GÖTEBORGSKA POLAROIDER

Nej tyvärr, det är inte en planerad, härlig semestertripp som dragit mig ner till Göteborg såhär plötsligt och hastigt. Det finns ju tråkigt nog omständigheter till det sämre i livet som man inte kan påverka, och just nu föll en sådan på mitt bord. En där fina mamma skulle bli tvungen att tillbringa några dagar på det göteborska universitetssjukhuset och självklart fanns inte ens alternativet att hon skulle behöva göra det ensam. Och så glad jag är att hon slapp! Efter en, i vanliga fall, inte så komplicerad operation, blev det i hennes fall dessvärre allvarliga komplikationer och min fina mamma förvandlades till ett litet, stackars paket under slangar, syrgas och övervakningsinstrument. En omständighet av den allra värsta sorten, som krävt att jag låtit datorn ligga orörd i sin väska ända fram tills nu, där skorna istället mött skogsmark och västkustklippor några livsnödvändiga minuter om dagen, då de sluppit sjukhusgolv i väntan på undersökningar eller annat.

 

Det där med skogen, stenen, vattnet, luften, tystnaden och växtligheten. Som i en klyschig romanbeskrivning, men aaah.. så helande! Skönt krävande höjder och belönande vyer på toppen. Storstadsbrus, öppna klippor, vatten och tysta skogsstigar vägg i vägg måste vara den bästa kombinationen som finns. Där kan nog allt läka, känns det som.

Åtminstone för stunden.

Som tur är reste jag också till solen i och med min timmes långa flygresa. Så fram tills idag, då de första trumpna, regntunga molnen visat sig, har jag kunnat tanka efterlängtad D-vitamin på sjukhusbalkongen mellan varven och låtit fräknarna på näsan växa i antal.

Minst sagt helande även det.

Efter några omtumlande och tunga dagar, som blev betydligt fler än planerat, har vi nu äntligen börjat ana ljus i tunneln. Men några nätter till i Götet blir det nog, men kanske, kanske har då våren kommit ikapp där uppe i norr tills färden styr hemåt istället. Den kreativa klådan börjar kännas i fingrarna nu och jag hör nog hur min egen säng ropar mitt namn över vidderna om natten..

Fram tills dess insuper jag västkustluften lite till, så kanske lite stannar kvar som reserv där inne i kroppen, att plocka fram någon dag då östkustluften känns aningen för snålt saltad...

 

(Här hemma har ju under tiden tävlingen slutförts som pågått på Angelicas blogg, så roligt! Mycket kul att läsa vilka motiv som lättast blir favoriter :) Vinnaren kan givetvis vänta sig sitt tryck på posten inom kort!)

Etiketter: resa livet

Kommentera gärna:

  • Sara • 11 april 2013 20:25:19
    Och ännu en gång visar du att du är världens bästa dotter, som alltid sluter upp, bra dagar som dåliga. Den där exemplariska dottern som vi andra försöker vara. Starka fina du! Massa kramar till er båda där nere!
  • Bästa dotter vet jag ingenting om, jag tror att alla kliver upp på den pallen när man väl måste, vem det än gäller som man håller kär. Tusen tack för styrka bästa du, det behövs alltid!

    5 maj 2013 21:52:16

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln