mig dig stå där i vid banan med kameran i högsta hugg och sedan SUCKEN när det irriterande grusmolnet förstör den lilla glamour som kanske fanns i att vara crossfru!
  • Hahaha, och jag ÄLSKAR att du förstår precis!!

    10 april 2014 09:26:02

  • Sara • 31 mars 2014 12:00:57
    Magiska ord och bilder i vanlig ordning! Och så himla roligt att få följa era äventyr där borta. Fortsätt njuta av er dröm och var rädd om varandra!
  • Tack snälla! Kul att du vill följa, trots mina vaga försök till att hålla kontakt på daglig basis med dig :) Vi får ta igen mycket sen!

    8 april 2014 07:11:38

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln