URSKOGENS INNERSTA

När stadsbruset blir alltför påtagligt under mina asfaltsstinna promenader, vilket ofta är fallet efter att bara nästippen stuckit utanför dörren, är det mycket fint och priviligierat att känna till ett kök som serverar mumsigt kokkaffe i tjock keramik och erbjuder skogsstigar runt den vita husknuten, bara några kilometer bort från mig. 

Fina Y och hennes trogna vän tog mig häromdagen med på en solig, frostig och välbehövd promenad i de gröna skogarna som tar vid där stadskärnan sakta sinar. 

 

Att denna skog sedan kunde rymma så många stigar, så många förgreningar av dessa och så få skyltar, kunde vi väl aldrig ana. Färre solstrålar, smalare stigar, rikligare urskogsmossa och längre trollskuggor omgav oss ju längre in, bort, upp eller ned vi befann oss. 

 

Så, den förmiddagstimme som var tänkt att vigas till lite livsnödvändigt skogsluftinsupande, fick sällskap av någon dryg extra. Men inte kan man väl tänkas må sämre av det.

 

...kanske närmare tvärtom?

Etiketter: fotografi

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lena » RESEINSPIRATÖR:  ”Åhh. Längtar tillbaka till NY! Vilka härliga foton”

  • Lena » LAS VEGAS, BABY!:  ”#åretsreseinspiratör #apollo Lycka till i tävlingen!”

  • lilian moberg » VITT NYTT ÅR!:  ”Vilka fina illustrationer och vinterbilderna, helt otroligt vackert, jag är ju i..”

  • lilian moberg » JAG FINNS, I ALLRA HÖGSTA GRAD:  ”Roligt Moa att du är på gång igen, läser alltid din blogg, du har alltid så myck..”

  • Malin Jakobsson » HEMMAVID:  ”Hej Moa:) Idag hade vi tjejer från estet söndags lunch och satt och surrade om e..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln