MAGISKT MEN TRAGISKT

Ifjol midsommar satt vi och två kära vänner på en strand intill en sjö. Helt för oss själva, förutom myggen som enträget våldgästade vår tillfälliga boning i form av två tält, en grill och en matplats. Maten grillades, ofrivilligt även röktes om vartannat, och delades med sand mellan tårna till musik genom små portabla högtalare. 
Någon gång närmare midnatt byttes grillen sedan ut mot öppen eld och högtalarna mot eldspraket, suset i skogen runtom oss, dovt kluckande från den stilla sjöns vatten samt myggens smygande läte. Luften var helt stilla. Dessvärre även lika kall som stilla, vilket resulterade i att de bara tårna som så mysigt innan hade blivit kornigt sandfärgade, nu var instoppade i strumpor och sandaler. Bilarna söktes i lätt panik som med lupp igenom för att kanske, kanske gömma någon gigantisk ullfäll eller skoteroverall som glidit ner mellan sätena. Skogen rensades och länsades på allt nedfallet och dött som kunde tänkas brinna, då vi funnit våra vedsäckar helt plötsligt utan innehåll och alldeles för få. En tacksam effekt av detta, förutom den uppenbara värmen som höll oss levande någon halvtimme till, var dock att den numer lite kraftigare röken som nu kom av den inte längre så väl valda veden, åtminstone höll våra ettriga småkompisar borta.

Men. Trots kylan, trots sand överallt och på väg mot det sista dassbesöket innan vi skulle dyka in i tälten, stannade vi upp. Vi befann oss i den vackraste omgivning man kunde tänka sig! Vattnet var spegelstilla, natten så ljus, så ljus och solen redan på väg upp igen. Vi hade inte ens märkt att det någonsin mörknat!
Om det inte vore för mitt rätt trötta, rätt förfriskade och rätt så nöjda sällskap, som mest längtade efter att så snabbt som möjligt stoppa de nu rätt stelfrusna tårna i sovsäckarna, hade jag lätt kunnat sitta där precis hela natten och sett himlens förvandlig från aprikos till klarblå, ända till morgonen därpå. 

Jag tycker det är magiskt att tänka på att vi nu ska möta årets ljusaste natt. Magiskt men tragiskt, tänk vad snabbt den går förbi! Och tänk vad hårt vi behöver den. Behöver ljuset.
Denna midsommarafton kommer inte spenderas barfota på fuktig sand och midsommardagen kommer heller inte uppleva sin start med rent fågelkvitter och sol genom tunn tältduk, utan på ett lite mer storslaget och festligt sätt. Kanske med gräs mellan tårna runt småtimmarna ändå, vem vet?
Hursomhelst ska jag försöka ta tillvara på nattens ljus, titta så mycket det bara går mot himlen och njuta för allt jag är värd, på det sista lååånga ljuset för år... 

Fin midsommar! ♥

Ett magiskt stilla vatten kl 01.31.
Etiketter: fotografi livet

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln