BACK IN BUSINESS!

Ett megasuperlångt uppehåll senare - jag är hemma. Mamma är hemma. Tillvaron kommer fortsätta att vara lite skakig ett tag framöver, men just nu gläds vi åt det lilla. Väl hemma välkomnades jag av smulpaj, glass, vitsippsplock och ett Sundsvall som bytt vinterskruden mot vårstassen. Inte illa!

Hemstaden välkomnade mig dock ganska snart med en rejäl förkylning och soffan har varit min bästa vän (ibland blev det dock lite väl mycket kvalitetstid, kom igen soffan - varenda vaken timme fem dagar i rad klarar nästan ingen vänskap av!) i snart en vecka. När näsduks- och alvedonkontot är övertrasserat för längesedan och det hånflinande fina vårvädret sedan länge dödat livslusten för varje dag som gått, är det lyckan själv när jag nu (återigen!) äntligen kan ana det välkända ljuset i den lika välkända tunneln. 

Södersolen lyser in i mitt arbetsrum, gardinerna gör det rätta att fortsätta hålla sig undan och istället låta ljuset få sina fifteen minutes of fame!

Vårljuset kan ju som bekant både hjälpa och stjälpa. Det starka ljuset som vi nånstans nästan glömt existerade, belyser trasigheter och revor i tapeten, likväl som smutsen vintermörkret dolde. Både kroppsligt och tingmässigt är det en smärre chock för ögat innan vi vant oss vid verkligheten, och den senare bekläds i gröna skjortan som gör allting så fint, vare sig det är skavt eller snett. Bara hallonsaften smakar hallonsaft och himlen är blå nångång emellanåt, så...

Mitt kära arbetsrum är ett sådan plats där allt det skadade och använda liksom syns lite bättre än överallt annars. Mest just för att det är lite skadat, skavt och använt. Med det sagt inte alls menat att jag inte älskar mitt rum, nej nej - utan det skulle jag gå lös och klättra lägenhetens andra väggar både upp och ner, med storkritan i högsta hugg!

Mitt rum är min borg.

Däremot slutar jag aldrig drömma om att själv äga dess väggar och tak, måla vitt från hörn till hörn och gärna göra rummet minst dubbelt så stort och en halv takhöjd högre. Femdubbla fönstrets storlek som genom ett trollslag. Det skulle ligga mjuka, varma träplankor på golvet och jag skulle ha en vrå för allt, utan någon komprimeringsmetod som det första att ta hänsyn till vid inredandet. En metod som dessutom resulterar i att rummet alltid ser ut lite som ett organiserat kaos. Lite som jag innerst inne tycker att arbetsrum ska vara, men ändå. Lite mer organisation och en gnutta mindre kaos vore perfektion.

Något som absolut skulle få följa med till mitt nya drömrum, är alla mina saker. Materiellt tänkande, javisst, men kofferten efter morfar, den ruskigt snygga pallen som pappa skapat, den perfekta pennkoppen med det snirkliga silverörat från mamma som matchar lampan med guldfot efter mormor så bra, loppiskrukorna, alla mina askar jag samlat på mig och de saker jag köpt fastän jag egentligen inte haft någon plats för - de skapar känslan som behövs innanför de där skaparväggarna. De just nu och de lite senare.

Så, nu laddar jag om. Vårstassen har även hos oss letats fram ur källarens mörka vrå och tunga vinterjackor har fått maka på sig. För en lång tid framöver helst!

Etiketter: fotografi hemmaliv

Kommentera gärna:

  • Johanna • 11 maj 2013 20:15:46
    Alskar ditt rum! <3

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln